Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 14. 8 April 1871
- Om filtrering af luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innehåll:
Säng med draperier, komposition af Eugéne Julienne (illustr.). Om filtrering
af luft. Beräkningsgrunder för det till bessemerfäskningen nödiga
kraftbehofvet, af Rich. Åkerman (forts.). Maskin for hyfling, borrning
kantning samt utarbetande af tappar i trä, af Allen Ransome and C:o (illustr.).
Några hjelpapparater för snickare (illustr.). Smith’s korkskruf (illustr.).
Torrdestiliation af trä. Notiser. Patenter. Adresslista. Annonser.
Om filtrering af luft.
Alla äro vi förtrogna med den alldagliga synen af
»atomernas dans i en solstråle», och sannolikt har någon gång, då
dessa små partiklar observerats, den tanken hos mången
uppstått, att den luft, som vi inandas, är allt annat än ren. Och
till en viss grad hafva de, som göra denna reflektion, ej så
orätt. Luften i alla städer och till en del äfven – fast i
mindre proportion – på landet är uppblandad med dessa
minutiösa atomer, osynliga i vanligt reflekteradt ljus, men
uppenbarade, då de träffas af solens mäktiga strålar eller strålarne
från något annat ljus, genom dessas brytning, hvartill de sjelfva
gifva anledning. Ända till för ett par år sedan var man
allmänt af den åsigten, att dessa små partiklar bestodo af
oorganiska ämnen, hvilka dessutom voro oförstörbara vid en vanlig
förbränningsprocess. I Oktober 1868 upptäckte dock professor
Tyndall, sorn då var sysselsatt med experimenter öfver ångors
sönderdelning medelst ljus, att den luft, som passerade genom
spetsen af lågan på en spritlampa, var beröfvad dessa
kringflygande partiklar, och således att dessa, då de fakto uppbrunnit,
voro af organisk karakter. Före denna upptäckt hade professor
Tyndall försökt att befria luften från dessa delar genom att
filtrera densamma i tvenne glasrör, det ena innehållande små
glasskärfvor, fuktade med svafvelsyra, och det andra små
marmorbitar, indränkta i kaustikt kolsyradt kali. Vid ett annat
tillfälle lät han luften bubbla upp genom syran i flytande tillstånd
och en lösning af nämnde salt. I båda fallen medförde dock
den sålunda behandlade luften samma partiklar, hvilket
upptäcktes genom att utsätta densamma för några starka ljusstrålar.
Emellertid, då prof. Tyndall erfarit, att de kunde uppbrännas,
genom passerandet af en spritlåga, ersatte han denna senare med
en rulle af platinaväf, som insattes i ett platinarör, och der
uppvärmdes till rödhetta; och så snart luften tvingades att gå
genom denna apparat, fann han sig uppnå samma resultat, luftens
befriande från de kringflygande främmande beståndsdelarne.
Men detta resultat kan äfven vinnas genom andra medel än
förbränning. Prof. Tyndall har nämligen äfven funnit, att ett lager
af bomull, icke för tätt packadt, utgör ett fullkomligt verksamt
filtrum för ifrågavarande ändamål. Anmärkas bör dock, att detta
slags filtrum först begagnades af prof. Schröder vid hans
experimenter öfver »sjelfalstringen» (generatio æquivoca).
Någon invänder kanske: allt detta är visserligen mycket
intressant, men hvad har det att göra med industrien? Vi svara
härpå: ganska mycket. Af de många olika frågor, som
här kunna blifva föremål för behandling, äro väl få af sådan
utomordentlig vigt som den, hvilken berör de sanitära förhållandena
och dessas ordnande på ett tillfredsställande sätt genom
ändamålsenligt anbragta afloppstrummor för orenlighet, genom
ventilation och dylikt. I ett civiliseradt samhälle beror ofta nog
sjelfva lifvet, tillvaron, på en tillfredsställande lösning af det
problem, som innefattar alla dessa saker; och är sålunda icke
nödigt att här vidare orda om frågans vigt.
Prof. Tyndall har, såsom sagdt är, visat, att de i luften
kringflygande partiklarne äro af organisk natur, samt vidare att
den luft, sorn passerat genom lungorna, till en viss grad är
befriad från dessa partiklar, hvarföre dessa till större delen måste
hafva qvarstannat i lungorna; och, hvad mera är, han bevisade i
en utmärkt föreläsning om »dam och sjukdomar», hållen förlidet
år i »the Royal Institution», att det finnes stor sannolikhet för, att
deri s. k. »frö-teorien» om epidemiska sjukdomar är rigtig –
åtminstone till en ganska betydlig utsträckning. Enligt denna
teori, hvilken, då den för flere år sedan framställdes, möttes
med en stark opposition och behandlades med åtlöje af
medicinska fackmän, fortplantas epidemier genom kringflygande frön,
hvilka inkomma i kroppen och der gifva upphof åt parasit-lif.
