Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Vid en Prestvigning.
De hafva tagit bort min Herra, klagade Maria,
då hon fann grafven tom efter den uppståndne.
Och sålunda må äfven vi klaga, då vi finna
icke blott grafven, utan äfven lifvet tomt.
Vår tid går onekligen framåt i många
riktningar. Vetandet begrundar djupare och sträcker
sig vidare, den ena slöjan efter den andra faller
bort ifrån skapelsens anlete, menniskan ärmera
än förr naturens herre, askan ledes i gångstol
som ett barn, och ångan spännes för lasset
som en draga re, och tlyttar ofantliga tyngder
öfver haf och land. Men i ett annat, i ett
vida vigtigare afseende, går äfven tiden tillbaka.
Utom sig herrskar menniskan mera än förr,
och hennes rike vidgas dagligen. Men inom
sig är hon mera slaf än någonsin 5 midt i
kristenheten tjenar hon mera än förr de stumma,
de verkliga afgudarna. Templet i hennes hjerta
förfaller allt mer och mer, allt mer och mer
tränger fienden undan de goda makterna
der-inne. Det är ett kallt, ett beräknande, ett
kärlekslöst tidehvarf, ocb just derföre ett okri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
