Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 30. 29 Juli 1871
- J. B. Newbrough, E. Fagan: Om behandling af kautschuk och guttapercha för tillverkning af nödvändighets- och prydnads-artiklar
- Litteratur
- Smärre notiser
- Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvarvara, ända tills de äro helt och hållet impregnerade. Sedan de
blifvit upptagna ur preparatet ooh kloroformen fått afdunsta,
är gummit hårdt och eger egenskaper helt olika dem, som
karakterisera detta ämne i dess naturliga tillstånd.
En lösning af gummi i preparatet N:o 1 användes äfven på
jern och andra ämnen till åstadkommande af ett öfverdrag,
som hårdnar efter kloroformens afdunstande. Denna lösning
kan äfven gjutas i formar för att frambringa ihåliga föremål.
Öfverallt, då jod och brom nämnas, kan man lika gerna
begagna en blandning af svafvel, brom och jod, hvilkas
proportioner förändras i öfverensstämmelse med de resultat, som
man önskar erhålla. (Génie industriel.)
Litteratur.
<I>Om den tekniska kontrollen vid bränvinstillverkning såväl af
potatis och säd som hvitbetor; jemte bränvinsbränning af
hvitbetor efter Champonnoi’s metod. Af C. G. Zetterlund.</i>
Detta arbete, utgörande ursprungligen författarens berättelse
till Bränvinskontrollbyrån öfver det uppdrag, han fått sig ålagdt,
att vid Backa brännerier i förening med kontrollörsbefattningen
utöfva den tekniska kontrollen samt undervisa elever i
utförandet af dylika arbeten, är afsedt att vara en bjelpreda vid de
olika och maktpåliggande göromålen inom ett bränneri äfvensom
en handledning för brännerikontrollörer och vid
landtbruksläroanstalter.
Efter en redogörelse för de vid den tekniska kontrollen
erforderliga instrumenterna samt dervid använda metoder för
bestämmande af de värdefulla beståndsdelarnes mängd i de
begagnade råvarorna, äfvensom för undersökning af den färdiga
produktens beskaffenhet, öfvergår författaren till beskrifningen
af Champonnoi’s metod för bränvinsbränning af hvitbetor samt
anför dervid de resultat, som vid Backa bränneri under åren
1868–69 i detta afseende vunnits. Vidare lemnas åtskilliga
utdrag ur journalerna från samma bränneri, utvisande resultat
af nämnda år derstädes äfven drifven bränvinstillverkning af säd
och potatis samt jäst- och mäsk-beredning. Slutligen meddelas
några komparativa försök, utförda vid Backa, med att göda oxar
med dränk och betmos.
Särskildt anhålla vi att få fästa uppmärksamheten å det enkla
och tillika praktiska sätt, på hvilket journalerna äro förda,
hvarigenom erhålles när som helst under bränningens fortgång en
klar öfverblick ej allenast öfver qvantiteten använda råmaterialer
och deraf erhållet utbyte, bränsleåtgång, arbetsstyrka, m. m.
utan äfven öfver råmaterialernas, jästens och mäskens
beskaffenhet och sammansättning. Inseende vigten af att vid alla
brännerier dylika journaler föras med så stor noggranhet som
möjligt, har författaren derföre också enligt samma system låtit
uppsätta och trycka formulär för journaler vid brännerier, så
att dessa kunna der användas utan vidare besvär, endast genom
ifyllande af erhållna siffror. Dessa journaler, tryckta på godt
papper, äro numera tillgängliga i bokhandeln till ett jemförelsevis
lågt pris.
Smärre notiser.
För rengöring af smutsiga marmorföremål rekommenderar
herr L. W. Moeser från Darmstadt följande förfaringssätt.
Släckt kalk blandas med stark tvållösning, så att en gräddlik
massa uppstår. Denna utbredes öfver det föremål, som skall
rengöras, och borttages ej förr än efter 24 à 30 timmar,
hvarefter marmorn tvättas först med tvålvatten och derpå med rent
vatten. Eller också blandar man gallan af ett nötkreatur med
30 ort (128 gr.) lut från en tvålkokare och 15 ort (64 gr.)
terpentin samt förvandlar allt till en deg genom tillsats af piplera.
