Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 40. 7 Oktober 1871
- Henry Deacon: Om ett nytt förfaringssätt för fabriksmässig framställning af klor
- Masugnsslagg, använd till gatuläggning
- Smärre notiser
- Patenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök upprepas, tills den erhållna klormängden uppgår till flera
hundra gånger den använda kopparens eqvivalent. Icke ett spår
af kopparn försvinner dervid, och slutligen finner man
kopparviktriolen alldeles osönderdelad och fri från kopparklorid, så att
den uppenbarligen ännu kan göra tjenst på obestämdt lång tid.
Men om man från början observerar försöket genom
glasrörsväggarne och nyttjar ett stycke jodstärkelsepapper för att
igenkänna klorens första uppkomst i de tvättade gaserna, så märker
man samtidigt med de första klorpartiklarnes uppkomst en
förändring i färgen på den svafvelsyrade kopparoxiden. Den
antager nämligen den upphettade kopparkloridens färg, hvilken
också blir konstant under försökets fortgång, men försvinner,
då röret kallnar. Den uppvärmda kopparviktriolens bekanta
egenskap att obsorbera klorvätegas står uppenbarligen i närmaste
sammanhang med detta fenomen.
Den ursprungliga idéen till detta nya förfaringssätt är min
förtjenst; men alla försök att bekräfta den samt göra den
användbar för fabrikation i stort äro sedan nära tre år föreslagna
och utförda tillsammans med dr F. Hurter, kemist vid våra
etablissementer (i Widnes, Lancashire), och E. Darey, verkens
föreståndare. Vi arbeta nu efter den nya metoden i stor skala
och blifva allt mer och mer öfvertygade om värdet af densamma
samt tro, att de svårigheter, hvarmed vi hittills haft att kämpa,
snart äro öfvervunna. (Forts.)
Masugnsslagg, använd till gatuläggning.
Vidsträckta försök hafva under de sista månaderna blifvit
utförda med gatsten af slagg såväl i Brüssel som i Frankrike,
och de erhållna resultaten hafva visat sig så gynsamma, att
praktiska mäns uppmärksamhet äfven i Amerika fästats vid
detta ämne. Den slagg, som man föreslagit att nyttja på detta
sätt, har förut ej haft något värde i kommersielt hänseende.
Den uppkommer i stora qvantiteter vid jernmalmers smältning
och har bortkastats såsom en helt och hållet oanvändbar
produkt, oaktadt den i medeltal innehåller icke mindre än 10
procent rent jern – tillräckligt, om slaggen behandlas på lämpligt
sätt, att åt blocken meddela en utomordentlig fasthet samt att
göra slaggen särdeles varaktig för gatuläggning. Antingen den
nyttjas på detta sätt eller ej, beror till en stor del på
kostnaden för dess beredning i denna form. Att åter upphetta
slaggen, gjuta den till lämplig form samt derefter göra den hård
skulle föranleda, att den blefve vida dyrare än den bästa
gatsten. Detta kan likväl med föga besvär och kostnad undvikas
om jerntillverkarne anordna formar vid slaggbröstet, i hvilka
slaggen kunde rinna, då den uttappas ur masugnspipan. Då
blocken blifvit tillräckligt kalla för att bortföras, hvilket inträffar
efter några få minuter, läggas de i en grop, hvarest de utan
vidare betäckas med varm sand från ugnen och lemnas sålunda
att hårdna utan någon särskild nämnvärd kostnad. Om, såsom
det påstås, denna process gifver slaggen tillräcklig hårdhet för
att omintetgöra dess egenskap att springa sönder, hvilket är
fallet, då den hastigt afkyles, kan ett billigt och förträffligt
material för gatu- och väg-läggning erhållas vid alla jernbruk.
Då blocken gjutas, kan hvilken storlek och form som helst
utföras utan annan kostnad än den för framställande af sjelfva
formarne. – – – – – – – – – – – – – – –
En ordentligt tillredd och utförd stenläggning med slagg bör
under dylika förhållanden blifva både ekonomisk och varaktig,
och vi kunna ej se något skäl, hvarföre den ej i alla afseenden
borde kunna blifva lika bra, som då den utföres af bästa
stensort. Skulle slaggen i denna form komma till allmänt bruk,
och visa sig med ett tillräckligt lågt pris kunna täfla med trä
och vanlig sten, uppstode en källa till inkomst af ej så
obetydlig art för jernverksegare, i det att de derigenom blefvo i
stånd att draga nytta af ett material, som hittills varit icke blott
värdelöst, utan äfven mången till besvär. (Iron Age.>
Smärre notiser.
