Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vid en Kyrko-invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underkasta dig. I allt livad du företar beror
utgången dock ytterst på en högre ledning;
ingen jordisk klokhet, ingen ménsklig makt
förmår ställa borgen för det tillkommande, och
öfver stjernorna bor han, som med rika händer
utdelar både medgång och motgång. Men just
härvid är det också som en rätt, en förnuftig
förtröstan till Gud fäster sig. Ty när du gjort
allt hvad du, efter måttet af dina krafter,
förmått, när du icke försummat något, som
stätt i din förmåga, då måste du äfven, utan
knot och tvekan, öfverlemna det öfriga till
Herran, då måste du göra för dig rätt klar,
rätt lefvande den föreställningen, att, hvad
Gud gor, det är väl gjord t. Och i denna fasta
och orubbliga öfvertygelse växer mod och lugn
vid alla lyckans kastningar, deruti består en
sannfärdig, en tänkande, en kristelig förtröstan
till Gud. Det var en sådan förtröstan, som
Petrus visade i dagens Evangelium, då han
sade: Herre, på din ord vill jag kasta ut nätet.
Han hade kunnat draga nätet lika tomt tillbaka
som förr, och ändå ej bort förtvifla, utan
öfverlemna tid och stund ät honom, som
fångsten gifver. Och tänker du så, låt då alla dina
förhoppningar ramla, låt dina klokaste
uträkningar misslyckas, låt allt ditt arbete vara
fåfängt: med lugn kan du stå på spillrorna af
din jordiska lycka, och utropa: mitt vittne är
i himmelen och den mig känner bor i höjdene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