Denna massa anbringas på marmorn och afrifves derpå åter,
hvilket förfarande upprepas, tills marmorn blifvit fullständigt
ren. Olja tränger såsom bekant ganska djupt in i marmorn, till
och med i polerad, så att ofta t. ex. bordskifvor deraf
genomträngas. För att borttaga dylika fläckar är det bäst att först
indränka föremålet med petroleum hvarigenom den förhartsade
oljan upplöses. Derefter behandlas ytan flera gånger med den
angifna blandningen af tvållut, terpentin, nötgalla och piplera.
Bläckfläckar har icke Moeser kunnat åstadkomma på polerad
marmor, ty bläcket låter fullständigt aftvätta sig, äfven om
stenen vid bläckets påhällande var varm. Deremot uppsuger
icke polerad marmor bläck, hvilket dock till en stor del kan
aflägsnas genom tvättning. Derefter behandlas fläcken med
något oxalsyradt salt och ytan poleras. Till slipning kan man
med fördel använda fint sönderstött och siktad, hvit marmor,
hvilken anbringas medelst en i vatten doppad linnelapp. Gnides
derefter ytan med hvit, torr flanell, så uppstår åter en matt
glans. Hvit marmor är ett särdeles känsligt material, hvarföre
ett fullkomligt aflägsnande af bläck- och olje-fläckar väl aldrig
torde lyckas.
Dynamit, använd för sprängning af större metallblock.
General Morin har till akademien i Paris öfverlerrmat en
redogörelse för några försök, utförda af mr Champion, öfver
användningen af dynamit för att sönderstycka större massor af stål,
smides- och gjut-jern, hvilka ofta äro oanvändbara i brist af
praktiska medel för att reducera dem till små bitar. Försöken
verkställdes med städet till en 120 centners (5,1 tons)
ånghammare. Blocket höll 3,37 fot (1 m.) i längd, 2,69 fot (80
c. m.) i bredd och 2,02 fot (60 c. m.) i höjd. Sedan det
blifvit placeradt i en grop, borrades för laddningen tre hål af
7 liniers (21 m. m.) diameter och 1,52 fots (45 c. m.) djup.
Det mellersta hålet laddades med 35 ort (150 gr.) dynamit,
hållande 75 proc. nitroglycerin. Vid explosionen delades städet
i tvenne delar utan framstående kanter. De tvenne
efterföljande sprängnirigarne söndersplittrade blocket med våldsamhet
och under buller och vid den ena af dessa kastades ett stycke,
vägande omkring 1,500 skålp. (638 K.gr.), flera fot från
gropen. Döt var tillräckligt att göra ytterligare tvenne hål af 84
liniers (25 c. m.) djup samt affyra de laddade skotten för att
erhålla massan i så små stycken, att de kunde smältas om.
Vid dessa experiment har man observerat ett särdeles
egendomligt förhållande, nämligen att hålen utvidgade sig ganska
betydligt, från 7 till nära 13 linier (21 till 38 m. m.).
Kommunisternas antändningsämnen, begagnade för
åstadkommande af de förskräckliga eldsvådorna i Paris hafva enligt
verkställda analyser befunnits innehålla: 12 delar svafvel, 4
delar harts, 8 delar salpeter och 1 del talg. Elddosor med en
liknande blandning hafva äfven påträffats, och befanns den
innehålla: 31,5 delar salpeter, 9 delar harts, 2,25 delar träkol
47,25 delar svafvel, 3 delar talg och 12 delar kamfert.
OBS! Hrr ingeniörers, konstruktörers, fabrikanters, verkstadsegares,
m.fl:s uppmärksamhet fästes vid. att
redaktionen, tör att bereda tillfälle till
en hastig och allmän spridning af
kännedomen om någon ny uppfinning eller
i öfrigt intressant och allmännyttig
konstruktion eller tillverkning, med
beredvillighet öppnar tidningens
spalter för dessa och biträder vid
beskrifningars uppsättande utan annan
ersättning än för anskaffandet af stockar till
den illustration, som möjligen erfordras.
Rättelse:
I n:o 27, sid. 213, 1:sta spalten, raden 2 nedifrån
står: 120 linier (356 m. m.), läs: 2,5 fot (742 m. m.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0255.html
