Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 35. 2 September 1871 - Motorer för mindre kraftbehof - Carl Kröthe: Om tillverkning af stärkelsesirap och stärkelsesocker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vid ofvannämnde ansats n fattar pistonstången F, höja
kolfven så mycket från dess lägsta läge, att tillräckligt rum
finnes för den inströmmande luft- och gas-blandningen.
Till förtydligande af det sätt, hvarpå maskinen arbetar,
tjena figg. 5–10, hvilka framställa sliden i trenne olika,
vigtigare ställningar. Tänker man sig då först kolfven i
nedgående, så äro excenterskifvorna frånkopplade, och sliden står i
sitt medelläge, då afloppskanalena s, s1 och s2 äro i den
ställning till hvarandra, som fig. 8 utvisar, och lemna således fritt
aflopp för de vid explosionen bildade förbränningsprodukterna
genom ventilen t, som öppnar sig utåt, då trycket i cylindern
öfverstiger atmosfer-trycket. Under sista perioden af kolfvens
nedgående träffar ansatsen n häfstången T och förer denna
nedåt, hvarigenom spärrhaken S på ofvanbeskrifna sätt kopplar
de begge excenterskifvorna till den roterande axeln. Sliden V
föres då småningom nedåt i den af fig 9 antydda lägsta
ställningen, under det att excenterskifvan Q medelst häfstången X
höjer kolfven, ända tills häfstången intagit det i fig. 3 prickade
läget. Afloppskanalen är nu tillstängd, hvaremot mellan kanalen
r och de i slidplanet utmynnande rören u och v förbindelse
åstadkommes genom den i sliden befintliga skålformiga
urhålkningen w. Det förra röret u står i förbindelse med fria luften,
och det senare v med ett gasledningsrör. Genom storleken af
dessa rör samt med en å gasledningsröret anbragt kran kunna
de nu i cylindern inströmmande luft- och gas-qvantiteterna
regleras. Samtidigt med detta fylles från röret v1 det i sliden
befintliga rummet x med gas, som antändes af den i slidlocket
placerade, under maskinens verksamhet ständigt brinnande
gaslågan y, försedd med gas från röret v2. Erforderlig
förbränningsluft för gasen i rummet x erhålles genom kanalen z, som
står i omedelbar förbindelse med den yttre luften.
Excenterskifvan V fortfar att röra sig uppåt, hvarigenom sliden för ett
ögonblick intager den af fig. 10 visade ställningen, då alla
förbindelser mellan cylindern samt gas- och luft-kanalerna äro
afstängda, men deremot kommer nu kanalen r i förbindelse med
rummet x i sliden och den der brinnande gasen, hvarvid den i
cylindern befintliga gas- och luft-blandningen antändes, och en
explosion, som slungar kolfven uppåt framkallas. I samma
ögonblick blir häfstången T fri samt höjes af fjädern o, hvarvid
excenterskifvorna på förut omnämnda sätt afkopplas och sliden
åter intager den i fig. 8 antydda medelställningen. Då
piston- eller kugg-stången sålunda föres uppåt, sättes kuggringen J i
rotation i motsatt riktning rnot den af pilen utmärkta. De
mellan kuggringen och det cylindriska hjulet e befintliga
rullarne f röra sig således fritt utan att inverka på detta senares
rörelse. Sedan åter kolfven börjat gå nedåt, och kuggringen
således rör sig i pilens riktning, tillkopplas genom spärrverket
hjulet e, och rörelsen meddelas följaktligen till axeln c. Då
kolfven kommer närmare botten af cylindern, träffar ansatsen
n ånyo häfstången T, och excenterskifvorna tillkopplas,
hvarefter i samma ordning som nyss kolfven höjes, gasblandningen
insläppes, explosionen inträffar, som drifver kolfven vidare uppåt,
hvarefter denna sedan föres nedåt af atmosfertrycket och
meddelar sin rörelse till transmissionsaxeln o. s. v. Den sålunda
periodvis meddelade rörelsen utjemnas på vanligt sätt genom
det å samma axel anbragta svänghjulet L.
