Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. 7 Januari 1871 - Återblick på det förflutna året - Användande af inhemska växtformer till konstindustriela föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänseende. Till stor del genomgående oländiga trakter, bredspårig,
med ungefär samma skenvigt, men ej samma
lutningsförhållanden som statens, tro vi oss veta, att banan likväl icke kommer
att öfverstiga 500,000 rdr pr mil, eller mindre än hälften af
det ursprungliga kostnadsförslaget; ett resultat väl värdt att
beaktas, då striden om verkliga kostnaden för bred- och
smalspåriga banor ännu icke är utkämpad.
Medan vi äro på kapitlet om förberedande åtgärder, kunna
vi icke underlåta att nämna en af årets senaste åtgöranden för
vår industris utveckling, nämligen k. m:ts beslut om Sverges
deltagande i den konst- och industri-utställning i London, som
kommer att börja detta år. Olikt sina föregångare i flera
afseenden, skall den, som vi hoppas, just derigenom bidraga till att
göra våra produkter bättre kända på främmande ort. Genom sin
längre varaktighet gifver den betraktaren tillfälle att närmare
skärskåda de utställda föremålen, hvilkas värde på förhand blifvit
konstateradt genom hvarje lands egen jury.
Mycket mera kunde vara att säga i denna återblick, men
då den reden antagit väl stora dimensioner, afsluta vi densamma
med en innerlig önskan, att de förvecklingar, som nu råda
mellan tvenne af Europas mest intelligenta folk, och som alltid
återverka äfven på de utom striden stående nationerna,
isynnerhet inom det industriela gebitet, snart måtte erhålla en
tillfredsställande lösning.
Af Carl Ahlborn.
Naturens studium är nu för tiden vetenskapens
älsklingsbarn och vårdas med en särdeles omsorg samt erhåller derföre
en snabb utveckling i alla riktningar. Detta är också
fullkomligt i sin ordning, då ju på tillämpningen af de härvid erhållna
lärdomarne alla civilisationens framsteg ytterst bero. Men denna
förkärlek har ofta ledt till öfverdrift just uti tillgodogörandet
af naturens föredöme, i det man särskildt inom konsten
tilldelat den en helt annan plats, än den förut med rätta innehade.
Naturen är konstens lärarinna, men den är icke konsten sjelf.
Förvexlingen häraf är det stora misstag, som inom den
högre konsten fört till så många afvägar och missgrepp, och
som för smaken inom konstindustrien hotar att blifva rakt
förderflig. Naturen - jag talar här närmast om växtriket - är
utan tvifvel i många fall oumbärlig för den ornamentala
konsten; den har varit det i alla tider och för alla stilar samt skall
äfven förblifva det i framtiden. I det växten lånar sin
grundform åt prydnaden, gifver den åt fantasien vissa idéer,
hvarföre också ett ifrigt studium af växtriket, naturligen icke såsom
botanik, utan med afseende på formernas karakter, rikedom och
skönhet är nödvändigt för industriidkaren. Det är blott fråga
om, huru han skall förhålla sig gent emot naturen, om han
skall vara dess slaf eller lärjunge; om han skall nöja sig med
att blott efterhärma naturen eller med konstnärlig frihet
använda dess läror och former samt äfven omgestalta dessa senare
efter behof och behag.
Om vi med stil förstå det ur landets fysiska
egendomligheter och ur tidens intellektuela och moraliska förhållanden
uppstående framställningssättet, torde ett allmänt införande af
lokala organiska former skapa en betydlig skilnad från äldre
stilar och bilda början till en ny, som afser ett allmännare
användande af inhemska växtformer. Principen härför är i det
närmaste lika gammal som konsten sjelf; ty om äfven de
första ornamenterna bestodo i enkla geometriska linier, grep
man dock, då man för första gången betjenade sig af
organiska former, till de mest bekanta - de inhemska. Men till och
med senare, då konstnärerna genom ett lifligare samband och
under resor förskaffade sig kännedom om de olika former, som
förefunnos i främmande länder, stannade man fortfarande vid
begagnandet af inhemska föremål. Växtornamenterna på de
gamla egyptiska väggmålningarne, på deras kapitäler och
husgeråd äro hemtade endast från de vid Nilen växande Papyrus-
och Lotus-plantorna, stiliserade i oändlig mångfald allt efter
ändamålet med de föremål, som dekorerades. Denna
Egypternas växtstilisering finner man särdeles lyckligt utförd å deras
kapitäler och på ett sådant sätt, att den icke af någon
efterkommande nation blifvit upphunnen, icke ens af Grekerna. På
de grekiska byggnaderna, på deras vaser och annat husgeråd
igenkänna vi Akanthus-bladet och ej så få andra, i Grekland
förekommande växter. Den romerska stilen anlitar deremot
än italienska, än grekiska, till och med sina fienders,
barbarernas växtformer och hopblanda dem ej så sällan; den
byzantinska vegeterar genom stympande af grekiska växtornamenter;
den romanska och den götiska gripa åter till det material,
hembygden gifver dem vid handen. Renaissancen och rococostilen
betjena sig deremot mindre af lokala växtformer. Nutiden är
det förbehållet att studera de inhemska vegetabilierna och att
använda deras former, under det den åter upptager medeltidens
stilar. England tillkommer härutinnan äran af att hafva gifvit
första impulsen till den förändring, som för närvarande pågår
inom konstindustriens alla områden, i det att der redan länge
begagnats inhemska växtformer icke blott till prydnad af
byggnader utan äfven till ornamentering af konstindustriela föremål.
