Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 4. 28 Januari 1871
- Bergborrningsmaskin, konstruerad af Mr Charles Burleigh
- G. H. Lassen: Torr-destillation af töre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af dessa maskiner har hittills tillverkats 4 olika
storlekar, af hvilka den minsta med en kraft-åtgång af ungefär
1 hästkraft borrar 6–11 liniers (18–33 m. m.) hål 165 linier
(490 m. m.) djupt utan ombyte af borr; maskinens längd 327
linier (971 m. m.). Den andra storleken tager 3 hästkrafters
drifkraft i anspråk och borrar då 10–21 liniers (30–62 m. m.)
hål 310 linier (921 m. m.) djupt utan ombyte af borr;
maskinens längd 573 linier (1,702 m.). Den tredje fordrar 3 3/4
hästkraft samt borrar 16–33 liniers (48–98 m. m.) hål 375
linier (1,114 m.) djupt utan ombyte af borr; maskinens längd
685 linier (2,033 in.). Den största fordrar 4 hästkrafter och
borrar 25–42 liniers (74–125 m. m.) hål 465 linier (1,381 m.)
djupt utan ombyte af borr; maskinens längd 9 fot (2,672 m.).
Hvad slutligen maskinens bestånd och arbetsförmåga
beträffar, hafva deröfver blifvit oss förevisade intyg, som med de
amplaste ordalag vitsorda konstruktionen såsom särdeles
framstående, specielt i afseende på dessa egenskaper. Af dessa
intyg vilja blott vi lemna ett par utdrag för att gifva en idé om,
hvad den förmår att uträtta. Juryn för »Massachusetts
charitable mechanic association’s» exposition i September och
Oktober 1869 yttrar i sin rapport bland annat följande: »De
(borrmaskinerna) äro transportabla, starka och lätta att inställa
i hvilken riktning som helst samt att reparera . . . . De uträtta
lika mycket arbete som 10–30 man. I Hoosac-tunneln hafva
de utfört allt borrningsarbete på ungefär en engelsk mils längd
tre gånger så fort som vid borrning för hand. Juryn anser
detta vara den mest fulländade bergborrningsmaskin, som hittills
blifvit konstruerad, och tilldömmer den en guldmedalj.»
Rörande arbetena i Hoosac-tunneln må följande jemförande
uppgifter anföras:
| Borrad längd | Lössprängdt berg |
| per månad. | per månad. |
| borrning för hand . . . | 50,65 fot | 5,696 kub.-fot; |
| d:o med maskin . . . | 154.00 fot | 33,534 kub.-fot; |
| förhållandet mellan det i |
| begge fallen uträttade |
| arbete, ungefär såsom . . . | 1:3 | 1:5,9. |
Härvid är dock att märka, att sektionsarean af tunneln vid
borrning med maskin var mera än dubbelt så stor, mot då
handkraft begagnades. Maskinerna hafva der visat sig
mycket varaktiga och de reparationer, som måst företagas, hafva
varit rena obetydligheter.
Så vackra resultater dessa uppgifter synas antyda, äro de
ingalunda öfverdrifna, om hvilket vi varit i tillfälle att öfvertyga
oss vid en profborrning med den maskin, som blifvit hit
öfversänd, och hvilken vi hade nöjet åskåda förliden vecka.
Borrningen försiggick i Långholmsbergen, hvilka på det ställe, der
hålen slogos voro mycket qvartzhaltiga; till och med rena
qvartzkörtlar genomborrades. Detta oaktadt samt under i öfrigt
ogynsamma förhållanden borrades med en 19 liniers (56 m. m.)
borr på 9 minuter (inberäknade ett par smärre uppehåll) ett
hål af 175 liniers (520 m. m.) djuplek, d. v. s. nära 19,5 linier
(58 m. m.) per minut. Hastigheten var då i medeltal 280 slag
i minuten och ångtrycket 55 skålp, per qv.-v.tum (3,81 k.gr.
per qv.-c.m.). Då vi hört sägas, att mera omfattande försök
skola med samma maskin verkställas för utrönande af dess
effekt i förhållande till våra vanligaste bergarter, skall det blifva
oss ett nöje att, så snart dessa blifvit oss bekanta, ännu en
gång få återkomma till denna intressanta konstruktion och dess
betydelse för vår industri och särskildt vår bergshandtering.
Vi sluta derföre denna gång med en uppmaning till alla,
hvilka denna sak bör intressera, att taga maskinen i närmare
skärskådande, dervid de sjelfva kunna öfvertyga sig om dess
enkelhet och praktiska användbarhet. Patentinnehafvarens
ombud här på platsen är tills vidare ingeniör R. Schram, hvars
adress är Norrmalmsgatan l A.
Torr-destillation af töre
för framställning af träolja, tjära, kol, m. m.
Af ingeniör G. H. Lassen.
(Forts. fr. sid. 23.)
Apparaternas skötsel och destillationens bedrifvande.
