Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 4 Mars 1871
- Ingeniörs-Föreningen
- Användning af torf i förening med stenkol
- Träpappersmasse-fabrikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vi måste underbjuda i pris, icke blott, öfverbjuda i qvalitet,
så framt vi skola kunna hoppas att bringa våra produkter till
erkännande på verldsmarknaden.
Af revisionsberättelsen framgick bland annat, att af
Föreningens tidskrifts fyra första årgångar, 1866-69, återstod nu
osåldt endast ett mindre antal fullständiga exemplar, hvarföre
en ifrågasatt nedsättning i dessa årgångars pris af de
närvarande icke ansågs nödvändig för desammas snara realiserande.
De, som önska förskaffa sig kompletta exemplar af denna
värdefulla och innehållsrika tidskrift, torde derföre ej böra dermed
uppskjuta, alldenstund upplagan sannolikt snart blifver utsåld.
Användning af torf i förening med stenkol.
Då i nedanstående uppsats anförda åsigter och meddelade
uppgifter, tillämpade på de särskildt i Würtemberg rådande
förhållandena, ej sakna sin betydelse och sitt stora intresse äfven
för vårt land, hafva vi ansett dem förtjena att komma till den
svenska allmänhetens kännedom.
»I ett föregående nummer af denna tidning hafva vi fästat
uppmärksamheten på, att den till följe af kriget uppkomna
tillfälliga bristen på stenkol vid större etablissementer kan
afhjelpas genom stenkolens uppblandning med torf. Men af de
hittills gjorda försöken framgår emellertid, att denna blandning
af brännmaterial icke blott är att betrakta såsom ett
nödhjelpsmedel, utan bör den rekommenderas till fortsatt bruk för alla
stenkols-konsumenter, som kunna erhålla torf till billigt pris.»
»Oafsedt de stats-ekonomiska skäl, som tala för
tillgodogörande af de massor af torf, hvarmed naturen begåfvat vårt
fädernesland, erbjuder blandningen af torf och stenkol enligt
framstående teknicis utsago, hvilka sedan flera år sysselsatt
sig med denna fråga, betydande fördelar redan deruti, att
igenslaggningen af rosten derigenom väsentligen förhindras.
Derjemte angripes sjelfva pannan mindre, hvilket ju äfven är vardt
att beaktas. Vid tillsats med torf utbreder sig nämligen en
större låga under pannan, än då eldningen sker med ensamt
stenkol eller kåks, hvilka visserligen alstra en intensiv, men
dock liten låga. Att deremot använda torf enbart är under
dessa omständigheter mindre rådligt, emedan en stor del
torf-partiklar, som ännu ej förbrunnit, bortföras genom skorstenen
till följe af det starka draget.»[1]
»Såsom det bästa blandningsförhållandet betraktas följande:
2 delar stenkol och 1 del torf. Emellertid rekommenderas
äfven en blandning af lika delar kol och torf, äfvensom
proportionerna 2 torf och 1 kol i enskilda fall hafva lemnat
tillfredsställande resultat. Priset på materialerna är naturligen
den härvid afgörande faktorn. Likadant måste förhållandet vara,
om dessa ämnens relativa brännvärde skall bestämmas. I
allmänhet antages att 2 centner torf gälla lika med 1 centner
stenkol, då dessa senare äro af medelmåttig godhet. Äro de
deremot af bästa qvalitet, förändras detta förhållande till
nackdel för torfven till 3:1, d. v. s. de härstädes rådande prisen
på ifrågavarande brännmaterialer kunna äfven uttrycka deras
relativa brännvärde.»
»Hvad åter beträffar sjelfva eldstaden, så är att bemärka,
att vid eldning med ensamt torf fordras ungefär lika stor
rostyta, som då den verkställes med ved. Då derjemte, om endast
stenkol begagnas, rosten måste göras mindre, är tydligt, att
afståndet mellan roststängerna bör, då både torf och stenkol
användas, regleras i öfverensstämmelse med
blandningsförhållandet mellan de olika brännmaterialerna. Vill man blott
tillfälligtvis uppblanda stenkolen med torf, kan det vara tillräckligt
att i de för stenkol inrättade eldstäderna borttaga en roststång
samt medelst mellanlagda plåtrimsar fördela den sålunda
uppstående fria ytan mellan de öfriga.»
(Würtemberg. Gewerbeblatt.)
Träpappersmasse-fabrikationen.
(Forts. fr. sid. 61.)
b. Siebrechts slip-apparat.
