Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 33. 19 Augusti 1871 - Svenska Landtbruksmötet i Göteborg 1871 - Anteckningar under en studieresa i tekniskt ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en vida högre
punkt än hos oss.
Råmaterialet är dock
på många ställen
ingalunda bättre än
hos oss, men massan
bearbetas mycket
mera och bränningen
skötes med större
omsorg. För sjelfva
massans beredning
och blandning
användas dels samma
slags lerkranar som
hos oss, dock
rymligare samt drifna
med större hastighet,
dels på vissa ställen
i Danmark och
Slesvig en slags
altqvarn, som synes
ganska praktisk. Den
består af en cirkulär
skifva af ungefär 15
fots (4,45 m.)
diameter med 1 fots
(297 m. m.)
uppstående, rundtorn
gående kanter, hvilken
nedgräfves, så att
öfre kanten kommer
i nivå med jordytan.
I skifvans midt är
stadigt fästad en
vertikal 3,5 fot (1,04 m.)
lång stolpe, slutande
ined en liten axel,
kring hvilken en 18
fot (5,34 m.) lång
bom kan vridas i
horizontel riktning. Bommen är förenad med axeln vid sin midt
och har åt hvardera sidan en genom bommens rotation kring
samma axel ut och in rörbar krok. Derjemte äro vid från
bommen utgående armar fastade ett par stående hjul af tackjern,
3,37 fot (1 m.) i diameter, samt vid bommens ändar anspann
för dragare. Om nu på den cirkulära skifvan upplägges lera,
och bommen sättes i rotation af dragarne, rulla hjulen ikring
och älta massan, hvarvid de föras fram och tillbaks längs
bommen, så att de ej komma att löpa i samma spår utan
genomknåda hela massan. Med denna inrättning och 2 man kunna
150 kub.-fot (3,93 kub. m.) massa, tillräcklig för ungefär 3,000
tegel, bearbetas på 5 à 7 timmar. Det färdiga fabrikatet visade
sig vara af prima qvalitet. – Schlickeysens tegelkranar från
Berlin berömmas äfven mycket, såsom lemnande en god och
jemn vara.
Då man i Tyskland ofta låter husen behålla teglets färg
utan rappning och blott fogstryker dem, måste under bränningen
läggas synnerligen vigt vid erhållandet af en vacker och för
alla stenarne likartad färg, hvilken vanligen hålles högröd. Vid
bränning i vanliga ugnar eldas för det mesta med torf under
rikligt tillträde af luft. Är leran af sådan beskaffenhet, att den
svårligen låter bränna sig jemn och fri från fläckar på ytan,
»färgas» stenarne på det sätt, att, då hårdbränningen är afslutad,
inlägges i ugnen starkt rökande bränsle, vanligen fuktig alved.
Det stoftfina kolpulvret, som utgör den öfvervägande delen af
rökeri, fäster sig då vid stenarnes ytor och inbrännes till en
viss grad i massan, hvarigenom de få en matt, gråaktig färgton.
Efter afsvalning och uttagning sorteras teglet efter olika
färgnyanser. Detta sätt att bränna och färga tegel användes mycket
i närheten af Slesvig samt i vestliga Hannover och norra Holland.
Hoffmans ringugn har på senare åren vunnit stor
användning, så att ensamt kring Berlin finnas åtminstone 20 stycken
i gång. De nyare med alla på sista tiden införda förbättringar
![]() |
Plan öfver utställningarne vid Landtbruksmötet i Göteborg 1871. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>