Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 29. 22 Juli 1871
- Etagère
- L. A. Hübendich: Om projektilers kringgjutning med bly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 29. Stockholm den 22 Juli 1871.
Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4 år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.
Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.
Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––
Innehåll:
Etagère (illustr.) Om projektilers kringgjutning med bly, af löjtnant L.
A. Hubendick. Mr Crampton’s system för användning af kolstybbe
såsom brännmaterial, af W. H. Maw (illustr.). Konservering af
födoämnen samt hygieniska förhållanden i Paris under belägringen.
Framställning af förgyllare-lim, efter Gebrüder Totin. Notiser. Adresslista.
Annonser.
–––––
 |
Etagère.
Ur »Museum der modernen Kunstindustrie».
|
Om projektilers kringgjutning med bly.
Af löjtnant L. A. Hubendick.
På senare tider har man i de länder, der artilleri
vetenskapen nått en större utveckling kommit till den slutsatsen, att
projektiler, kringgjutna med bly, vore att föredraga framför de
med knappar försedda. På grund häraf, och då man till och
med från Sveriges projektilbruk reqvirerat sådana för att såsom
prof utgå till främmande land,
torde några ord om sättet för
blyets fästande vid projektilen
icke vara utan sitt intresse.
Ända tills på sista tiden
har blyet fästats genom att å
projektilen insvarfva hak eller
falsar, gående såväl längs
projektilen som rundtorn densamma.
Man har dock under
begagnandet af sålunda beskaffade
projektiler funnit, att, sedan de
varit i tjenst ett eller annat år,
d. v. s. forslats och rullats,
blyet åter lossnar från dem, så
att ny kringgjutning måste
företagas. För att undvika detta
samt till åstadkommande af en
fastare förening mellan
projektilen och blymanteln började man
fastgjuta blyet på den förres
släta och rena metallyta, hvilket
visat sig lemna goda resultat
och numera nästan, uteslutande
begagnas. Redogörelsen för de
med denna metod förknippade
processer, hvilka till sina detaljer
ännu äro föga kända, utgör
föremålet för följande uppsats.
Formarne, hvilka begagnas
vid kringgjutningen, äro för
båda de omnämnda metoderna
konstruerade efter samma princip
och kunna i öfrigt till sina
detaljer förändras efter lokala
omständigheter och
beqvämlighetsfordringar. De allmännast
förekommande bestå vanligen af
tvenne halfvor, förbundna
medelst starka gångjern. En del
formar, nämligen de som äro
afsedda för smärre projektiler,
begagnas fristående och äro då försedda
med handtag, hvarmed de efter behag kunna flyttas. De
större åter för t. ex. 9 och 11 tums projektiler, och till hvilkas
transportering erfordras mekaniska hjelpmedel, hafva sina
halfvor fastade vid gångjernen på en bestämd plats, hvaremot
formbottnen är flyttbar och hvilande på en liten vagn, sam löper på
räls. Då projektilen placerats på denna botten, framföres
vagnen till de öppnade formhalfvorna, hvarpå bottnen
och projektilen lyftes uppåt ined tillhjelp af en hafstång, genom hvilken
en sprint införes såsom fäste, när projektilen kommit i sitt
bestämda läge. Formhalfvorna tillslutas nu och hopfästas medelst
slutarmar, genom hvilka trades en sprint, som tillika ingår i ett
i det fasta underlaget på förhand afpassadt hål. Genom detta
förfarande försäkras man om, att formen blir fullkomligt sluten,
hvarförutan gjutningen misslyckas.
Innan gjutningen företages äro vissa förarbeten af nöden,
hvilka vi först måste beskrifva i den ordning, de under arbetets
fortgång förekomma.
Projektilernas rengöring. För
att med kringgjutningen ernå
ett lyckligt resultat, är det
alldeles nödvändigt, att
projektilerna, hvilka måste vara
finsvarfvade och släta öfver hela ytan,
rengöras på ytan från all
vidhängande slagg och rost, så att
den blir fullkomligt metalliskt
ren, hvilket igenkännes ej blott
på frånvaron af hvarje rost-,
sand- eller slagg-partikel utan
äfven stundom på den matta
metallglansen. Rengöringen tillgår
sålunda: Projektilerna nedsättas
med 25 à 30 liniers (74 à 89
m. m.) mellanrum i större eller
mindre trälådor. I dessa
mellanrum läggas zinkbitar af 1/4 till
1 skålpunds (106 à 425 gr.)
vigt, och tages af zinken 2/3 skalp.
(140 gr.) för hvarje skålpund
svafvelsyra, som sedermera
tillsättes, samt derutöfver 2,5 skalp.
(1,06 K.gr.) för hvarje centner
kulor, som skola rengöras på en
gång och i samma låda. Efter
zinkens inläggande hälles vatten
i lådan till sådan höjd, att det
stiger 5 à 10 lin. (15 à 30 m. m.)
öfver de delar af projektilerna,
som skola omgifvas med bly;
och sker detta lämpligast med
kärl, rymmande en bestämd vigt,
t. ex. 10 skalp. (4,25 K.gr.),
hvarigenom det i lådan ihällda
vattnets vigt lätt blir bekant.
Till vattnet sättes slutligen i
små portioner stark svafvelsyra
till sådan mängd, att på 10
vigtsdelar vatten tages 1 vigtsdel
syra; detta verkställes äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0241.html
