Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 47. 25 November 1871
- Ph. Rust: Om en förbättrad konstruktion af förbindning för gjutjernsrör
- E. Scheller: Glycerins förekomst, framställning och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda ändarne finnes en 6 till 12 linier (18–36 m. m.) bred
ansats, hvarigenom diametern är så minskad, att den blir lika
med rörets, på hvilket muffen sålunda noga sluter an. Med
anledning af ojemnheter i gjutgodset lemnas något spelrum i
dimensionerna, så att muffhälfterna, då de läggas öfver rörändarne
vid n, n (fig. 2) komma att sluta möjligast tätt. Det sålunda
mellan muffen och rörändarne bildade ringformiga mellanrummet
rs upptager tätningsmedlet, till hvilket helst oljekitt tages
(bestående af linolja, i luften sönderfallen, siktad kalk och hackade
blånor). På det att detta kitt ej må utpressas vid muffens fogar
n, och således förbindningen, isynnerhet der skarfven korsar
dessa, ej må blifva otät, är hvardera muffhalfvan på ena sidan
försedd med en parallelt med axeln gående liten list l, som
passar i en motsvarande fördjupning på den andra halfvan. För
sammanhållningen och hoppressningen af muffhalfvorna tjena de
båda flänsarne m, m och skrufvarne v, v, af hvilka senare vid
större rördiametrar, då äfven muffarne blifva jemförelsevis längre,
användas två på hvardera sidan. Muffhalfvorna äro slutligen
förstärkta genom fjädrarne o, o.
Vid rörens sammansättning förfares sålunda: Först sättas
ändarne af de rör, som. skola förenas, stumt emot hvarandra,
dock för sådana ledningar, som äro utsatta för starka
temperaturvexlingar, så att ett mellanrum om cirka en half linie bildas
mellan rören. Genom underläggning och stödning m. m. lagas
så, att de båda rörens axlar komma att ligga på samma linie.
Säkrast ernår man detta mål genom att i rören vid skarfstället
införa ett cylindriskt, ungefär en fot långt trästycke af den
inre rördiameterns storlek, hvilket är fästadt vid en stång af
åtminstone ett rörs längd. Derpå lägges i hålkelen vid
rörändarne det löst snodda hampsnöret, hvars ändar hopsnos
och tilldragas, hvarefter det utstående afskäres. Nu införes i
den inre urtagningen på hvardera muffhalfvan, sedan den först
strukits med linolja, mellan ansatserna s, s så mycket kitt, att
de äfven kunna utfylla fördjupningarne vid rörändarne. Den
nedre muffhalfvan tryckes derpå nedifrån lätt emot de förut
äfven med linolja bestrukna rörändarne samt qvarhålles i sitt
rätta läge genom underlag. Slutligen anbringar man den
likaledes med kitt försedda öfre muffhalfvan ofvanpå, träder
skrufvarne genom hålen och tilldrager, tills man ser, att kittet börjar
utpressas vid muffändarne. Utföres detta arbete med omsorg,
så blir tätningen fullständig.
Det är lätt att inse, att vid denna rörförbindning
utvexlingen af ett rör kan försiggå utan minsta uppskof samt utan
att några flera rörskarfvar än de som tillhöra det ifrågavarande
röret, behöfva lossas. Likaledes är att antaga, att till följd af
elasticiteten hos tävlingsmaterialet någon utsträckning eller
sammandragning af rören kan försiggå utan att ledningen förstöres.
Visserligen erfordrar denna rörförbindning på grund af de
egendomliga ituklufna muffarne en något högre modellkostnad, man
vid en något längre ledning betyder detta mindre, och upphäfves
dessutom denna olägenhet i någon mån deraf, att rören,
isynnerhet om lerkärnor användas vid deras gjutning, formas lättare.
För öfrigt behöfves, om fyrkantiga hål gjutas på båda sidor å
flänsarne, modell blott för ena halfvan, då de ju äro lika båda två.
(Bayer. Ind.- und. Gew.-Bl.)
Glycerins förekomst, framställning
och användning.
Af E. Scheller.
(Forts. fr. sid. 367.)
Modellörer hafva i glycerinen ett godt medel att bibehålla
leran i ett lagom fuktigt tillstånd, likasom också gipsgjutare
bruka den att öfverstryka formarne med för att få dem att
släppa lätt.
Glycerinens egenskap att ej torka gör den särdeles
användbar för beredning af kopiebläck. Åtskilliga föreskrifter finnas
för beredningen häraf, bland hvilka följande må anföras såsom
exempel: 1 del socker upplöses i så liten qvantitet vatten som
möjligt, blandas med 3 delar glycerin och 10 delar vanligt bläck,
hvarefter alltsammans under någon tid uppvärmes i vattenbad,
och det skum, som härvid bildas, borttages.
Glycerin brukas vidare för beredning af stämpelfärger,
emedan dess konsistens gör den särdeles lämplig att hålla den
utrörda färgen likformigt fördelad; för åtskilliga färger är den
ett godt lösningsmedel.
