Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 juni 1928 - Nyare hjälpmedel och metoder vid gruvmätning, av ingenjör P. A. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
läggningen mycket svårt att rätt konnektera
stations-punkten på hopläggningsbladet. Mången gång hände
även under matningen, att skruvarna, som fasthöllo
mät-skivan. lossnade, varigenom skivan kunde vrida sig i
ringen, utan att detta observerades. Detta blev orsak
till. att många mätningar fingo göras om helt och hållet.
Nyare mätskivor.
Under 1890-talet framkommo emellertid metallskivor
av två olika slag. Den ena var en plan metallskiva,
som på undre sidan var försedd med en rund fals, som
passade till de vanliga metallringarna. Skivan fasthölls
av tre skruvar, som ansattes mot falsen. I skivorna
voro fina hål. i vilka nålarna nedsattes. Mot densamma
anmärktes, att om papperet ej var exakt lika tjockt
överallt, så blev horisonteringen av instrumentet ej
sjiker. Hålen i metallskivan voro svåra att hålla rena,
varjämte det mången gång var synnerligen svårt för att
icke säga omöjligt att taga bort en nålspets, som blivit
a vbruten i hålet. Samma olägenhet med lossnande
skruvar förefanns även här. Dessutom tillkom svårigheten,
att vid varm väderlek få papperet att sitta ordentligt
fast.
Bergsingenjör Andrées konstruktioner.
År 1896 konstruerade bergsingenjör Th. Andree vid
Tjärnäs — en broder till den bekante polarfararen — en
metallskiva med tillhörande stativhuvud, som framvisade
flera avsevärda förbättringar. Se fig. 4 och 5 (högra
bilden).
Metallskivan var på båda sidor försedd med
urfräs-r.ingar för papperet till 0.6 mm djup. Härigenom erhölls
en c:a 12 mm bred ring f, på vilken instrumentets linjal
vilade. I centrum på skivan var ett hål borrat för en
stationsnål samt dessutom 2 st, hål på var och en av
3 st. radier, som bildade 120° vinkel med varandra. De
tie första hålen voro 12.5 mm från centrum och de 3
yttersta 33 mm från centrum. Se nålarna. Härigenom
erhölls 7 stationspunkter på var sida eller inalles 14.
Hålen voro avsedda för pärlnålar. Genom den förut
omnämnda ringens mitt samt på samma diameter men
på var sin sida om centrum voro 2 st. gängade hål om
6 mm diameter upptagna. Ringens tjocklek var 4,7 mm
Fig. 5.
och den urfrästa skivans tjocklek 3,5 mm. Hålens
centrum låg 103 mm från skivans centrum.
Ingenjör Andree konstruerade även ett nytt stativhuvud
eller stödarm, se fig 4. vars stödjande delar (?) under
skivan upptogo en cirkelbåge av 52°. De sutto
diametralt på var sin sida om skivans centrum.
Genom de stödjande delarnas mitt voro liål borrade
för tvenne i övre änden gängade skruvar (5), som svarade
mot de i skivans ring upptagna hålen.
Vid mätning fasthöllos skivorna på sin plats medelst
dessa skruvar.
Mätbordet horisonterades i likhet med de gamla
metall-ringarna medels 4 st. skruvar med den skillnaden, att
medan förut skruvarnas benknappar vilade mot en plan
metallskiva, så vilade de nu i 4 cirkelrunda
fördjupningar I), vilkas centrum var belägen i skruvens mitt
på stödarmens undre sida. Stödarmen fasthölls medelst
en kraftig centrumskruv @ på stativhuvudets
metall-platta,
Dessa konstruktioner uppvisade fyra avsevärda
förbättringar. Den första var mätlappens nedsänkning
under ringens plan. varigenom ojämnheter i papperet
icke orsakade svårigheter vid horisonteringen. Den
andra var, att papperets yta överallt låg på samma djup
under instrumentkanten, varigenom det blev lättare att
få ritsen parallell med linjalkanten. Den tredje bestod i
mätskivans fasthållning medelst skruvar, varigenom
risken för deras vridning under mätningen i det
närmaste försvann. Genom de cirkelrunda fördjupningarna
i stativhuvudets metallplatta undvekos de bändningar,
som gärna uppstodo, då skruvarna stödde mot en plan
yta.
En synnerligen allvarlig olägenhet var fortfarande
svårigheten att hålla de fina hålen rena från avbrutna
nålspetsar samt smuts och fernissa, som gärna rann ned,
då skivan beströks därmed. Detta orsakade även, att
konstruktionerna till att börja med fingo synnerligen
liten användning.
Disp. Granströms förbättringar å Andrées konstruktioner.
Nuvarande disponent Granström i Kiruna, som en
kortare tid var gruvingenjör vid Tjärnäs, intresserades
för konstruktionerna på grund av deras obestridliga
förtjänster samt beslöt söka komma från olägenheten med
de fina och sköra nålarna. Han konstruerade därför en
dubb — se fig. 5 (vänstra bilden) samt fig. 6 — som var
c:a 10.5 mm lång. Den övre hälften hade en diameter
av 1.7 mm och den undre hälften av 1 mm. Dubbens
nedre hälft passade till ett i en metallskivas centrum
uppborrat hål. varvid den övre delens större diameter
hindrade dubben från att åka genom hålet,
Dubbens övre del passade noga till den hållare
som var fastsatt under instrumentets linjal, se fig. 1.
Den gjorda förändringen betecknar ett stort framsteg för
erhållande av säkra mätningar.
Som känt fick man vid användning av träskivor, i
synnerhet om papperet blivit vått, stora hål med ojämna
kanter, som i hög grad försvårade en noggrann
hopläggning av mätningen. Vid användning av dubb erhåller
man ett hål med 1 mm diameter samt fullkomligt
cirkelrunda kanter, som möjliggör en mycket noggrann
konnektering av mätlapparna. Skulle kanterna på grund av
fukt bliva något ojämna, behöver man endast — sedan
papperet torkat — föra en dubb genom hålet i detsamma
för att åter få det fullt cirkelrunt. Dessutom erhåller
mail på mätlapparna ritsar, som gå exakt genom centrum
på hålet och ej som förut på ena eller andra sidan om
detsamma. Instrumentet står dessutom mycket stadigare
på mätbordet, så att man ej som förut, även vid svag
beröring, riskerar att stöta det i marken. För att säkrare
förhindra metallskivornas vridning, om skruvarna av
någon tillfällighet skulle lossna, placerades på var sin sida
om varje skruv, se fig. 6, små styrdubbar(8), som
svarade mot hål i mätskivan. Härigenom förhindrades effek-
För att erhålla flera stationer på samma mätlapp ha
metallskivorna sedermera försetts med ytterligare 3 hål,
se fig. 5, vänstra bilden, varigenom man kan mäta in 8
stationer på samma mätskiva, På den runt skivan
tivt en eventuell vridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
