- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
233

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30. 29 Juli 1871 - Skrifbord i nordisk stil - Ludwig Pfau: Färgen, betraktad ur estetisk synpunkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 30. Stockholm den 29 Juli 1871.


Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4 år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.

Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.

Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––

Innehåll:


Skrifbord i nordisk stil, komp. af arkit. M. Isaeus
(illustr.) Färgen, betraktad ur estetisk synpunkt, af
L. Pfau (forts.). Lokomotivtillverkningen, dess
utveckling och närvarande ståndpunkt, af ing. E.
Storckenfeldt (forts.). Nytt qvarnsystem. konstrueradt af
ing. Thomas Carr (illustr.) Om behandlingen af
kautschuk och guttapercha för tillverkning af
nödvändighets- och prydnads-artiklar, af messrs J. B.
Newbrough & E Fagan. Litteratur. Notiser.
Adresslista. Annonser.
–––––
Fig. 1.
illustration placeholder

Fig. 2.
illustration placeholder

Skrifbord i nordisk stil,

efter ritning af arkitekten M. Isaeus.

Skrifbord i nordisk stil,


omponeradt af arkitekten M. Isaeus.

Närstående teckning framställer ett i
nordisk stil hållet skrif-, eller rättare sagdt,
studer-bord, som, efter ritning uppgjord af
arkitekten M. Isaeus å Gustafsberg, håller på
att utföras i ek af en snickare i Småland,
P. J. Eklund, känd för
sin framstående
förmåga i skulpturarbeten.
Fig. 1 är plan af
bordet och fig. 2 visar
detsamma i större skala,
sedt framifrån.

Färgen, betraktad
ur estetisk synpunkt.


Af Ludwig Pfau.
(Ur »Gewerbehalle».)

I.

Form och färg äro
de två faktorer, som
beherrska alla
konstnärliga sträfvanden
äfven inom
konstindustrien. Formen söker
sitt specifika uttryck i
stilen och har såsom
sådan varit föremål för
mycket både talande
och skrifvande,
hvaremot frågan om färgen
hittills ej blifvit
systematiskt behandlad. Den
saknar all estetisk
grundval och
öfverlemnas åt det tillfälliga i
den industriela
smakriktningen. Och dock
spelar färgen en vida
vigtigare roll än formen hos en stor del af konstindustriens
alster, i all synnerhet vid alla de tillfällen,
då den plastiska gestalten får stå tillbaks
och ytans dekorering träder i förgrunden.
Det torde derföre icke vara öfverflödigt att
genom uppsökandet af rationela lagar söka
införa någon ordning och några reglor i detta
färgkaos. Härvid gifves det uppenbarligen
intet bättre medel, än att hos naturen
rådfråga sig om de grundsatser, enligt hvilka
den förfar vid sina färgarbeten.

Om vi betrakta olikheten i koloriten, så
falla oss genast i ögonen tvenne särskilda
fenomen: å ena sidan mera eller mindre hela
färger, som genom glans och glöd framkalla
föreställningen om prakt; å andra sidan mera
eller mindre afbrutna färgtoner, som genom
blandningens finhet uppväcka en känsla af
harmoni. Vi vilja – för att gifva barnet
ett namn – kalla de
förra primitiv- och de
senare kollektiv-färger.
Det är sjelfklart, att
denna rent estetiska
skilnad icke hvilar på
någon fysikalisk
gränsskilnad, utan likasom
på den glidande
stödpunkten å ledstången
till en trapp, som
stiger uppåt f rån de
egentliga urfärgerna – blått,
gult, rödt – med sina
primitiva blandningar
– violett, grönt,
aurora –, ända tills de
blifva fulltändiga
kollektivfärger – hvitt
med sina grå
nyanseringar –, för att
slutligen försvinna i svart.
I allmänhet förstå vi
med primitivfärger de,
vid hvilka de
ursprungliga spektral- eller
regnbåge-färgerna ännu
äro förherrskande.
Kollektivfärger åter äro
sådana, der den gråa
fordrifningen blir
synlig, och hvilka vanligen
till sin ursprungliga
benämning få
stafvelsen »aktig» tillagd, t.
ex. grönaktig, rödaktig,
etc. Denna motsats
mellan grund- och
blandade färgtoner är just
hela färgestetikens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free