Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 2. 14 Januari 1871
- Maskin för uppskärning af tapparne å hjulekrar
- F. L. Ekman: Om förfalskning af rum, konjak och arrack
- Patenter
- Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid ena ändan af röret F finnes en mutter K, som kan fästas
vid detsamma medelst en skruf, och genom denna mutter med
motsvarande gängning utgår axeln L, utgörande fortsättning på
skaftet O. Lossas skrufven å muttern K löper denna vid
vridning af handhjulet M fritt, hvaremot, då densamma fastgöres,
axeln L matar verktyget fram eller tillbaka, beroende på åt
hvilket håll handhjulet vrides. Ringen N, flyttbar på axeln,
tjenar att bestämma djupleken af tappen. Verktygen kunna
naturligen varieras efter behofvet, såsom centrumspetsar, borrar
af olika slag, m. m.
Af denna beskrifning framgår, att principen för maskinens
anordnande är, att densamma alltid skall arbeta från ett fixt
och samma centrum; och då den blifvit inställd för en af
hjulekrarne, behöfves ej någon vidare ändring, utan utskäras
tapparne å alla de öfriga likasom å den första.
Maskinen är patenterad i Amerika af J. P. Crutchfield och
C. T. Whitten. (Sc. American.)
Om förfalskning af rum, konjak och arrack.
Af prof. F. L. Ekman.
(Forts. fr. sid. 7).
Närmast beslägtad med rum är arrack, ett företrädesvis i
Ostindien af mältadt ris beredt bränvin, vid hvars tillverkning
dock äfven sockermelass och saften af vissa palmarter m. m.
kommer till användning. Dess förfalskning har mindre
industriel betydelse än den af rum och konjak. Ett vanligare sätt
är att blanda sprit med ekbark, brunsten och utspädd
svafvelsyra samt efter längre tid af destillera blandningen. De af
spriten genom svafvelsyrans och brunstenens inverkan uppkomna
lättflygtiga ämnena bilda här aromen; men arracken efterhärmas
äfven på många andra sätt, analoga med beredningen af rum.
Äkta konjak tillverkas företrädesvis i Frankrike. Den fina
konjaken erhålles der genom destillation af vissa spritstarka
ljusa viner. Vinsorter af ringare qvalitet, äfvensom vinjästen
och de jästa återstoderna från drufvornas pressning lemna
konjak af mer ordinär eller underordnad beskaffenhet. Konjaken
är jemförelsevis lättare att förfalska. De förnämsta tillsatserna
till spriten dervid äro ätticketer och salpetereter; dessutom ofta
litet vanilj m. m., samt sockerkulör. Ett naturligare och
mycket eftersökt medel är den så kallade vinoljan eller
konjakoljan, som vid destillation af vinjästen mot slutet öfvergår.
Dessutom beredes för förfalskning af så väl konjak som rum
åtskilliga sammansatta eterarter, hvilka under namn af
konjak- eller rum-essence till högt pris försäljas af droguisterna.
För att igenkänna de äkta varorna från de förfalskade, har
man naturligtvis intet annat rättesnöre än aromens beskaffenhet,
efter det är deruti, som den enda väsentliga skillnaden ligger
mellan rum, konjak och arrack samt andra bränvinssorter. Till
följe af de aromgifvande ämnenas ringa mängd och deras föga
utredda kemiska egenskaper samt det stora antalet af tillsatser,
som vid varornas förfalskning förekomma till begagnande, kan
härvid ej någon egentlig kemisk undersökning komma i fråga;
man nöjer sig vanligen med det enkla lukt- och smak-profvet,
hvilket senare lär blifva känsligare, om varan förut utspädes
med varmt vatten. Emellertid har man försökt, att på vissa
egenskaper hos aromen grunda precisare profningsmetoder. Så
har t. ex. Wiederhold för pröfning af rum uppgifvit följande
medel: 0,38 kub.-tum (10 kub.-cent.) rum blandas i öppet kärl med
0,11 kubt. (3 kubt.-cent.) koncentrerad svafvelsyra; blandningen,
som dervid starkt uppvärmer sig, lemnas att kallna och pröfvas
sedan på dess lukt. Var rumen äkta, så bibehåller sig
rumaromen och är tydligt märkbar ännu efter 24 timmar, men
försvinner, om rumen var konstgjord. Ett ännu bättre medel
fann afl. professor Cl. Ullgren i den äkta rumens egenskap
att vid afdunstning lemna en återstod, som bibehåller en stark
rumartad eller kanske snarare vinartad lukt, äfven om afdunstningen
skett vid 100° ; den artificiella ruinen ger under samma förhållande
en återstod af ingen eller blott karamellartad lukt. Jag hade för
någon tid sedan anledning att närmare undersöka hithörande
profningsmetoder, och fann dervid, att särdeles den sistnämnda erbjöd
ett godt hjelpmedel att skilja, mellan äkta kolonialrum,
façon-rum och konstgjord rum. Man af dunstar för ändamålet t. ex.
