Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvsindustrien i Göteborg och Tekniska Samfundet. Av Dr HUGO HAMMAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ° ställning samt särskilda slider för låg- och högt ryckscy lindrar na. Denna maskintyp
blev därefter, med små ändringar, dominerande vid Göteborgs varven till sekelslutet.
Man höjde ångtrycket till 90 skålpund och förbättrade expansionsförhållanden samt
manöverförmågan.
Den lågkonjunktur i skeppsbyggnadsindustrien, som började år 1883 och varade
under fulla 5 år, drabbade denna verkstad särskilt hårt. Med maskinverkstaden och varvet
liggande på var sin sida av älven försvårades arbetsledningen, och fördyrades arbetena på
ett sätt, som verkade ytterst förlamande i den med krisen allt mera skärpta konkurrensen.
För att få sysselsättning för arbetare och maskiner ägnade sig ledningen åt allmän
maskinindustri, sådan som kraftanläggningar på land, järnvägsvagnar, broar,
specialkonstruktioner för byggnadsverksamheten, värmeledningar, husgerådssaker av järn m. m. i all
oändlighet och byggde på så sätt upp en så stor industri, att verkstaden fick en ledande
ställning inom landet på många olika områden. Skeppsbyggnadsverksamheten inskränkte
sig till sliptagning och reparation av fartyg samt ett och annat mindre fartygsnybygge,
att sysselsätta folket med, då annat arbete saknades. På så sätt bedrevs rörelsen i mer än
25 års tid. Det dröjde 30 år, innan kölen till ett fartyg av »Jernbardens» storlek
återigen sträcktes på denna plats.
4) Lindholmens Verkstad är det enda varv i Göteborg, som genomgått den på andra platser
så vanliga utvecklingen från trä- till järnskeppsbyggeri. Detta skedde år 1854, då varvet
fick statsbidrag för byggandet av upphalningsslip för fartyg. Det gamla systemet med
kölhalning av fartyg passade ej längre för det propellerdrivna tonnaget, som nu började
trafikera hamnen. Utvecklingen krävde snart en större torrdocka, och en sådan
byggdes även med statsbidrag och invigdes år 1875. Verkstaden var då ett storvarv, som
levererade fartyg för Nord- och östersjötrafik, såväl för hemmamarknaden, vilken dock
tog blott en ringa del av dess kapacitet i anspråk, som även för Tyskland, Ryssland,
Danmark och Norge. Det hade världsrykte för genialiska konstruktioner och gott
arbete och var efter den tidens förhållanden väl rustat för sin uppgift. Det största
fartyg byggt vid Lindholmen före år 1882 är s/s »Heimdall», som byggdes år 1875
för Ångfartygs A.-B. Svithiod i Göteborg. Det var av ansenliga dimensioner även
internationellt sett: 264.00x32.86x22.08 sv. ft., deplacement 2.700 tons dödvikt
på i8’o" eng. ft. 1.850 tons. Varvet hade, förutom den stora torrdockan, 2
upphal-ningsslipar, 3 nybyggnadsslipar, utrustningskaj med kranar, nödiga verkstäder för
bearbetning av alla till skeppsbyggnad hörande materialier, såsom plåtslageri- och
pann verkstäder, smedja, gjuteri, träbearbetnings- och maskinverkstäder. Denna
senare var dock huvudsakligen avsedd för hjälpmaskineri såsom pumpar, winschar
m. m. samt för utrustnings- och reparationsarbeten. Framdrivningsmaskinerna för
fartygen levererades i allmänhet från Motala Verkstad, som var ägare till
Lind-holmen.
5) Ångslupsbolagets varv, en liten reparationsverkstad nedanför Slottsberget, avsett som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