Denna skiljer sig från Voelters hufvudsakligen derigenom,
att slipstenen här ligger horizontelt, och frammatningen af
pressborden sker medelst hydrauliskt tryck. Figurerna 3 och 4 å
följande sida visa sjelfva slipapparaten, den förra i vertikal sektion,
den senare i plan, der för tydlighets skull på ena hälften alla
ofvanför pressborden befintliga delar blifvit borttagna och å den
andra endast sjelfva stommen, slipstenen och utvexlingen
bibehållits.
På ett stadigt fundarnent A af sten ligger en
gjutjerns-platta B, uppbärande de fyra vertikala pelarne C samt
dubblagret D för den vertikala axeln E, som har sitt andra stöd i
de mellan pelarnes öfre del insatta tvärstyckena F. Rörelsen
meddelas denna axel genom en konisk vexel eller på annat
lämpligt sätt. Midt på axeln sitter stadigt fästad slipstenen G,
omkring hvars periferi äro symetriskt placerade på en jernram
K 8 prismatiska lådor c med sina pressbord. Dessa lådor, i
hvilka trästyckena inläggas, äro öppna både framtill och
baktill. Pressplattorna a bilda deras bakvägg och upptaga trycket
från de i cylindrarne b befintliga presskolfvarne. Dessa erhålla
sin fram- eller åter-gående rörelse, allt efter ställningen af kranen
d, genom det från en akumulator M meddelade hydrauliska
tryck. Detta tryck alstras, derigenom att vatten medelst en
injektionspump L inpressas genom röret Q i en s. k.
Armstrongs akumulator M, d. v. s. eri hydraulisk press, hvars
tryckstämpel belastas genom påläggande af vigter. Akumulatorn
står medelst röret S i förbindelse med cylindrarne b, dit
sålunda det genererade trycket vid öppnandet af kranen d
fortplantar sig. Koret T tjenar att utsläppa det i cylindrarne
varande vattnet, då så önskas. Ofvanför stenen finnes äfven ett
rundt omkring gående rör g, från hvilket vatten nedsprutar på
stenen mellan hvarje slipbord. De från stenen afsköljda
träfibrerna samlas i det under densamma stående karet H, hvars
botten är något lutande, så att massan kan afrinna till sigtarne,
raffinören och sorteringsapparaterna, samt slutligen till
afsatskistorna eller pappmaskinerna, hvilka alla äro anordnade i det
närmaste på samma sätt som vid Voelters apparat.
Af denna beskrifning framgår, att Siebrechts slip-apparat
ur rent konstruktiv synpunkt betraktad besitter vissa egenskaper,
som i mera än ett afseende böra gifva den företräde framför
Voelters. I första rummet framstår enkelheten i denna
konstruktion, då ju alla dessa rörliga smådelar, såsom skrufspindlar,
snäckhjul, remskifvor, spärrtrissor, alarmfjedrar, regleringskoner,
m. m. här helt och hållet undvikits. I deras ställe förekomma
endast med vattentryck framdrifna kolfvar. Reparationerna,
hvad sjelfva matarinrättningen beträffar, inskränker sig således
till att då och då ombyta packningarne i presskolfvarne. Trycket
på dessa kan för öfrigt regleras efter behag genom att öka
eller minska belastningen på akumulatorn. Vidare är här genom
pressbordens anordning två och två midt emot hvarandra rundt
omkring slipstenen det genom dessas pressning mot stenen
uppkommande trycket på den vertikala hufvudaxeln alldeles
upphäfdt, hvarföre inga skadliga inverkningar häraf kunna
uppstå. Stenens horisontela läge, äfvensom det längre afståndet
mellan pressborden gör också, att de afslipade fibrerna bättre
bortspolas från stenen och ej medfölja under de följande
träklossarne.
Detta är, såsom ofvan nämndes, ur konstruktiv synpunkt
de fördelar, dessa apparater synas ega framför de Voelter’ska.
Men då denna konstruktion är jemförelsevis ny, har praktiken
ännu ej, åtminstone icke inom vårt land, hunnit bekräfta eller
jäfva riktigheten af dessa slutledningar. En fabrik har likväl
nyligen blifvit uppförd i mellersta Sverige, vid Forsvik, der
trämassan slipas med Siebrechts maskiner, och lär man der, så
mycket man kan sluta af den på den korta tid, dessa hittills
varit i gång, vunna erfarenheten, funnit resultaten mycket
gynsamma, hvad maskinernas arbetsrätt och bestånd beträffar.
Enligt derifrån benäget meddelade uppgifter har man med en
hastighet på stenen af cirka 135 hvarf per minut kunnat per
24 timmar slipa 9 centner (383 K.gr.) furumassa eller 15
[1] Detta beror naturligen på under hvad form torfven användes,
ty såsom bekant, kan numera så fast torf beredas, att ofvannämnde
olägenhet ej bör inträffa. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0081.html