Man skulle möjligen vid första påseendet vilja antaga, att
den sålunda af maskinen alstrade rörelsen borde blifva ojemn,
ty, tycker man, under hela perioden för kolfvens uppgående är
det ensamt det i svänghjulet magasinerade mekaniska arbetet,
som underhåller rörelsen. Vid närmare skärskådande af
maskinens arbetssätt befinnes dock denna fruktan ogrundad, och
gestalta sig förhållandena här till och med bättre än vid
maskiner, hvilka, likt ångmaskinerna, hafva vef och vefstake för
transformering af rörelsen. Vid dessa senare växer nämligen
tangentialkraften vid veftappen från noll till ett visst maximum
samt aftager derefter åter till noll. Hos denna gasmaskin åter
är kraften under nästan hela tiden för kolfvens nedgående
konstant, hvaremot den under perioden för kolfvens uppgående är
noll. Men tiden för denna period är endast 1/4 à 1/6 af den som
behöfves för kolfven att gå ned, beroende på huru afloppet för
förbränningsprodukterna regleras. Häraf inses lätt, att med
svänghjul af vanliga dimensioner rörelsen kan lätt hållas jemn
och fortfarande.
Vid kraftmaskiner i allmänhet och isynnerhet vid mindre
dylika inträffar ofta och vanligast att blott en del af maskinens
maximikraft behöfver användas. För sådan händelse finnes här
anbragt en kran Z (fig. 3) med hvilken för hand eller genom
en sjelfverkande regulator afloppet för förbränningsprodukterna
kan ökas eller minskas. Förminskas nämligen afloppsöppningen,
så sjunker också kolfven under senare perioden af nedgåendet
långsammare, hvaraf åter följer, att explosionerna ej så ofta
upprepas, och derigenom förminskas gasförbrukningen med deraf
beroende kraftutveckling. Med denna kran kan således
maskinens verksamhet fullständigt regleras, så att vid olika
kraftbehof ändock samma hastighet å svänghjulsaxeln bibehålles.
Vid expositionen i Paris 1867 anställdes med den der
utställda maskinen af en half hästkrafts styrka under jurymännens
och flera ingeniörers närvaro en serie försök,[1] hvaraf några
resultat här må anföras. Proportioerna mellan luft och gas voro
desamma som vid Lenoirs maskin, näinltgen såsom 9 : 1. De
tagna diagrammerna visade en vid explosionen ögonblickligt
inträffande stegring af gasernas spänstighet från 1 till 4 à 5
atmosferer, beroende på gastrycket och deraf följande olika
sammansättning af den exploderande gas- och luft-blandningen.
Derpå minskas trycket ganska hastigt, och slutligen inträder
vacuum, hvilket tilltager, ända tills kolfven vänder, då det i
medeltal uppgick till 3/4 atmosfer, så att blott 1/4 atmosfers
mottryck existerade. Detta vacuum bibehålles under större delen
af kolfvens nedåtgående. Stundom observerades äfven under
denna period en något stegrad förtunning, oaktadt gaserna af
kolfven äro sammantryckta. Såsom orsak till detta fenomen har
man uppgifvit, att cylinderväggarne, som strax efter explosionen
till gaserna afgifvit något af sitt värme, nu tjena såsom goda
värmeledare och således öfverflytta en del af
förbränningsprodukternas värme till kylvattnet. Sannolikt har äfven det vid
explosionen i cylindern bildade vattnet härvid något inflytande.
Kolfslagets längd varierar med maximispänningen från 2,96 till
3,20 fot (88 till 95 c. m.). I öfrigt framgick af försöken:
1:o) att gasförbrukningen per hästkraft i medeltal uppgick
till 38 knb.-fot (1 kub. m.) i timmen;
2:v) att de vid explosionen uppkomna
förbränningsprodukterna bortgingo vid en medeltemperatur af 50°.
3:o) att kylvattnet, som ständigt cirkulerar och hvars
förbrukning således kan anses – 0, antog en temperatur af 30°
till 35°; samt
4:o) att maskinen arbetade med en jemn och likformig
rörelse. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
