Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. 25 Februari 1871 - C. Ahlborn: Niello's användande på guld- och silfver-arbeten - Den föreslagna jernvägsförbindelsen mellan England och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålles öfver en spritlåga eller träkolseld; och upphettas
sålunda det ena stället efter det andra, till dess all niello är
smält, hvarunder den flytande massan med ett spakteljern rifves
fram och tillbaka, så att alla fördjupningar väl utfyllas. Sedan
den bearbetade pjesen fått kallna, borttages det mesta af den
öfverskjutande massan med filen, och resten skafves bort, hvarefter
ytorna slipas med blåsten samt slutligen poleras med
trippel och olja, då niellon i den graverade teckningen synes
svart på guldets eller silfrets blanka yta. Detta är i
hufvudsak det sätt, på hvilket guldsmeden Vogeno i Aachen förfar.
Det skiljer sig i några detaljer från de af Theophilus och
Cellini beskrifna, der borax begagnas i stället för salmiak.
Detta senare ämne åstadkommer dock en hastigare och intimare
förening med metallen än boraxen.
Särdeles omsorg måste läggas vid behandlingen af de ytor,
som skola nielleras, icke blott hvad graveringen beträffar, utan
äfven vid upphettningen för niellons sammansmältning med
silfret. (Vi tala här endast om silfver, emedan niellering af
guld så ytterst sällan förekommer.) I annat fall händer det,
att vid afslipningen hål visa sig i niellon, eller också får man
se fina linier af teckningen, som ej blifvit utfyllda. Stundom
synes äfven niellon hafva inträngt i partier, som ej skola deraf
fyllas. Orsaken härtill ligger vanligast i sjelfva beredningen
och sammansättningen af niellon, som kanske ej blifvit omsmält
tillräckligt många gånger eller ofullständigt rengjord från
föroreningar, eller också är för trögflytande. Men det kan äfven
bero på graveringen, som måhända utförts för djup eller ojemn,
ett fel som man ofta är i tillfälle att iakttaga på de
förfalskade Tuladosorna. Slutligen inverkar hettans intensitet vid
smältningen betydligt, i det att niellon intränger i silfverplåten
äfven på sidorna om graveringen, då pjesen upphettas för starkt.
Någon tids öfning gifver dock snart nog begrepp om rätta graden af
hetta, och lämpar sig i allmänhet spritlågan bättre än träkolseld.
En fråga, som ännu står obesvarad, är, hvilket flussmedel
egypterna och romarne använde, för att få sin niello så jemn
och vacker. I Plinii recept finnes ej bly upptaget såsom
ingredierande del, och boraxen infördes ej förrän i 9:de
århundradet af några arabiska kemister, då den äfven började
användas inom konstindustrien. Och dock finnas från mycket lång
tid tillbaka i behåll de utmärktaste prof på en högt uppdrifven
nielleringskonst. Sålunda bevaras i antikkabinettet i Wien en
guldpjes från 2:dra århundradet eft. Chr. med utmärkt fina,
ingräfda ornament, fullkomligt liknande den bästa svarta niello;
likaledes ett i Rom vid Esquilinska porten 400 år eft. Chr.
uppgräfdt silfverskrin, rikt smyckadt med en i de finaste
graveringarne väl bibehållen, vacker svart niello. En egyptisk
niellerad metallkanna från Alexanders tid påträffades 1831 i
Ungern, och dess niellofärg är äfven svart, dock med någon
skiftning i rödt eller violett.
Dessa anförda exempel gifva oss anledning att här med
några ord vidröra den historiska utvecklingen af
nielleringskonsten. De visa oss nämligen, jemte några andra qvarlefvor
från ungefär samma tid, att denna konst stod mycket högt hos
romarne, till och med hos de gamle egypterna, åtminstone vid
den tidpunkt, då dessa befunno sig under det romerska väldet.
Det är också säkert, att den romerska kejsarperioden var
särdeles egnad för utvecklingen af alla de yrken, som i ett eller
annat afseende hade till uppgift tillfredsställandet af de rika.
lyxälskande romarnes smak för en dekorativ utstyrsel af till och
med de vanliga husgerådskärlen; och då en del af dessa, såsom
koppar, kannor, skålar, m. m. vanligen voro af ädla metaller,
erbjöd sig ett särdeles lämpligt tillfälle för ornamenteringens
utförande just i niello. – Äfven grekerna idkade vid samma
tid denna konst, såsom åtskilliga exempel i Museo Bourbonico visa.
