Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiJ1 Gudomen sjelf, — detta förunderliga
väsende, hvad är det, hvad hetyder det,
hvarifrån kommer det, hvart går det hän? Är det
kanske ingenting annat än den nödvändiga
följden af blodets omlopp, af en dallring i
nerverna, det tillfälliga spelet af organiska
krafter, förgängligt liksom de? Der hafva
funnits verldsvise, som yrkat detta. Och ännu
finnas de, hvilka bekänna Kristendomen, ja
påstå sig ensamme hafva uppfattat Kristendomen
rätt, der finnas skriftlärde, som uppenbart
neka någon väsendtlig skillnad mellan kropp
och ande, utan låta begge förruttna i samma
graf. Den skönaste, den tröstefullaste tanke,
som ännu gått genom menskligheten, tanken
om andens odödlighet, den faller till stoft
inför denna nya Kristendom. Och Gud sjelf
finnes ej heller egentligen, åtminstone icke som
ett personligt och från verlden skildt väsende;
der bor ingen Fader ofvan sky 115 Gud är
egentligen ingenting annat än sin egen tanke, sin
egen aning, sin egen längtan i ett
mennisko-bröst; han är icke, utan han blir, han växer
till, alltsom fromhetskänslan utvecklar sig hos
oss.* Men äfven om vi, som billigt tyckes,
låta den kristna verlden behålla sin Gud,
och anden sin odödlighet, " vi, både efter
förnuft och uppenbarelse, anse kroppen såsom
* Ilegelianer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
