Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 367 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 46. 18 November 1871 - E. Scheller: Glycerins förekomst, framställning och användning - Smärre notiser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oskadlig, så att till och med om ett skålpund dagligen, under
tre dagars tid, fortares, utöfvar det ändå ej något skadligt
inflytande på organismen.

Ännu mångsidigare och vigtigare än glycerinens bruk inom
medicinen, är dess användning inom tekniken, hvaraf här det
vigtigare må omnämnas.

Såsom bekant, möta ofta svårigheter att anbringa gasmätare
på passande ställen, der det hvarken är för varmt, så att vattnet
afdunstar, eller för kallt, så att det fryser. Frysningen kan
visserligen förhindras genom att fylla mätaren med sprit eller
en blandning af sprit och vatten; men denna vätska afdunstar
deremot om sommaren vida lättare än vatten. Tager man
deremot en passande blandning af glycerin och vatten, kan man
få en vätska, som ej fryser, icke ens vid den lägsta temperatur,
som under vanliga förhållanden kan inträffa, och som ej heller
afdunstar i någon anmärkningsvärd grad, så att man endast
någon gång behöfver ifylla något vatten. Ställer man till och
med mätaren på det kallaste ställe, har man den fördelen, att
på grund af afkylningen erhålla en mera "koncentrerad" gas.
Att börja med gjordes den invändningen mot glycerinens
användning i gasmätare, att den lätt bragte dem i oordning; det
har dock sedermera visat sig, att, der detta inträffat, innehöll
glycerinen en stor mängd salter, eller också låg felet i mätaren
sjelf. En för ofvannämnde ändamål passande blandning erhålles
af lika delar vattenfri glycerin och vatten; denna blandning fryser,
enligt Chr. Fabian’s undersökningar först vid –31° à –34°.
Följande af honom uppgifna tabell utvisar vätskans
sammansättning, egentliga vigt och fryspunkt:

EST. vigt.		Grader		Vigtproc.		Fryspunkt.
		Baumé,		af glycerin.
1,084	...............	3,5	...............	10	...............	–1,25°
1,051	..............	7	...............	20	...............	–2,5°
1,075	...............	10	...............	30	..............	–6,250
1,105	..............	14	...............	40	...............	–17,5°
1,117	...............	15,5	..............	45	..............	–26,25°
1,127	...............	17	..............	50	...............	–31°–34°
1,159	.............	20	.............	60
1,179	..............	22	...............	70
1,210	...............	25	..............	80;	fryser icke	vid –35°
1,232	..............	28	............	90
1,241	...............	29	...............	94

Glycerin användes äfven till fyllning af simmande
kompasser, dels derföre att det hvarken afdunstar eller fryser, dels
emedan det till följd af sin tjockflytande konsistens, minskar
skakningen och stötarne från propellern och maskinen. Fordom
använde man i stället för glycerin, antingen hafsvatten, sprit
eller tjära, hvilka alla tre mera eller mindre ledo af de ofvan
omnämnda felen, och tjäran var ju dessutom ogenomskinlig.

I väfverierna börjar glycerinen mer och mer användas, ehuru
den ännu ej är af någon stor betydelse för denna industrigren.
Sålunda fuktar man garnet med en mera eller mindre stark
blandning af glycerin och vatten för att få väfven mjuk och
smidig. Vid sådana fall, då garnet under väfningen skall hållas
fuktigt, t. ex. vid musslinsväfning, brukade man förr i tiden ställa
väfstolen i ett fuktigt rum, hvilket naturligtvis verkade menligt
på arbetarens helsa; numera använder man i stället en
blandning bestående af 5 delar dextrin upplöst i 30 delar kokande
vatten, hvartill sättas 10 delar glycerin och 1 del svafvelsyrad
lerjord; denna vätska sättes till den vanliga blandningen, som
användes till denna slags väfnad.

