Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vid en Kyrko-invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du kan med tålamod fördraga den oförvållade
olyckan, ty hon kommer ifrån den, som dock
har dig kär, som väl pröfvar, men icke
för-derfvar, aldrig sviker i nöden, aldrig låter de
rättfärdigas hopp komma på skam, när det
gäller. Se, han håller sin sköld ur skyarna,
han har ett öra i ödemarken, och hans öga
blickar genom natten. Låtom oss förtrösta uppå
honom, ty han vill hvad oss godt är, och han
kan hvad lian vill. Han är fast att bygga på
som hälleberget, han är from och kärleksrik,
han är nådig och barmhertig. Låtom oss
förtrösta uppå honom!
Och sålunda, mine åhörare, hafve vi då
genomgått och i korthet förklarat vår text.
Den innehåller väl en allmän sanning, och
gäller således för alla tider och förhållanden.
Men särskilt gäller den likväl och har sin
tillämpning på vår tid. Ty huru långt äro vi
icke bortkomna från våra fäders fromma allvar,
från deras kraft och duglighet i allt, hvad de
företogo sig! Huru långt derjemte från deras
jemna arbelsamhet, deras ordningssinne och
tarflighel! Sannerligen, vi lefva i en kraftlös,
en slapp, en löslig tid, der skenet gäller mer
än verkligheten, skalet är måladt och målas
alltjemt, men kärnan är maskstungen. Huru
få äro nu mera de, som, i all sin diktan och
traktan, med besked lägga ut pä djupet. Och
förtröstan till Gud, som är förnöjsamhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