Äfven våra grannländer på kontinenten hafva ej uraktlåtit
att alltmer och mer beträda den ofvan antydda vägen. Såsom
exempel härpå kan tjena en å förlidet års exposition i S:t
Petersburg utställd stol, af hvilken på första sidan af detta
nummer finnes återgifven en afbildning, af mig ur minnet
troget upptecknad. Den utvisar tydligen den förkärlek, man i
Ryssland har för användningen af inhemska naturföremål,
ehuruväl jag ej kan fullkomligt gilla det dertill valda motivet,
en trasig bastmatta upphängd på löflösa och stympade
trädgrenar. Dock i bastmattan ligger någonting för Ryssland
egendomligt, nationelt, och idéen är dessutom särdeles originel och
pikant, hvarföre också hvarje förbigående Ryss syntes med
förtjusning försjunka i betraktande af denna stol, som för öfrigt
var mästerligt skulpterad i ek. Bastmattan och det i ena
ändan upprifna, från densamma nedhängande tåget voro hållna i
ekens naturliga, ljusa färg, hvaremot grenarne framträdde i en
betydligt mörkare ton, åstadkommen genom betsning. Hela
stolen var opolerad.
Dylika bekanta former måste äfven, om de framställas på
ett skönhetssinnet tillfredsställande sätt, helsas af konstvännen
med glädje, ty kärleken till hemmet yttrar sig icke blott i
tillgifvenhet för det land och den boning, der vår vagga stått,
utan innesluter äfven de omgifvande växt- och djur-formerna.
Ur dessa formers användande bör således en allmänt begriplig
symbolik kunna uppstå. Det är sannt att vi ej kunna förneka
att utförandet af grekiska, romerska och medeltidens
dekorations-motiver ofta är särdeles omsorgsfullt; men man måste
äfven medgifva, att formerna sjelfva förefalla oss främmande och
icke på oss göra ett fullt tillfredsställande intryck. Mången
skön idé, mången passande symbol, som den gamle konstnären
förband med sådana former - må den äfven hafva bibehållit
sig hos nutidens konstnärer såsom tradition - går förlorad för
åskådaren, emedan han ofta nog icke känner lagarne för
stiliseringen deraf. Men de oftanämnde inhemska växtformerna
åter, allmännare använda till dekorering af konstindustriela
föremål, skulle kunna åstadkomma en större rikedom på former,
hvilka lättare begrepos och klarare uppfattades; och skulle de
derigenom äfven säkerligen tjena att förnöja alla samt bilda
och förädla mången.
Det vare emellertid långt ifrån mig att vilja anvisa
naturens rika källa utan att derjemte fästa uppmärksamheten på
iakttagandet af antikens mönster, af hvilka vi hafva mycket att
lära i afseende på sättet att rätt använda och stilisera de
former, naturen för oss framställer. Tillfälle till studier i denna
riktning saknas ej heller hos oss. Bland annat erbjuda
Stockholms Slöjdskolas omfattande samlingar härtill ett rikt fält och
äro dessa tillgängliga för alla, som intressera sig härför.
Särskildt anhåller jag, att få rekommendera ett i dess bibliotek
befintligt planchverk jemte beskrifning af Owen Jones med
titel »Grammatik der Ornamente«, som varmt förordar
användningen af inhemska växtornamenter på konstindustriela alster;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