Retorten fylles med rensadt töre af samma storlek som grof
kastved eller något mindre, och sedan såväl kolluckan som manhålet
blifvit tillslutna, börjas eldningen, hvarvid noga tillses, att utloppen m
och n (fig. 3, sid. 21 af förra numret) äro af stängda med vatten,
så att de framsläppa de flytande produkterna, men icke de
gasformiga. Alla eldkanalerna g med undantag af två eller tre utaf dem,
som äro belägna midt emot eldstaden, äro tillslutna med lösa
stenar. Under de första 7 timmarne eldas lindrigt icke blott
för att meddela töremassan så småningom en modererad
värmegrad, afpassad för träoljans utdrifvande, utan äfven för att spara
ugnarne, hvilka, innan de äro uppvärmda, icke tåla en häftigare
eldning. Derpå drifves eldningen starkare omkring 6 timmar,
till dess att röret h kännes något varmt, då träoljeångor börjat
öfvergå, samt fortsattes härefter mycket lindrigt i ungefär 22
timmar, under hvilken tid den finare, råa träoljan afskiljes. Nu
ökas åter eldningen och hålles temligen liflig omkring 6
timmar, hvarefter tjära börjar afgå, under det att träoljeångor
fortfarande öfverdestillera, likväl åtföljda af brännbara och konstanta
gaser. Den först och sist afgående tjäran är vattenhaltig och
bör afskiljas från den öfriga. Sådan vattenhaltig tjära kan
äfven uppkomma under mellantiden, men detta tillkännagifver då,
att eldningen är för svag. Då tjäran börjar afgå, bör
eldningen betydligt minskas, och i de flesta fall upphör man helt och
hållet med densamma under 6 à 10 timmar. Det oaktadt
fortfar tjära, tjärolja, starkare träsyra och rå träolja att afgå i stor
mängd. Sedan dessa runnit 10 à 14 timmar, kommer tjäran
mera sparsamt, och man eldar då ånyo starkt 3 à 4 timmar,
för att kola töret i bottnen af ugnen. Sedan släckes elden,
hvarefter murarnes värme är tillräckligt att underhålla
destillationen 12 à 14 timmar, under hvilken tid alla de nyss
nämnda produkterna äfven afsöndras, ehuru i betydligt mindre
mängd. Emedan ugnen är för varm för att genast öppnas, får
den »stå kall» ytterligare 20 timmar, innan kolen uttagas. Till
denna senare operation och insättande af 2 kub.-famnar (11,318
m.) töre åtgå 6 à 7 timmar.
De här uppgifna tidslängderna för svag och stark eldning
äro naturligen beroende af lufttemperaturen, så att eldningen
måste vara något kraftigare en sträng vinterdag än om
sommaren. Den summariska tidsåtgången är dock under alla
temperaturförhållanden i det närmaste lika, nämligen fyra dygn (96
timmar). Visserligen skulle man kunna inbespara ett dygn, om
destillationen forseras, men i sådant fall förminskas
produkternas både godhet och mängd.
Då de båda ofvanbeskrifna ugnarne hafva sina eldstäder
vid botten, kunde man möjligen göra sig den föreställningen,
att kolningen här först försiggår och sedan sprider sig uppåt.
Af lätt insedda skäl vore en sådan omständighet mindre
fördelaktig, bland annat derföre att tjäran från ugnens öfre del
skulle till en del upptagas af de på bottnen färdigbildade kolen.
Så är likväl icke händelsen, utan ugnens öfre del erhåller först
kolningsvärme, hvarom man lätt kan öfvertyga, sig deraf, att
ugnen, om bränningen för tidigt afslutas (men endast i sådant
fall), lemnar innehållet i nedre delen ofullständigt koladt,
hvaremot kolningen i den öfre delen är fullständig. Afslutas
eldningen, sedan ugnen lemnat nästan all den olja, den kan gifva,
samt 2/3 af det qvantum tjära som bör erhållas, finner man, om
man tänker sig ugnen indelad i fyra lika stora horisontela
afdelningar, att den första och öfversta är tom, en följd af den
genom kolningen förorsakade volym-förminskningen, och att
den andras innehåll är fullkomligt koladt. Tredje afdelningen
åter innehåller bränder (halfkoladt töre), som dock till stor del
ej låta tälja sig till spån; och slutligen i den nedersta är töret
visserligen mörkbrunt på ytan, men föröfrigt alldeles okoladt.
Kolningen visar sig hafva fortskridet likartadt inom hvarje
afdelning; och det töre, som ligger vid x midt framför och
närmast eldstaden vid bottnen, har anmärkningsvärdt nog ej blifvit
mera åverkadt af värmet än det, som har sin plats midt emot
och längst ifrån eldstaden, vid z, hvilket synes antyda, att
gasströmmarne inom retorten utjemnat temperatur-olikheterna inom
ugnens särskilda delar. Att kolningen måste fortgå i denna
ordning torde vid närmare betraktande vara lätt att inse, ty de
varmaste gasformiga destillationsprodukterna af lagra sig till följe
af alla gasers natur öfverst i retorten. Det är således här,
likasom vid alla ugnar med icke konstgjordt drag, ytterst lätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0044.html
