Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 11 aug. 1928 - Tekniskt viktiga, lätta aluminiumlegeringar, av bergsingenjör Torkel Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 jan. 1928
BER GSVETENSKAP
63
visar de mekaniska egenskapernas förändring med
åldringstiden, dels vid rumstemperatur, dels vid 100°.
Åldringstid Hållfasthet kg/mm2 Sträckgräns kg/mm2 Förlängning %
Åldring vid rumstemperatur
1 timme ................ 81,5 14,1 19,0
1 dag ................... 38,5 22,7 18,7
2 dagar.................... 40,0 23,2 18,7
10 dagar.................... 40,2 24,1 19,7
Åldring vid 100°
1 timme ............... 37,7 21,0 22,0
1 dag .................... 39,0 22,7 21,2
2 dagar.................... 39,6 23,1 22,2
10 dagar................... 39,4 23,6 21,7
Av dessa värden framgår att förhöjd temperatur
inverkar obetydligt på slutresultatet men åldringstiden
avkortas härigenom högst väsentligt. Onormalt förlängd
upphettning nedsätter de mekaniska egenskaperna.
Ett annat exempel är den tyska legeringen Scleron,
som hör till zinkduraluminierna. Sammansättningen är
12 % zink, 3 % koppar, 0,6 % mangan, 0,5 % kisel, 0,4
% järn och c:a 0,1 % lithium samt resten aluminium.
Scleron "härdas" från 475 ± 5°; åldringen är avslutad
efter c:a 4 dagar vid rumstemperatur. Dess mekaniska
egenskaper i förädlat skick äro:1 elasticitetsgräns
(0,001 %) 18—20 kg/mm2, sträckgräns c:a 30 kg/mm2,
draghållfasthet 40—50 kg/mm2, förlängning 10—15 %,
kontraktion 20—30 % och Brinellhårdhet 120.
Vid förhöjd temperatur åldrande legeringar.
Dessa legeringar hava något avvikande analys från
de egentliga duraluminiumtyperna men räknas dock i
allmänhet dit. Ett typiskt exempel är den tyska
legeringen Lautal, vilken motsvaras av den amerikanska
legeringen R. 55 från Bausch Machine Tool. Co.
Sammansättningen är ungefär 4 % koppar och 2 % kisel med
resten handelsaluminium. Efter "härdningen" inträder
här icke någon åldring vid rumstemperatur utan måste
en anlöpning till 120—145° företagas under 16—48
timmar. Beroende på anlöpningstiden och temperaturen
varierar egenskaperna mellan följande värden:1
sträckgräns (0,2 %) 18—28 kg/mm2, draghållfasthet 33—42
kg/mm2, förlängning 10—25 %, Brinellhårdhet 90—120.
En annan legering är den tyska Aludur, som
motsvaras av den amerikanska 51 S från Aluminum Co. of
America, med sammansättningen 0,45—0,8 % magnesium,
0,6—1,2 % kisel och resten handelsaluminium. Denna
legering åldrar tack vare magnesiumhalten något vid
rumstemperatur men genom åldring vid förhöjd
temperatur ökas hållfastheten avsevärt som synes av följande
värden:2
Åldring Sträckgräns kg/mm2 Draghållfasthet kg/mm2 Förlängning % [-Brinellhårdhet-] {+Brinellhård- het+}
Vid rumstemp 11—14 21—28 20—30 55—70
18 t. vid 160° 21-28 32—35 10—18 90-100
Duraluminiet i sitt förädlade skick kan i någon mån
kallbearbetas. Riktning av de delar, som slagit sig i
"härdningen" kan med någon försiktighet lätt verk-
1 Enligt V. D. I. Werkstoffhandbuch.
2 Enligt A. S. S. T. Handbook.
ställas. Plåtprofiler för flygtekniskt ändamål pressas
i regel till form efter åldringen. I vissa fall kan man
genom kallbearbetning få fram utomordentligt höga
värden på hållfastheten hos åldrad duraluminiumplåt.
Man framställer f. n. i Tyskland sådan plåt med en
hållfasthet av 100 kg/mm2 genom en ytterst långsam
kall-valsning, Valsningshastigheten uppgår endast till
omkring 1 meter i minuten för detta ändamål.
Aluminiumlegeringarnas korrosionsbeständighet.
En av duraluminiets svaga sidor är dess benägenhet
för interkristallin sprödhet genom korrosion. Denna
Fig. 10. "Korrosionskorngränser" i duraluminium, som under 4 dygn
varit utsatt för ett "accelererat korrosionsprov". Polerad, oetsad sektion.
Förstoring 1000 X. (U. S. Bureau of Standards)
yttrar sig så att frät uppstå under ogynnsamma
atmosfäriska förhållanden, vilka mycket snart tränga på
djupet följande korngränserna. (Fig. 10.)
I drastiska fall kan härvid materialets hållfasthet
sjunka till nära-noll. Fenomenet var länge en gåta, men
har man på senare tid kunnat visa att de intermetalliska
föreningarna, som finnas ansamlade i korngränserna,
bära skulden härför. Det blir en ren lokalelementverkan
mellan dessa och den fasta lösningen, som utgör
huvudmassan. Fig. 11 visar ett experiment, som bestyrker
detta. På ytan av ett polerat och etsat prov
applicerades ett tunt lager av gelatinlösning innehållande
korro-derande salter. En gasutveckling äger rum omkring
Fig. 11. Vätgasblåsor kring de intermetalliska föreningarna i ett prov av
duraluminium, på vars polerade yta ett tunt lager av gelatinlösning
innehållande korroderande salter applicerats. Förstoring 250 X. (U. S. Bureau
of Standards.)
CuAlg-partiklarna i korngränserna. Huruvida det är
denna förening i och för sig, som reagerar, eller det kan
bero på andra därmed associerade intermetalliska
för-ningar, är emellertid ännu icke fullt klarlagt. I varje
fall gäller det dock att för att få korrosionsbeständigt
material skall största möjliga mängd av de
intermetalliska föreningarna befinna sig i fast lösning eller vara
utfällda i submikroskopiska partiklar inom kornen, så
att korngränserna bli befriade därifrån.
Praktiken har också visat att ju högre temperatur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
