Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vår törst med hennes källor; det samma
säger oss den uppenbarelsen, hvilken är som
ett vakande öga i vårt inre sinne; det samma
säger oss slutligen, och ännu säkrare, den
uppenbarelsen, hvilken ligger som ett
mensklig-hetens adelsbref i djupet af vårt eget hjerta.
Om nu således Gud är kärleken, så kan han ej
åsyfta något annat än sin skapelses och i
synnerhet sitt menniskoslägtes bästa. Men hvad
är det bästa för menniskan? Icke kan det vara
det yttre, tillfälliga, förgängliga, som dagen ger
och tager, icke kan det vara tidens osäkra
gåfvor, dem evighetens arfvinge ej kan anse
för sina. De hänga samtelige för löst på
men-niskans väsende, de äro samtelige en klädning,
som dock, förr eller sednare, måste alläggas,
och vi vete ju alla, att slutligen ingen annan
klädning blir qvar än svepningsklädningen, som
ändå förmultnar i grafven. Utan det bästa för
menniskan måste vara något annat, något
högre, fastare och evärdeligt: det måste vara det,
som egentligen gör henne till menniska, det
måste således sökas i hennes andeliga och
oförgängliga natur. Men hvari består denna
ypperst, om icke i förnuftets ljus och viljans
renhet: hvad som är sannt och godt, kunskap
och rättskaffenhet, — detta måste vara det bästa
för menniskan, detta måste således äfven vara
det ändamål, som med henne åsyftas; och livar
och en, som befrämjar ett dylikt syfte, hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
