Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en, som med tanke och handling befordrar
ljus och förädling för sig sjelf och för andra,
han utvidgar Guds rike på jorden, han är, och
kallas med rätta, en Guds medhjelpare. Ty Gud
verkar vanligast genom menniskor och naturliga
medel. Han är icke som en oskicklig
urmakare, hvilken alltjemt måste göra ändringar på
sitt misslyckade verk; utan, när han någon gång
träder fram och verkar omedelbarligen, då är
det i de stora verldshistoriska ögonblicken, när
tidens tornur är ullupet, hjulen måste smältas
om, och timmarne täljas efter en annan
måttstock. Då kommer den Högstes kraft och
öf-verskygger menskligheten, då varder ordet kött
och bor ibland menniskor, då remnar förlåten
i templet, och genom den remnan blickar
menniskoslägtet upp till en annan himmel och
till andra stjernor. Men dessemellan går allt
sin jenma gång, och det fordras inga
öfverna-turliga krafter, ingen särskilt ingifvelse att, i
mer eller mindre mån, vara en Guds
medhjelpare: ty det, hvarigenom vi uppbygge Guds
tempel på jorden, det, hvarigenom vi befordre
hans afsigt, nemligen förnuftets ljus och
samvetets vittnesbörd, äro ju gemensamma för oss
alla. Visserligen äro gåfvorna mycket olika, och
ingalunda böre vi jemföra oss med
mensklighetens herrlige, med Guds utkorade redskap,
som, i tanke eller handling, på ett utmärkt
sätt befordrat hans ändamål derigenom att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
