Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 13. 1 April 1871
- Smycken af granit
- Om den ryska jernindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alster af denna industri, afsedda för dylika föremål, ehuru de dels
till följe af sin dyrhet, dels på grund af mindre väl valda former
ej vunnit den uppmuntran, som de det oaktadt förtjenat. Sålunda
tillverkades före nedläggandet af porfyrterket vid Elfdalen i
Dalarne på detta ställe utmärkt väl utförda broscher, nålar,
knappar, m. m. i en mängd olika former och kulörer. Likaledes har
på senare åren vid Claestorps marmorbruk åstadkommits
särdeles vackra smycken af grön marmor.
Deremot torde ej vara bekant för många, att äfven granit
låter använda sig till dylika lyxartiklar. Så är emellertid
förhållandet; och äro vi i tillfälle att bestyrka detta vårt påstående
genom meddelandet på föreg. sida af några teckningar å
granitbroscher, utförda i Aberdeen hos mess:rs Rettie. Såsom i ofvan
citerade uppsats omnämnts, är denna stad, hufvudstaden i »det
skottska grefskapet af samma namn och belägen vid floden Dee’s utlopp
i Nordsjön, sätet för en storartad handel med den ur
Grampianbergen erhållna graniten af både röd och blågrå färg i flera
nyanser. Utom till en mängd mera eller mindre utarbetade
byggnadsdetaljer förarbetas denna stenart här till husgerådssaker,
såsom skålar, mortlar, saltkar, m. m. samt till
fruntimmersprydnader, t. ex. broscher, örhängen, knappar och dylikt. Till sådana
artiklar användas naturligen de bästa och renaste granitsorterna,
hvilka då slipas och poleras ytterst väl samt ofta nog inläggas
i olika färgnyanser, då de isynnerhet såsom några af vidstående
profver visa, taga sig utmärkt väl ut. Dessa granitsmycken kunna
infattas både i guld och i silfver.
Om den ryska jernindustrien.
(Forts. fr. sid. 95.)
Stål-verket vid Perm tillhör de kejserliga bergverken och
är af senare ursprung än det vid Obuchow. Byggnaden af det
förra börjades 1863 och fortsattes successivt till 1867,
hvarvid det mesta förfärdigades på ort och ställe och ej togs utifrån.
Genom sitt läge inbespar detta verk i transportkostnader, i
jemförelse med Obuchow, omkring 2,20 rdr pr centner tackjern, då
de likaledes arbeta med tackjern från de kejserliga och
puddelstål från Ural-bergverken. Såsom brännmaterial användes till
stålsmältningen i blästerugnarne träkol (mest af furu), hvaraf
kub.-foten kommer ungefärligen på 15 öre. Enligt den här
använda smältningsmetoden med kall bläster, och »då af detta
brännmaterial användes 6 à 9 gånger så mycket som vigten af
stålgötena, d. v. s. 90–110 kub.-fot per centn., ställer sig
kostnaden för bränslet per centn. göten till 5,80 à 7,25 rdr, då
deremot kåksen vid Obuchow kommer på 4,80 rdr.
Arbetslönerna äro visserligen något billigare i Perm än i Petersburg,
men i det hela torde omkostnaderna för, stålets framställande
vid dessa begge verk ställa sig i det närmaste lika. Verkstaden
vid Perm har dock den väsentliga fördelen, att den i afseende
på brännmaterial icke är beroende af England, utan f år hela sitt
behof inom landet. Dessutom är det utan tvifvel möjligt att
genom införande af förbättringar inskränka förbrukningen af
brännmaterial vid dessa båda verk, och mera vid Perm än vid
Obuchow, ehuru väl vid tillverkningen af det mjuka
kanongjutstålet åtgången på bränsle alltid måste blifva något större.
Dessa betraktelser samt den omständigheten, att man icke ville
blifva beroende af enskilda personer, måste hafva varit de
bestämmande faktorerna för anläggningen af ännu en stor
gjutstålsverkstad vid sidan af den kejserliga vid Perm. Det ännu icke fullt
färdiga verket vid Perm har nu ugnar för 492 deglar à 58–67
skålpund (24,7–28,5 K.gr.) och kan således göra stålgöten af 280–
330 centn. (11,9–14 tons); rum,finnes dock for ytterligare 84
smältdeglar, då antalet blifver tillräckligt för tillverkning af 9
tums kanoner. Det är redan temligen fullständigt inrättadt med
appreturverkstäder, och kan till och med nu leverera årligen
40 gjutstålskanoner af 8 tums kalifer. För att kunna
åstadkomma större kaliber, håller man på med uppsättande af en
1,175 centners (50 tons) hammare. Det hittills på detta verk
nedlagda kapitalet skall blott uppgå till omkring 3 3/4 millioner rdr.
