Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 juni 1928 - Nyare hjälpmedel och metoder vid gruvmätning, av ingenjör P. A. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 TEKNISK TIDSKRIFT 9 juni 1928
linjalkanten finnes en upptill 5 mm samt i botten 8 mm
bred ränna (6)- I denna ränna löper en släde På
slädens baksida samt vinkelrätt mot linjalkanten finnes
cn med ränna försedd arm I denna ränna löper en
å undersidan av förenämnda nonie @ fastsatt dubb. Vid
förflyttning av släden längs rännan flyttas även nonien
längs armen medelst förenämnda dubb. På släden
finnes även en vertikalt stående cylinder (8) fastsatt.
Genom denna cylinder går en punkternål (9), med vars hjälp
konturpunkter nedstickas på mätlappen.
Huru horisontaldistanser erhållas.
Den kurva, som finnes å Ljungströms distanstub, är
avsedd att användas, då distanserna avläsas å en
vertikalt stående avvägningsstång. En sådan är icke
användbar vid gruvmätning, i synnerhet icke vid mätningar
under jord, utan begagnar man sig så gott som
uteslutande av måttband. En avvägningsstång kan givetvis
användas vid mätningar i öppna dagpallar men på grund
av deras tyngd samt svårigheten att i blåst hålla dem
fullt vertikalt, användas de icke. Vid kraftig blåst kan
dessutom en häftig vindstöt rycka med sig såväl stång
som hantlangare utför pallen; en risk som ingen
an-svarskännande gruvmätare vågar taga på sig.
Vid inmätning av punkter, som befinna sig i ungefär
samma höjd som instrumentet, erhålles samma avläsning,
vare sig man använder måttband eller vertikalt stående
avvägningsstång. Helt annat blir emellertid resultatet,
om man inmäter punkter, som befinna sig avsevärt över
eller under instrumentet. Skillnaden framgår av
nedanstående fig. 2.
Som förut nämnts hålles avvägningsstången vertikalt
vid användning av Ljungströms distanstub. Vid den
syftning, som framställes i övre delen av figuren,
erhålles vid vertikalt stående stång avläsningen A och, om
stången lutas framåt, så att den intar vinkelrät ställning
mot syftlinjen (den mellersta av de tre linjerna) från
instrumentet, erhålles avläsning B. Dessa båda
avläsningar äro icke lika stora utan A är i detta fall c:a 7 %
större än B. Dvs. större än den avläsning, som
motsvarar det verkliga måttet. Begagnar man sig av måttband
(den med långa streck
markerade linjen), så erhåller man en
avläsning, som är lika stor som
B. Svårigheten för
hantlangaren, att luta stången så mycket
framåt, att den intar vinkelrät
ställning mot syftlinjen, inses
lätt. På grund härav
konstruerade Ljungström kurvan så, att
den vid avläsning på den
vertikalt stående stången av t. e. A
tillät nedstickning av den mot
B svarande horisontaldistansen.
Härav framgår, att den
Ljungströmska kurvan icke är
användbar vid gruvmätning. Den på
instrumentet i fig. 1 anbragta
kurvan har härstädes
omkonstruerats, så att den vid
mått-bandsmätning erhållna lutande
distansens horisontaldistans kan
direkt nedstickas på mätlappen.
Av nedanstående figur 3
framgår skillnaden i storlek mellan
de olika horisontaldisfanserna:
Den heldragna linjen är en
cirkelbåge med 60 m radie i
skalan 1 :800 och centrum i A.
Den streckade kurvan å fig. har erhållits med
Ljungströms för mätning med avvägningsstång konstruerade
instrumentkurva, och den prickstreckade kurvan har
erhållits, sedan instrumentkurvan omkonstruerats för
måttbandsmätning. Den å instrumentet befintliga
kurvan är icke fullt juste, men felet är icke större än max
± 2 dm, vilket vid konturmätning i skalan 1 :800 saknar
varje betydelse. Detta fel bör vid noggrann
fabrikation helt och hållet kunna borttagas. Märkpunkter och
stationspunkter, som fordra större noggrannhet, måste
inmätas på känt sätt.
Huru den vertikala kateten erhålles.
För att vid mätningen kunna direkt avläsa den
vertikala kateten har instrumentet försetts med en skalskiva
fig. 1, som är fastsatt på tubens yttersida (här
kallad tubskalan). Längs skivans mitt samt parallellt med
tubens centrumlinje är en rits dragen. På var sin sida
om denna rits äro tvenne skalor anslutna, 1 : 800 och
1 :1000, vilkas nollpunkter äro belägna mitt för
tubaxelns centrum. På den förut omnämnda släden (?) är
en bakåt lutande arm @ anbragt. På armens övre del
finnas spår, i vilka vertikala utbytbara skalskivor (här
kallade armskalor) medelst tvenne skruvar fasthållas.
På dessa skivor äro skalorna 1 : 800 samt 1 : 1000 rit-
Fig. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