Till Frankrike spred sig nielleringskonsten sannolikt från
Italien redan under första hälften af 7:de århundradet, men fick
ej någon tillämpning i Tyskland förr än på 10:de århundradet,
då den dit öfverfördes af byzantinska munkar. Sålunda fortfor
denna art af dekorering att sprida sig allt mer och mer ända
till under det 15:de århundradet, då dess blomstringstid
inträffade. Guldsmedsyrket både också vid denna tidpunkt svingat
sig upp till ett verkligt konstnärskap, så att flera af dess
dåvarande utöfvare intaga framstående platser i konsthistorien.
Tyvärr synes niellon sedermera rätt snart hafva blifvit
mycket försummad, ty Benvenuto Cellini (1500-1571) talar
redan om återupplifvande af denna bortglömda konstgren. Det
är i sanning rätt amnärkningsvärdt, att renaissancen, som med
stor begärlighet begagnade sig af alla tillfällen till utbildande
af en rik ornamentik, gjorde sig skyldig till förbiseende af ett
för dekorering så passande ämne som niellon. Dess användande
upphörde emellertid nu i vestern, under det att den fortfor
att anlitas i orienten. I Europa blef det Tula förbehållet att
hålla nielleringskonsten vid makt. Det blef också genom
efterapning af de allmänt bekanta Tula-arbetena, som den åter, ehuru
långsamt, började sprida sig till vestra Europa. Sålunda började
Denau och David i Frankrike under 18:de seklet ånyo införa
densamma, då likväl blott Tula-dosor förfärdigades. Äfven i
de större tyska städerna, såsom Berlin och Wien, började man
åter att niellera sina guld- och silfver-arbeten. Någon riktig
fart har dock niellon ej velat taga i denna del af Europa,
såsom tydligen framgår deraf, att på de senaste tio åren endast
tvenne guldsmeder i hela Tyskland befattat sig dermed,
nämligen Vogeno i Aachen och Kaisberger i Prag. Deremot nielleras
en mängd arbeten ännu i dag i Siam, China, Japan, Indien,
Persien, Egypten och Turkiet, äfvensom i Tula och vid
Kaukasus. Från sistnämnde ställe likasom från Bokhara voro på
senaste Petersburger-expositionen utmärkt vackra, niellerade
silfverarbeten utställda.
Några egentliga skäl för ett fortsatt försummande af denna
konst finnas ej heller; ty hvarken bristande intresse från
publikens sida eller sjelfva tillverkningssättet eller den färdiga
produktens pris kunna gifva anledning dertill. Om också de äkta
Tula-dosorna nu anses dyra, så finnes dock intet berättigande
för ett så högt pris på dessa med ganska enkla,
geometriska ornament eller tarfliga landskap utsirade artiklar. De
niellerade silfverdosorna kosta visserligen 10 à 15 rdr mera än de
guillocherade, men anledningen dertill ligger icke i arbetet utan
i den omständigheten, att de vanligen utgifvas för rysk vara,
då säljaren anser sig kunna derå beräkna tull och transport.
Niellodekoreringen har också flera egenskaper, hvilka borde,
om de rätt uppfattades, förskaffa densamma ett afgjordt företräde
i förhållande till andra dekoreringssätt. Detta gäller isynnerhet,
då fråga är om prydande af en mängd artiklar, som äro i
dagligt bruk och dervid äro underkastade nötning,
temperaturombyten, rengöringar, m. m. Relief-prydnader kunna naturligen
ej vid dessa komma i fråga, lika litet som sådana af emalj,
hvilka dessutom för att kunna insmältas fordra en djup och
bred gravering. Niellon deremot utfyller med lätthet de allra
finaste och grundaste streck efter stickeln, och detta så väl på
plana som bugtiga ytor. Lägges härtill billigheten af de till
niellon erforderliga materialerna, enkelheten i sjelfva proceduren
och dermed följande lätthet att utföra densamma på
jemförelsevis kort tid, niellons förmåga att sitta qvar i gravyren, dess
effektrika utseende på metallplåt samt den stora frihet, den
medgifver i teckningen af ornamenten; så inses lätt af hvilken
betydelse nielleringskonsten är för guldsmedsyrket, samt att
den är väl värd att åter komma till heders, att åter erhålla en
allmännare tillämpning inom denna gren af konstindustrien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
