Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 12 maj 1928 - Grönländsk bergshantering, av bergsingenjör S. O. Corp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
Fig. 9. Kryolitgruvan vid Ivigtut: Den nya laven med utskeppningskranen
i bakgrunden.
uppfört, där kryoliten, efter att hava blivit krossad och
siktad, sorteras på band för hand. Avfallet, som tidigare
varit betydligt, beräknas genom denna anordning minskas
avsevärt.
Vid användandet av handsortering har man varit böjd
att endast utbryta de renare partierna av fyndigheten, så
att för närvarande kvarstår även kryolit av lägre
kvalitet. När de mera givande partierna av gruvan
utbru-tits, torde dessa kvarlämnade partier av lägre kvalitet
bliva aktuella,
Vid sprängningen användes krut för att icke genom
för kraftig detonation onödigt krossa det dyrbara
materialet, enär allt gods under 2 cm för närvarande
bortgår som avfall. Vidare användes sällan större borrdjup
än 2 meter också av ovannämnda skäl.
Ända till 1923 var driften mycket omodern. Detta år
uppgjordes förslag till omläggning av driften, varvid
nyanläggningar för över 2 mill. kronor planerades. Dessa
nybyggnader kunna nu anses avslutade. En
kraftstation med dieselmotorer med generatorer för 220 voit
likström och sammanlagt 300 kW kapacitet är uppförd;
vidare en 30 meter hög lave med 80 meter djupt schakt,
nya verkstäder, folkkök, arbetarbostäder, församlingshus,
tjänstemannabostäder såväl som en radiostation, som
har en räckvidd omfattande Reykiavik på Island. Vid
Ivigtut för första gången i Grönland strålade det
elektriska ljuset en höstkväll 1924, en minnesrik händelse i
detta avlägsna lands historia.
Den brutna kryoliten upplades i forna dagar på en
särskilt anvisad stapelplats, där materialet uppsattes i
stora fyrkanter, som blevo uppmätta av den av staten
anställda kontrollören. Efter denna uppmätning erlades
avgift till staten. Numera är detta förändrat, så att
avgiften utgår per ton lossat i europeisk eller amerikansk
hamn.
Ända till år 1927 användes skottkärra för lastningen
av kryoliten ombord på fartygen. Numera utföres detta
arbete med en krän, som griper vagnarna och tömmer
dem i lastrummet. Ångaren är på grund av den stora
skillnaden i vattenhöjd vid ebb och flod förtöjd cirka
20—25 meter utanför lastkajen.
Den utlastade kryoliten går dels till Amerika, dels till
Danmark. I äldre dagar exporterades årligen cirka
10 000 ton; år 1925 steg exporten till cirka 32 000 ton
men utgör för närvarande cirka 20—25 000 ton. Från
1856 till och med 1927 har utskeppats cirka 600 000 ton.
Manskapsstyrkan utgöres av danskar. Om vintern
sysselsättas 60—100 man och om sommaren ungefär 130
man. Häri ingå även sådana hantverkare, som äro
nödvändiga för andra arbeten än gruvarbetet. Antal
tjänstemän har normalt varit 10.
Kryolitfyndigheten vid Ivigtut är en utpräglat lokal
företeelse och försök att finna liknande fyndigheter i
närheten av nuvarande gruva torde icke komma att
lyckas. Ännu kvarstå dock stora partier obrutna och efter
allt att döma torde gruvan räcka ännu några decennier
och fortfara att vara en god inkomstkälla för staten för
täckandet av utgifterna för kolonisationen av Grönland.
Av det sagda angående grönländsk bergshantering
framgår, att Grönland äger en del nyttiga
mineralförekomster, av vilka dock endast två för närvarande äro
under rationellt utnyttjande, den ena är stenkolen, den
andra är kryoliten. Beträffande de övriga mineralen vill
jag framhålla, att någon systematisk undersökning
angående möjligheterna till exploatering av nu kända
tillgångar icke har företagits samt att ej heller något
verkligt sökande efter nyttiga mineral har förekommit.
Denna ofullständiga kännedom om landets
mineraltillgångar torde hava sin orsak i det koncessionssystem,
som för närvarande tillämpas av den danska staten.
Vid uppsökandet av mineralfyndigheter i Grönland
har finnaren där icly; samma rätt som inmutaren i
Sverige. Det finns ingen säkerhet för att finnaren i
Grönland får behålla sin fyndighet; tvärt om får han
uttryckligen veta, att det funna tillhör staten. I vissa
fall beviljar staten koncession på fyndighetens
utnyttjande, dock endast ett visst antal år. Koncessionen kan
förnyas, men det har i vissa fall visat sig att sådan
förlängning av koncessionstiden medfört en betydlig
höjning av avgiften till staten. I bestämmelserna för
koncessionen är vidare tillfogat, att allt gruvan tillhörigt
material, såsom maskiner, byggnader osv. vid
koncessionstidens utgång tillfalla staten. Med sådana stränga
bestämmelser torde vara uteslutet att kunna intressera
privat kapital för grönländsk bergshantering.
Vilka förutsättningar för bergsbruk i Grönland, som
för närvarande finnas, är omöjligt att avgöra på grund
av den ofullkomliga kännedomen om landets
mineraltillgångar. Möjligen torde kalk- och
dolomitfyndig-heterna kunna få betydelse och en undersökning av
västkustens kalkförekomster samt grafitfyndigheterna vore
av stort intresse. De grönländska kolen kunde möjligen
bliva värdefulla för framställning av flytande bränslen,
när världens oljefråga en gång blir aktuell. Sökandet
efter nya mineralfyndigheter borde dock snarast
igångsättas. Därvid bör full äganderätt till fyndigheterna
tillerkännas finnaren, en ordning som säkerligen skulle
tillfredsställa både grönländare och andra folk samt
väcka intresse för malmletningen inom de områden, som
ligga mera avlägset från nuvarande bebodda platser.
Säkerligen skulle detta bidraga till den grönländska
bergshanteringens utveckling och därmed också
höjandet av den grönländska befolkningens levnadsstandard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