Äfven till beredning af blanksmörja har glycerinen ofta
blifvit föreslagen, såsom t. ex. i följande föreskrift för
beredning af syrefri glycerinhaltig guttapercha-blanksmörja. Man
blandar 3–4 skålp. (1,28–1,70 K.gr.) kimrök och 0,5 skålp. (213 gr.)
bensvärta (s. k. brändt elfenben), tillsätter i ett kärl 5 skålp.
(2,13 K.gr.) glycerin och lika mycket vanlig sirap, hvarefter
massan omröres, tills den blifvit fullkomligt homogen, och inga
klimpar af kolet kunna märkas. Derpå läggas 15 ort (64 gr.)
sönderskuren guttapercha i en jern- eller koppar-kittel och
värmas öfver svag koleld, ända tills guttaperchan blifvit temligen
flytande, då i små portioner och under ständig omröring
tillsättas 62 ort (263 gr.) linolja. Sedan guttaperchan blifvit
fullständigt upplöst, tillsättes vidare 6 ort (26 gr.) stearin. Denna
lösning sättes, medan den ännu är varm och under jemn omröring
till den förutnämnda blandningen af kol, syre och glycerin; och
sedan allt sammans blifvit sorgfälligt blandadt, tillsättes äfven under
omröring en lösning af 30 ort (128 gr.) senegal-gummi i 1,5 skålp.
(638 gr.) vatten. För att gifva massan en behaglig lukt,
tillsättes vidare 1 ort (4 gr.) rosmarinclja och lika mycket
lavendelolja. Vid begagnandet förtunnas denna blanksmörja med 3–4
delar vatten. Den gifver en vacker glans och utmärker sig för
att ej innehålla syra; och är den till följd häraf icke blott
oskadlig för lädret, utan gör det tvärtom mjukt och böjligt,
hvarigenom dess varaktighet ökas.
Äfven snickare använda glycerin, emedan den hindrar trä
från att spricka sönder eller slå sig. Det begagnas då antingen
på sådant sätt, att man flera gånger öfverstryker föremålen
dermed, eller låter dem under någon tid ligga i uppvärmd
glycerin. Isynnerhet bör den rekommenderas för sådana kärl,
hvari oljor eller feta ämnen i allmänhet skola förvaras, emedan
den till en viss grad verkar konserverande på dessa ämnen.
I limfabrikerna beredes det s. k. glycerin-limet, hvilket
saknar de flesta af limets obehagliga egenskaper. Sålunda
ruttnar glycerinlimet ej gerna och är äfven fritt från den
sprödhet, som utmärker vanligt snickarlim, och som också är orsaken
till att sammanlimade stycken ofta spricka sönder. Till en
lösning af lim i vatten sättes 1/4 à hela dess vigt glycerin. På
detta sätt blir massan så elastisk, att den kan användas till
beredning af matricer för galvanoplastiska arbeten. Härtill
kommer användandet af glycerin för boktryckarvalsar, hvilka
som man vet fordom förfärdigades af endast lim och sirap. De
af glycerin och lim förfärdigade valsarne förändra sig mindre
lätt än de förut brukliga, emedan massan hvarken afgifver eller
upptager fuktighet. Dessa valsar kunna dessutom omsmältas, då de
lidit af begagnandet; likväl är det nödvändigt att vid denna
omsmältning till en del använda ny massa. I boktryckerikonsten
har man vidare användt glycerin, för att hindra typerna från
att oxideras, på så sätt att man öfvergnidit dem med ett tunnt
lager af glycerin, som har den fördelen att hvarken härskna eller
blifva seg. Använder man glycerin i stället för linolja vid
beredning af fooktryckarsvärta, får man en svärta, som är lika
svart som den utaf linolja beredda, men som är löslig i vatten,
hvilket måhända vid många tillfällen icke är utan sin betydelse.
Blandadt med gips och stärkelseklister gifver glycerin ett
mycket plastiskt och segt kitt, som särdeles lämpar sig for
tätning af kemiska apparater och dylikt. Blandas glycerin med
finrifven mönja till en styf deg, så erhålles ett kitt, som
hårdnar under loppet af några dagar; detta kitt tål vid en temligen
hög temperatur och angripes icke, såsom oljekitt, af flygtiga
oljor, t. ex. terpentin och benzin.
I pappersfabrikerna användes glycerin för att göra papperet
mjukt och böjligt. Mjukheten rättar sig efter mängden af den
glycerin, som blifvit tillsatt. Den anbringas i papperet på olika
sätt, allt efter det bruk man vill göra af papperet. Antingen
sättes glycerinen direkte till pappersmassan eller blandas den
med limet, eller doppar man det färdiga papperet i en tunn
lösning af glycerin. Önskas papperet mycket torrt, tillsättes
glycerinen före limningen, då deremot fuktigt papper fås genom
att doppa döt färdiga, svagt limade papperet i glycerin. Papper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0390.html