Antages denna teori såsom rigtig, hvartill ju, såsom nämndes,
stora skäl förefinnas, så blifver det en af de första pligterna,
då man vill försöka att hindra spridningen af en sjukdom, att
borttaga från lufteri dessa kringflygande frön genom någon
filtreringsprocess. Och här är rätta tillfället att påpeka, att läkare
ofta instinktmässigt taga sin tillflykt till just denna
filtreringsprocess, i det att de, hvilket ju är ganska vanligt, sätta en
näsduk för munnen och andas genom denna, då de besöka en
patient, behäftad med en smittosam sjukdom. På sätt och vis
motsvarar denna näsduk, såsom prof. Tyndall visat, afsigten med
bomullsfiltrum, då den befriar luften från de kringflygande
atomerna och tillåter densamma att inkomma i lungorna i ett
renare tillstånd.
Men äfven om en epidemi rasade midt ibland oss, skulle
pluraliteten sannolikt ej underkasta sig att vandra omkring med
en näsduk eller bomulls-respirator för munnen; och ofta nog
kunna sysselsättningarne vara af sådan art, att de lägga hinder
i vägen för användandet af dessa försigtighetsmått. Det är
således här, som ingeniören måste komma sina medicinska bröder
till hjelp, hvarvid det är hans pligt att göra i stort, hvad den
personliga säkerheten uppmanar hvarje individ att göra för sig
sjelf. Med andra ord: under antagande att »frö-teorien» är
riktig, är det hans skyldighet att filtrera all luft, som kommer
från ett ställe, der sjukdom är rådande, eller der dessa skadliga
frön finnas, samt sålunda förhindra dessas kringspridande och
således äfven sjukdomens fortplantande. På grund häraf borde
ventilerande eldstäder i hospitaler för smittosamma sjukdomar,
öppningar till kloakledningar, m. m. förses med filtra, hvilka
kunde qvarhålla dessa frön. Likaledes vore det önskvärdt, att
vid ventilering af kyrkor, skolor eller stora publika byggnader
den insläppta luften blefve först underkastad filtrering.
Hvaraf dessa filtra bäst skulle sammansättas, är ännu
omöjligt att säga. Bomullsfiltra, af prof. Tyndall framställda såsom
så verksamma, torde nog vid vissa tillfällen kunna begagnas;
men i de flesta fall blifva de sannolikt opraktiska. Effekten
hos bomullsfiltra härrör troligen från den ofantligt stora
uppsamlande yta, som de inorn ett jemförelsevis litet utrymme
befintliga trådarne presentera; och det är ingalunda omöjligt, att
träkol eller några andra ärnnen, som nu begagnas för vanliga
filtra, skulle kunna blifva lika verksamma, om de anbringades
så, att de presenterade en lika stor yta. Så vidt vi veta, äro
emellertid inga experimenter gjorda för utrönande af träkols
förmåga att qvarhålla i luften kringflygande atomer; men då dylika
experimenter äro lätt utförda, komma de nog snart att försökas.
I vissa fall kan luftens passerande genom eld – ett redan
välkändt desinfektionsmedel – eller öfver starkt upphettade
ytor vara ett godt behandlingssätt; men då luften skall renas, innan
den insläppes i en byggnad, är detta sätt uppenbarligen
oanvändbart. Vegetationens inverkan på luft blandad med dessa
små atomer, torde äfven förtjena att undersökas, isynnerhet som
en dylik undersökning möjligen äfven kunde undanrödja
invändningarne, som blifvit gjorda mot kloakers spolning med
vatten.
Korrektivet på ett filtrums effekt är naturligen, att luften,
som utgår från detsamma, skall, då den träffas af en stark
ljusstråle, icke göra denna synlig för någon, som står utanför dess
riktningslinie. I sjelfva verket blifver icke luft, som befriats
från kringflygande atomer, upplyst, i ordets vanliga bemärkelse,
genom en passerande ljusstråle; ty om en sådan luftström
tvingas att korsa en solstråle, som går genom vanlig luft,
uppblandad med dessa atomer, synes den afbryta kontinuiteten hos
strålen: den rena luftströmmen visar sig i solstrålen ungefär
såsom mörk rök.
Vi hafva egnat vår uppmärksamhet åt detta ämne, emedan
det – oaktadt »frö-teorien» ännu ej är fullt konstaterad, och
således fördelarne af luftens filtrering ej heller äro till fullo
bevisade – är af sådan utomordentlig vigt, att det ej kan nog
omständligt och grundligt diskuteras. Mycket har redan blifvit
gjordt för att motverka spridningen af smittosamma sjukdomar,
det måste erkännas, men de officiela statistiska uppgifterna visa
dock tydligen, att mycket ännu återstår att göra; och allt som
sträfvar till fullbordande af detta stora verk, är vardt den
allvarligaste uppmuntran. (Engineering.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0120.html