Denna korta, ytliga beskrifning på de båda större ryska
gjutstålsverkstäderna må blott tjena att visa, hvilka ansträngningar
och medel Ryssland tillgripit för att skapa dem, så att
de kunde inom landet likasom dylika i Preussen, England och
Frankrike svara emot nutidens anspråk på tillverkning af
gjutstål i stor skala, isynnerhet för åstadkommande af kanoner,
sådana den utvecklade krigsvetenskapen nu fordrar.
2. Framställningen af strand- och fästnings-batterier af gjutgjern.
För en tid sedan tog Ryssland icke blott sina
gjutstålskanoner utan äfven de större artilleripjeserna af gjutjern från
Sverige. Detta har man dock numera nästan alldeles öfvergifvit,
i det man nyligen anlagt bredvid gjutstålsfabriken i Perm ett
kanongjuteri, som innehåller 6 flamugnar på 385 centn, (16,4 tons)
hvarje, och i de tillhörande apprettirverkstäderna 12 borrmaskiner
och svarfvar.
Utaf gjutjern göras nu blott kanoner af större kaliber,
åtminstone 12-pundingar, och större delen med bakladdning.
Härvid användes uteslutande den amerikanska gjutningsmetoden
med afkylning inifrån och uppvärmning utifrån, emedan man
öfvertygat sig, att kanonen härigenom vinner väsentligt i styrka.
Utborrningen af de sålunda ihåligt gjutna kanonerna uppgår till
13 à 18 linier (39 à 53 m. m.). Den största vid Perm på detta
sätt åstadkomna artilleripjes är den, som vid utställningen i
Petersburg var framställd i trämodell. Denna är undantagsvis
en mynningsladdnings-kanon med 20 tums kaliber, vägande
1,060 centn. (45,1 tons.) Råmaterialet till densamma vägde öfver
1,500 centn. (63,8 tons.) Den är afprofvad med 314 skott,
hvardera med 126 lispunds (53,6 K.gr.) krutladdning och en rund
fullkula af 1,078 lispunds (458 K.gr.) vigt, utan att deri tagit någon
nämnvärd skada. Till följe häraf är för flottan beställda ytterligare
4 likadana. Priset för dylika stora gjutjernskanoner är faststäldt
till 19,5 rdr per centn. (3 rub. per pud). Den absoluta
hållfastheten hos kanonjernet bör vara 670 lispund per qv. linie (3,230
K.gr. per qv. c. m.). Kanongjuteriet vid Perm är i de flesta
afseenden mönstergiltigt inrättadt.
3. Tillverkningen af pansarplåtar.
Denna fabrikation påträffas vid tvenne ställen, vid Kolpino
första stationen å jernbanan från Petersburg till Moskan,
tillhörigt marinen, samt vid den till de kejserliga bergverken
hörande, år 1864 uppbyggda puddel- och vals-verkstaden vid Kama,
hvilka båda två uteslutande sysselsätta sig med tillverkning af
stora plåtar och gröfre konstruktionsjern (fasonjern).
Det förstnämnda verket arbetar med sibiriskt, finskt och till
en del engelskt tackjern samt nyttjar engelska stenkol och ved.
Verket vid Kama arbetar med sibiriskt tackjern och ved samt
till ringa mängd med sibiriska stenkol, hvilka senare kosta vid
verkstaden omkring 73 öre per centn., inen äro temligen orena
och förekomma ej i tillräcklig mängd. Fabrikationen af
pansarplåtar bedrifves enligt engelsk metod med puddeljern samt åt
båda hållen gående valsar; och tillverkas på detta sätt plåtar
af omkring 120 centners (5,1 tons) vigt och 100 till 133 liniers
(297–395 m. m.) tjocklek. – Man har för afsigt att armerade
vigtigaste punkterna af Kronstadts fästning ined 133 liniers
dylika plitar. – Tillverkning af pansarplåtar medelst smidning,
såsom den förut bedrefs i England, är dyrbarare och sämre än
deras framställande genom valsning, och har derföre den förra
metoden öfverallt utomlands öfvergifvits.
4. Härdningen af jernvägsskenor.
Redan sedan längre tid har man öfverallt försökt att gifva
jernvägsskenor en längre varaktighet genom att bibringa
hufvudet en högre grad af hårdhet, sedan erfarenheten visat, huru
hastigt de vartliga, jernskenorna utslitas på alla lifligt trafikerade
och i bergiga, trakter belägna bandelar. Man använder för detta
ändamål till skenans hufvud antingen ett fosforhaltigt eller
stålartadt jern, puddelstål; eller ännu bättre, man tillverkar hela
skenan af lämplig bessemermetall. Användningen af ett hårdare
jern eller stål försvårar fabrikationen, men underlättar skenornas
sönderbristande vid begagnandet. Utan tvifvel är det också
fruktan för denna omständighet, som hittills afhållit många från
försök i stort att härda skenor genom en plötslig afkylning.
En ren tillfällighet förde för några år sedan i Ryssland vid
den Demidoffska rälsverkstaden vid Salda Nischne till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0112.html