Förekomst af jernoxid, lera och sand i menniskolungor.
Huru lätt stoftformiga, i luften kringflygande kroppar kunna
intränga i lungväfnaden, derför lemnar hr Gorup-Besanez i
»Annalen der Chemie und Pharmacie» öfvertygande bevis genom
den kemiska analyseringen af tvenne lungor. Den ena lungan
hade tillhört en arbeterska vid en fabrik, der de för inläggning
af fint bladguld bestämda och genom ingnidning med engelskt
rödt färgade små böckerna af läskpapper tillverkas. I 57 gram
af lungan fann han 0,828 gr. jernoxid, således på 1,000 gr.
14,5 gr. jernoxid. Förutsätter man, att stoftet varit likformigt
fördeladt öfver hela lungorna, så skulle båda tillsammans hafva
innehållit ej mindre än 21 till 22 gr. jernoxid. – Den andra
lungan togs från en arbetare vid en ultramarinfabrik, hvilken
dock icke var utsatt för dammet från sjelfva ultramarinen utan
från de vid beredningen begagnade ämnena. Den kemiska
undersökningen gaf i 227 gr. af lungan 2,1935 gr. kiselsyrad
lerjord, 0,3298 qvartssand och 0,329 gr. jernoxid. Antager man
äfven här en likformig fördelning i båda lungorna, så uppgår
den i dem befintliga qvantiteten sand och lerjord till 29,86 gr.
Patenter,
beviljade af kommersekollegium under år 1871.
September månad.
Flinsch, Ferd.. 10 år å maskiner för målning af
pappersmassa utaf halm äfvensom af andra för beredning af
pappersmassa användbara ämnen.
Fanshawe, Henry Richardson, 8 år å förbättringar i sättet
att bereda hudar och skinn vid garfning och andra sätt att
fördelaktigt använda alla delar af styckena deraf, samt i
behandlingssätten af redan garfvade varor.
Krag, O., premierlöjtnant, 8 år å bakladdningsgevär.
Schmiedte, C. J., 10 år å apparat att af
menniskoexcrementer bereda ett koncentreradt gödningsämne, af sökanden
benämdt »latrinsuperfosfat».
Searle, Henry och Eskrett, Cyrus, 5 år å förbättringar af
s. k. oljekaksomslag.
Ekman, C. D., Civilingeniör, 6 år å sätt att fästa glas.
porslin, sten m. m.
Walker, Edmund, 8 år å förbättringar i konstruktionen af
vindspel och gångspel.
Sebenius, J. L., Civilingeniör, 8 år å konstruktionen af en
lyftinrättning att begagnas vid valsning af gröfre och finare
jernsorter.
Rübow, W. R., och Th., 7 år å maskiner till förarbetning
af allt slags bröd.
Recin, W., ingeniör, 8 år å telegraflinie-isolatorer.
Alfort, Michael, jernkrarnhandlare, 3 år å s. k. isklyfvare.
Wilson, George Coburn, 9 år å konstruktionen af
bakladdningsgevär och metallpatroner äfvensom å dervid använda
apparater.
Naylor, William, 10 år å förbättringar af jernvägsbromsar
och dertill hörande anstalter.
Petersen, Th. E., bryggmästare, 7 år å s. k. salva,
tjenande att hindra uppkomsten af stenafsättning i ångpannor.
Tanner, Benjamin, 10 år å förbättringar i sättet att
tillverka superfosfat af kalk.
Southby, Anthony Gopper, Civilingeniör, 10 år å
förbättringar i sättet att afdimsta de alkaliska lösningar af
extraktivämnen, som erhållas vid beredning af vegetabiliska, fibrösa
ämnen, afsedda för papperstillverkning, samt att utdraga alkali
derur för att åter användas.
Hultgren, C. O., 10 år å maskiner för tillverkning af
jernskoning till trähjul.
Wickstedt, Johan, 10 år å väder- eller luft-turbiner.
Coll, Frederick William; Atkinson, Henry; Michael, Joseph
Jacob och Knight, Thomas Waters, 8 år å förbättringar i sättet
att af trä eller andra fibrösa ämnen bereda massa för
tillverkning af papper, papier maché och andra likartade fabrikat.
Ellerman, H. M., 5 år å förbättringar vid cikoria-, ben- och
olje-qvarnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0335.html