0,<ub>76</sub> kubt. (20 kub.-cent.) af rummen i en liten skål på vattenbad
till 1/10 af dess ursprungliga volum och iakttager efter någon timme
lukten hos den kallnade återstoden. Jemförelse med äkta vara
är naturligtvis vid dylika prof nödvändig. Äfven om man
från rumen afdestillerar 7/8 af dess volum, försätter destillatet
med litet rent socker, samt sedan på vattenbadet afdunstar det
till 1/10 af dess volum, så ger återstoden den karakteristiska
rumlukten, om rummen var äkta, men ej i motsatt fall, och
man blir på detta sätt mera oberoende af vissa oflygtiga eller
mindre flygtiga, men likväl luktande beståndsdelar i den
ursprungliga varan.
Äkta arrack förhåller sig vid afdunstningsprofvet likasom
äkta rum och låter således derigenom skilja sig från oäkta.
Deremot kan hvarken detta prof eller det Wiederholdska
tillämpas på konjak, vare sig till följe af den större
lättflygtigheten eller mindre intensiva lukten hos dess arom. Något
särskildt dugligt prof på konjak är, för så vidt jag vet, ej
bekant. Det bästa sättet att pröfva dess qvalitet syntes mig
vara att tillämpa det prof, som Otto uppgifvit för igenkännande
af finkelolja i sprit. Man blandar för här ifrågavarande behof
0,19 kubt. (5 kub.-cent.) af konjaken med 0,23 kubt. (6
kub.-cent.) eter – detta får vid frivillig afdunstning ej qvarlemna
något luktande – och tillsätter derpå 0,38 kubt. (10
kub.-cent.) vatten. Etern af skiljer sig då och uppflyter till ytan, men
qvarhåller hos sig de luktande ämnena i konjaken. Då
eterlagret sedan aflägsnas och får frivilligt fördunsta i en skål,
qvarlemnar den det koncentrerade luktämnet, som nu kan till
dess art närmare iakttagas. Denna återstod efter fin konjak
visar en ren och angenäm konjakslukt; façon- och konstgjord
konjak visar ofta anmärkningsvärda olikheter dermed.
I många fall äro dessa förfalskade spirituosa ganska väl
imiterade, men ej sällan äro de till smak och lukt så äckliga,
att man med skäl må förundra sig att de kunna finna
afnämare. I alla händelser torde de kunna betraktas såsom
ohelsosammare än de på vanlig väg beredda bränvinsorterna, och man
må härvid erinra sig det faktum, att de långt svagare
artificiela vinerna, om än omsorgsfullt beredda, verka mer
berusande och ohälsosamt än de äkta. Hvad priset angår, så kan
man säkert säga så mycket, att de, som vilja hafva dylika
spirituosa utan att hafva råd att bekosta sig dem af bästa
qvalitet, skulle finna betydlig uträkning vid att köpa bästa
slagvara, men sjelfva utspäda den med rent, mjukt vatten och ren
sprit, samt låta blandningen lagra en tid; och de visste
dessutom i så fall hvad de drucko.
Huru stor konsumtionen af dylika artificiela blandningar
emellertid är äfven hos oss, kan man sluta deraf, att ensamt
i Malmö lågo innevarande höst 51,112 kannor rum, inkommen
öfver Lübeck på nederlag. Man föranledes häraf till en
egendomlig betraktelse: bränvin destilleras i Sverige, förvandlas till
sprit och exporteras, samt återinföres sedan, försatt med så mycket
orenlighet, att det åtminstone delvis måste betraktas såsom af
underordnad beskaffenhet, relativt till dess ursprungliga
tillstånd. Men den svenska bonden t. ex. köper det nu tillbaka
till ett högre pris, för att hafva den hedern att bjuda sina
vänner rum i stället för simpelt bränvin. Se der ett litet
bidrag till »lyxens» inverkan på vår välmåga, och en af dessa
många, af handelsintresset ifrigt upprensade rännilar, genom
hvilka välståndet så oförmärkt silar sin väg – till utländingen.
Patenter,
beviljade af kommerskollegium under dr 1870.
Februari månad.
Paget, Arthur, 7 år å förbättringar i apparater för att hala
in och spänna samt fastgöra äfvensom lösgöra tåg, kablar,
kedjor, remmar m. m.
Lindström, P. F., maskinist, 6 år å en maskin för
utdragning af buteljkorkar.
Rättelse.
I förra numret står å sid. 6, rad. 3 nedifr. och sid. 7, rad. 4
uppifrån: glanssat; läs glanssot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0029.html