I färgerierna begagnas glycerin till mångahanda ändamål,
isynnerhet till upplösning af anilinfäger, hvarjemte det med
fördel nyttjas vid färgning med krapp, för att derur utdraga
alizarinet. J. J. Pohl har föreslagit glycerin far att hindra
indigocarmins utvittring. Såsom bekant, är förekommer detta
ämne i handeln i degform, emedan det i torrt tillstånd i hög
grad efflorescerar. Orsaken härtill är, att man vid framställning
af indigocarmin tillsätter åtskilliga salter för att förminska dess
löslighet i vatten, och de qvarvarande salterna utkristallisera då
efter hand. I väfverierna äfvensom i färgerierna begagnas både
oren och renad glycerin.

Inom läderindustrien bar glycerinen gjort stor nytta, emedan
den gör lädret i hög grad mjukt och smidigt samt betydligt
ökar dess hållbarhet. Den har härvid det företrädet framför
fett, att den ej härsknar såsom fallet är med det sistnämnda.
Många lädersorter behöfva endast bestrykas medelst en pensel
eller svamp med glycerin i utspädt tillstånd, men andra måste
deremot under någon tid ligga i glycerinen. Isynnerhet
maskinremmar skyddas genom behandling med glycerin i betydlig
mån för sprickor och håller sig derigenom oaktadt den starka
gnidning och spänning, hvarför de äro utsatta, under en lång
tid mjuka och böjliga. De läggas i garfvadt tillstånd uti
glycerin, som då intränger i porerna. Den glycerin, som härtill
begagnas, bör vara 24° 26° Baumé.

Ett af de vigtigaste bruk man gjort af glycerin, är
beredningen af de så kallade glycerintvålarne, hvilka allmänt
användas för toiletten, emedan de hafva egenskapen att hålla
huden mjuk och fri från sprickor. I handeln förekomma såväl
fasta som flytande glycerintvålar. De förstnämnda äro vanligen
genomskinliga, och beredas genom att upplösa vanlig fin tvål i
alkohol, tillsätta glycerin och derefter afdunsta alkoholen. Emedan
glycerin i värme förmår upplösa en ganska betydlig mängd tvål,
har man försökt att framställa glycerintvål, utan användande af
alkohol, och G. Payne gifver härför följande föreskrift: Lika
delar glycerin och finrifven tvål uppvärmas medelst vattenbad
under 8–10 timmar i en kopparkittel, under det blandningen
ständigt omröres. Derefter bringas den i formar för att stelna.
Denna metod beror ganska mycket af vissa manipulationer,
hvilka dock genom erfarenhet lätt läras, emedan annars en del
af glycerinen, isynnerhet vid så stor tillsats, som ofvan angifves,
lätt utsvettar. Utom genom sin genomskinlighet skilja sig dessa
tvålsorter äfven derigenom från andra tvålar, att de icke skumma
så starkt som dessa sistnämnda. Ännu rikare på glycerin äro
de flytande glycerintvålarne, hvilka vanligen äro klara,
ljusbruna och af bonings konsistens. De verka i hög grad
uppmjukande på huden, innehålla ej något fritt alkali och äro
försatta med parfymer. Heeren har lemnat följande föreskrift för
dessas beredning: Man uppvärmer 100 delar elaïn med 314
delar glycerin (af 16°–18° Baumé) till 50° och tillsätter derpå
56 delar kalilut af 1,₃₄ eg. v. Under jemn omröring går
tvålbildningen hastigt för sig och hela massan blir tjockflytande.
Emedan den vanligen blir oklar, utspädes den med sin lika
vigt vatten, filtreras och afdunstas till sin förra konsistens,
hvilket ej må ske öfver öppen eld utan i vattenbad. Till den
på detta sätt erhållna klara tvålen sättas 10 delar pottaska,
som blifvit upplösta i den minsta möjliga mängd vatten, under
ständig omröring, och härigenom får då tvålen den omtalade
honingskonsistensen. Glycerinen bör vara fri från kalk och
salter, samt desto ljusare ju mera hvit man önskar tvålen.
(Forts.)

Smärre notiser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>