Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sådant visligt framgångssätt, en sådan
saktmodig anda, den är dock något helt annat än
räddhågans anda, som viker tillbaka för
trotsigheten, eller skrämes af anseende till
personen, och derigenom alltjemt nödgas att
dag-tinga med oskicket. Man talar i våra dagar
mycket om kyrkans förhållande till staten.
Tider hafva funnits, mörka, vilda, blodiga tider,
då man ansåg henne för den herrskande, den
väsendtliga makten, och betraktade staten sjelf
endast som ett utbygge till kyrkan: och vi
höra ju ännu dagligen omtalas huru man, i
flera land af vår verldsdel, söker med list och
våld att återställa dylika tider på den
förmörkade jorden. Yi höra ju omtalas männer, som
skända Apostlarnes vördnadsvärda namn
derigenom att de sjelfve kalla sig apostoliska, och
oförsynt yrka, mindre kyrkans fordna helgd och
rätt, än sina egna ensidiga, äresjuka,
vinnings-lystna anspråk: mörkrets Apostlar,
vidskepelsens talemän, lögnens ordförande på jorden,
fräcka, hycklande, hädiske dårar, dem ljusets
Gud skall fördömma, om äfven förvillade
konungar beskydda dem. — Men det har äfven
funnits, och finnas ännu, andra tider och
ställen, der man, med en motsatt öfverdrift,
snarare tyckes anse kyrkan såsom ett bihang till
staten, en föråldrad inrättning, som man ännu
tål, men endast under det villkor, att hon går
i statens tjenst, och som icke har någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
