Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att med mera samlade sinnen kunna tillbedja
och lofsjunga honom, behofver ett särskilt och
bestämd t ställe, ett tempel, som är annat än
liimlahvalfvet, ett altar, som är annat än
jorden. Och derföre, så långt som häfderna gå
tillbaka, öfverallt der ett samhälle funnits, der
Gud varit mer eller mindre fullständigt känd,
mer eller mindre dunkelt anad, öfverallt linne
vi tempel och altaren åt Gud eller — gudarna.
Sålunda äro hedningarnas tempel, ännu i sitt
grus, ett föremål för åskådarens beundran, och
många utaf dem blefvo renade och invigda
till den enda sanna Gudens dyrkan. Bland
de kristna voro templen till en början ringa
och oansenliga; men när den kristliga tron
efterhand undanträngde sina motståndare, och,
steg för steg, eröfrade hela den bildade
verlden: då buglade sig hvalfbågarna liksom
himlabågen, då lyste ljusen på altaret, liksom
stjer-liiin lyste öfver Bethlehein, då lyfte tornet
sin spira emot skyn, då talade klockorna med
klingande tungor af metall, orgeln andades i
brusande välljud, och rökelsekaret fyllde sig
och doftade ifrån Libanon. Äfven i det fattiga,
det mörka, det allägsna Norden, dit Evangelii
ljus senare han fram, reste man templen,
efter tidens skick och tillgångar och
byggnadssätt. Ty det förslås af sig sjelft, att Herrans
hus bygges efter någon likhet med menniskors,
och att tillgångar, folkmängd, bruk och vana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
