Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 237 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30. 29 Juli 1871 - Nytt qvarnsystem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mr Thomas Carr’s nya qvarnsystem: desintegrator.

c¹ och d¹, tjenande till fäste för sjelfva skifvorna c², och d² af
7,₂ fots (2,₁₄ m.) yttre diameter. Den förra af dessa, medelst
genomgående nitar fästad vid nafvet c¹, är försedd med i 6
koncentriska cirklar placerade stålpinnar c³ af 4 liniers (12
m. m.) diameter och 70 liniers (208 m. m.) längd, så att de
likasom bilda lika inånga inuti hvarandra ställda burar. För
ändarne äro dessa pinnar förenade ined smala smidesjern- eller
stålringar c⁴. Pinnarnes antal i de olika cirklarne äro utifrån
räknadt respektive 158, 98, 85, 74, 62 och 52. Afståndet
mellan cirklarne är 36 linier (107 m. m.) Den andra skifvan
d² är åter med i 3 på hvarandra följande koncentriska cirklar
ställda stålpinnar d³, hvilkas antal äro i ordning 34, 40 och 46,
fästad vid navet d¹. Vidare äro å samma skifva anbragta mellan
de 6 pinnraderna å skifvan c² 5 koncentriska cirklar med
stålpinnar d³, hvilkas fria ändar äfven äro förenade med
kringgående ringar. De sista pinnarnes antal i hvarje ring äro inifrån
räknadt respektive 58, 70, 79, 91 och 150. Skifvorna,
tillverkade af smidesjern, måste likasom ringarne svarfvas noga
samt centreras väl, så att de gå exakt i hvarandra. För
utjemnandet af rörelsen är dessutom hvardera axeln vid yttre
ändarne försedd med svänghjul c⁶ och d⁶, hvilka måste
beräknas och insättas så, att icke några vibrationer uppkomma vid
den hastiga rörelsen, 800 hvarf i minuten. Denna meddelas
axlarne i motsatta riktningar medelst en öppen och en korsad
rem, löpande öfver hvar sin af remskifvorna c⁵ och d⁵. Vid
skifvan d² är ytterligare fästad en cylinder e¹ med längsefter
löpande springor eller hål, innanför hvilken sitter en annan
dylik cylinder e, hvilken är vridbar och kan, då så önskas,
fästas medelst skrufvar, löpande i små spår på flänsarne till
cylindern. Medelst dessa begge cylindrar kan öppningarnes
storlek, genom hvilka säden nedfaller, och således äfven
matningen regleras efter behag. Framtill finnes på cylindern e en
kringgående fläns, vid hvilken den ringformiga skifvan g är
fästad. I denna inmynnar från en qvarntratt röret f, som
nedtill förgrenar sig med ett rörstycke på hvardera sidan om axeln
d. Skifvorna äro slutligen omgifna med en kåpa af plåt eller
trä, hvilken å teckningen tankes borttagen.

Maskinens verkningssätt är följande: Säden införes, sedan
skifvorna blifvit satta i rörelse i motsatta riktningar, genom
grenröret f inuti de begge cylindrarne e och e¹, hvarest den
blott så småningom utsläppes genom de till lämplig storlek
justerade springorna eller hålen. Genom detta qvardröjande
inuti cylindrarne erhålla sädeskornen, innan de utkomma emellan
skifvornas pinnar en roterande rörelse, så att de utslungas åt
alla håll, såväl uppåt som nedåt. Utan denna anordning skulle
kornen blott falla nedåt o:h dervid komma i beröring endast
med ett fåtal af pinnarne. Nu deremot utkastas kornen, såsom
nämndes, af centrifugalkraften åt alla håll och komma således
att slungas fram och tillbaks mellan pinnarne i de olika raderna,
hvarvid de först afskalas och derefter förvandlas till finare eller
gröfre mjöl, beroende på hastigheten hos skifvorna samt
afståndet mellan pinnarne samt ringarne, i hvilka dessa äro
placerade. Af kornen återstå slutligen de innersta kärnorna, hvilka
bilda det vackraste gryn, i England kalladt »semolina». Denna
jemte den i öfrigt för grofva återstoden kan, då så önskas,
ommalas på vanliga stenar, hvilket naturligen går betydligt
fortare, än att å dessa mala säden från början. Det finaste mjölet
utsuges medelst en flägt, till hvilken från öfre delen af kåpan
leder ett rör. Semolinan jemte det gröfre mjölet faller ned mot
bottnen, derifrån det uttages medelst en skruf i.

Såsom synes är mekanismen särdeles enkel och idéen ur
teoretisk synpunkt verkligen genialisk; men till och med
praktiken har ingalunda jäfvat detta omdöme, att sluta af de prof
på med en dylik maskin malet mjöl, hvilka vi varit i tillfälle
att se. Den erhållna produkten kan fullt ut täfla med, om ej
öfverträffa det med vanliga qvarnstenar åstadkomna mjölet. Att
äfven en stor ekonomi bör ligga i användandet af dessa
maskiner ligger i sakens natur, till bekräftelse hvaraf vi ej kunna
underlåta att meddela några utdrag ur ett cirkulär, utfärdadt i
England af mr Carr i början af innevarande år, utvisande
maskinens effekt och kraftbehof m. m.

Den maskin, hvarom härvid är fråga, upptager ett utrymme
af 12,₆ X 8,₂ = 103,₃₂ qv. fot (9,₁₁₃ qv. m.), är 7,₅ fot (2,₂₃
m.) hög med i öfrigt samma detalj-dimensioner, som här ofvan
blifvit angifna. Enligt verkställda försök lär med en maskin
af denna storlek kunna malas ungefär 40 tunnor (587 lit.) säd
i timmen. Antages derjemte, att på ett par vanliga qvarnstenar
kan förmalas 1 1/2 tunna (12 lit.) per timme, så erfordras 27 par
stenar för att uträtta samma arbete som den sagde
desintegratorn. Derjemte erfordras åtminstone 3 par reservstenar, under
häckning (en operation, som här tydligen bortfaller) för att
kunna ständigt hålla 27 i gång; således inalles 30 par stenar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>