Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före att det tillika är den ädlaste, den renaste
mensklighetens ord, det är ett uppenbarad t ord,
just derföre att det tillika är det högsta
förnuftets. Ty uppenbarelsen är Guds förnuft5
men det menskliga förnuftet är ju en stråle
af hans, är ljus af hans ljus, fastän brutet i
skyarna, fastän orcnadt i gruset, fastän
mång-färgadt af de omgifvande dunsterna; dess
väsende är likväl ursprungligen detsamma.
Derföre kan det också aldrig gifvas någon verklig
strid mellan uppenbarelsen och förnuftet,
likaså litet som det gifves någon strid mellan
barnets enkla pråk och den utbildade talarens.
Men är det uppenbarade ordet ingenting annat
än ett högre, ett klarnadt förnuft, så följer
deraf, att det måste bestå så länge som
förnuftet, så länge som menniskoslägtet varar.
Helf-vetets portar skola ej varda det öfvermäktiga, heter
det med rätta, ty helfvetet är det Onda, är
mörker, är oförstånd. — Således, genom ordet
vårdar Gud sin kyrka, och ordet upprätthåller
sig sjelft af egna krafter. Men på samma sätt
har det äfven blifvit utspridt, och utsprides
ännu dagligen. J hafven ju alla hört, huru
Herrans ord, helst i våra dagar, flyger öfver
hafvet, och slår ned på öar, som nyligen voro
obekanta, bland hedningar, som nvss gingo till
de stumma afgudar? J hafven ju hört, huru
Kristi Evangelium vandrar fredligt genom
ödemarkerna till jordens ändar, vid solens portar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
