Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 14 april 1928 - Om brikettering och sintring av slig, masugnsmull etc. i Tyskland, av civilingenjör Sven Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 febr. 1928
BERGSVETENSKAP
27
OM BRIKETTERING OCH SINTRING AV SLIG,
MASUGNSMULL ETC. I TYSKLAND.1
Av civilingenjör SVEN LIND.
Fig. 1. Brikettpress, mindre typ, från Brliek, Kretschel & Co, Osnabrück. Fig. 2. Schema för brikettering med sulfitavfallslut.
Anledningarna t.ill att pulverformiga, järnhaltiga
material såsom slig, masugnsmull, malmmull etc. alltmer
börjat överföras till styckeform äro som bekant många.
I och med att masugnarnas dimensioner blevo större och
därmed blästertrycket måste ökas, har ej så stor procent
pulverformigt material kunnat uppsättas som i do lägre
och mindre ugnarna, särskilt sedan masugnsgasen börjat
få användning i gasmaskiner. Tillgången på slig ökades
även i och med att anrikningen av fattigare malmer kom
i gång i stor skala och likaså tillgången på masugnsmull,
kisbränder osv. Väsentliga besparingar i reduktionskol,
kunde ju även påvisas liksom en ökad produktion genom
att uppsätta så stor procent styckeformig beskickning
som möjligt.
Den metod, som under olika utföringsformer först kom
till användning för att överföra pulverformig malm till
styckeform, var ju brikettering. Först pressades för
hand, men sedan så småningom i pressar av allt bättre
och bättre konstruktioner. Malmmull, som höll en del
bindande ämnen i gångarten, lyckades man brikettera
endast genom vattentillsats. Vanligen användes
emellertid bindemedel, såväl oorganiska som organiska, vilka
inblandades i rågodset. Bland de förra må nämnas kalk
i olika former samt spec. för masugnsmull "anregend
wirkende Salze", såsom MgCl2, K2S04, MgS04 etc.,
bland de senare beck, tjära, sulfitavfallslut, melass etc.
Brikettering utan bindemedel men med efterföljande
sint-ring enligt Gröndahl-Ramén prövades också i
Tyskland men med mindre framgång. Så småningom började
emellertid andra sintringsmetoder vinna insteg. Från
cementindustrien överfördes metoden att sintra i
roterugn omkr. år 1910. Sedan framkommo Huntington-He-
Franke mängden till styckeform överförd malm år
1910 till 700 000 ton. Enligt dr ing. Wagner1 är
motsvarande siffra nu ung. 3 200 000. med 1 900 000 ton enligt
enbart Dwight-Lloyd, 700 000 ton enligt roterugn och
andra sintringsmetoder samt blott 600 000 ton enligt
rena briketteringsmetoder.
Vad fordringarna beträffa, som uppställas på en
brikett, så äro de i korthet följande:
1. Stor motståndskraft mot mekaniska påverkningar.
2. Vattenbeständighet.
3. Stor porositet.
4. Bör kunna motstå en temp. av 900° utan
sönderfall.
5. Får ej innehålla för masugnsprocessen skadliga
ämnen.
6. Priset för framställningen bör ej överstiga
skillnaden i pris mellan pulverformig malm och styckeformig.
Att framställa en brikett, som uppfyller alla dessa
fordringar, torde ställa sig svårt. Ett stycke sinter är ju
strängt taget ett icke jämförbart material, då det ju är
betydligt värdefullare för masugnen. Det uppfyller
emellertid fordringarna på vattenbeständighet, stor
porositet, hållfasthet vid höga temperaturer samt på renhet,
hållfastheten vid vanl. temp. lämnar dock åtskilligt
övrigt att önska. Andra fordringar på sintern äro ju,
att sintringen skall vara så driven, att största möjliga
mängd svavel, arsenik etc. är avlägsnad, samt att ej för
stor smältning med ty åtföljande minskning av
porositeten ägt rum.
Briketteringsmetoder.
Brikettering med sufitavfallslut.
Att som bindemedel använda indunstad sulfitavfallslut,
’ Zellpech", dvs do ur träet utkokade inkrusterade
harts-ämnena, är känt sedan länge, och metoden användes fort-
berleins konvertersintring, Gieseckes schaktugn samt
sugsintring enligt Dwight-Lloyd. Med sintringen
ernåddes icke blott styckeform utan även minskning i
halten S, As, Zn osv., stor porositet samt lättreducibel
oxidationsform hos det behandlade materialet. Detta har
ju gjort att brikettering med bindemedel minskat i
betydelse under det att sintringen ökat. Sålunda anger
farande för brikettering av masugnsmull bl. a. av ett
verk vid Dortmund.
Anordningarna äro som vid de flesta
briketteringsmetoder synnerligen enkla med huvudvikten lagd på
noggrann blandning av de ingående materialen. Luten,
indunstad till 50 % vattenhalt, transporteras till
brikettverket i slutna tankvagnar och tömmes från dessa ned
i en samlingsbehållare. Masugnsmullen går också först
i Föredrag vid avd. för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 10 febr. 1928.
l "Stabi und Eisen", H. 15, 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
