- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Bergsvetenskap /
82

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 10 nov. 1928 - Ett bidrag till Chanceprocessens teori, av förste byråingenjör Harald Carlborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

TEKNISK TIDSKRIFT

11 febr. 1928

ock 44,12 volymsprocent kvartssand av specifika vikten
2,7. Med användande av specifikt tyngre, finkornig trapp
kan en volymvikt av 1 850 uppnås.

Sanden frånskilj es de separerade kolen och berget på
vibrerande siktar, vilket på grund av skillnaden i
kornstorlek ej möter svårighet, avvattnas till lämplig
konsistens och användes på nytt.

Undersökas de teoretiska betingelserna för denna
process, konstaterar man till en början följande. Det
karakteristiska är att blandningen av kol och berg i den
cylindriska delen av spetsen huvudsakligen utsättes för
inverkan av horisontalt eller uppåt strömmande vatten,
i vilket mineralpartiklar av avsevärt mindre kornstorlek
än rågodset sväva och släpas med av strömmen samt
delvis sköljas ut med en del av rågodset i bräddavloppet,
men delvis även medfölja den till spetsens botten
sjunkande delen av rågodset vid dettas uttappning.

Vattenströmningen i ett vertikalt centralsnitt av
spetsen torde under fortfarighetstillståndet vara ungefär som
fig. 2 utvisar. Härvid har bortsetts från den inverkan
som omröringsarmarna hava och som i stort sett går ut
på blott att förhindra uppkomsten av lokala
anhopningar av sand och att hålla könens innehåll i roterande
rörelse kring axeln. I den cylindriska delen av spetsen
och närmast utloppet kan strömhastigheten anses för
konstant och i stort sett riktad lodrätt uppåt; närmast
tilloppet är strömningen mera oregelbunden, men i
allmänhet är den vertikala hastighetskomponenten liten.
Den kan vara antingen uppåt- eller nedåtriktad.

De suspenderade mineralpartiklarna förhålla sig på
följande sätt. Då de inkomma i spetsen vid B, är deras
vertikala, nedåtriktade hastighet i det närmaste = 0.
Under tyngdkraftens inverkan börja de sjunka, samtidigt
som de av vattnet givas roterande rörelse i horisontalled
mot C. De komma då slutligen in i det område, där
vattenströmningen är huvudsakligen uppåtriktad. Enär
de suspenderade partiklarna äro små, komma de i regel
att i fråga om den av tyngdkraften meddelade rörelsen
lodrätt nedåt då hava uppnått sin sluthastighet, vilket
ju för t. e. kvartskorn av under 1 mm storlek inträffar
inom bråkdelar av 0,1 sekund.1

Emellertid spolas, såsom redan påpekats, de
suspenderade mineralpartiklarna ut vid C och måste sålunda

meddelas en viss hastighet uppåt, dvs. vattnet måste
strömma uppåt hastigare än partiklarna hava tendens
att sjunka. Om vattenhastigheten kallas v, måste
sålunda, om man räknar blott med de numeriska värdena,
följande ekvation vara uppfylld:
v > v0

där v0 motsvarar de suspenderade partiklarnas
slut-hastighet.

Det är för att uppfylla detta villkor, klarvatten måste

i Finkey: Die wissenschaftlichen Grundlagen der nassen
Erzaufbereitung, s. 25.

tillföras nedtill i spetsen. Till- och avloppen B och C
ligga nämligen på samma nivå och sålunda får det med
suspensionen tillförda vattnet ej någon resulterande
rörelse i vertikal led, frånsett vad som erfordras för
övervinnande av strömningsmotståndet. Tillfördes ej
klarvatten, skulle sålunda suspensionen i spetsens översta
del bliva relativt fattig på suspenderade mineralkorn och
spetsen så småningom fyllas med sjunkande
mineralpartiklar. Det kan här påpekas, att på grund av den mindre
diametern vattenströmningen nedtill är kraftigare än
upptill i spetsens cylindriska del, vadan suspenderade
korn, som till äventyrs i början kunnat sjunka, i regel
åter föras upp mot ytan. Ovan bräddavloppets vid C
nivå minskas vattnets vertikala hastighet till O vid ytan,
vadan suspensionen här blir fattig på suspenderande
partiklar, vilket verkar till att minska kvantiteten av dessa,
som medfölja kolstyckena.

Det vid A tillförda rågodset kommer sålunda först ned
i en suspension, som i huvudsak har horisontal rörelse
och ungefär den sammansättning den hade, när den
tillfördes vid B. När rågodset av vätskeströmningen förts
närmare C, utsättes det för inverkan av en suspension,
i vilken vattnet rör sig uppåt med medelhastigheten v
och de suspenderade kornen med medelhastigheten
(v—v0). Den ursprungliga suspensionen är här blandad
med det tillförda klarvattnet.

Emedan vattnet och kornen hava olika hastigheter,
behöver detta ej innebära, att suspensionens volymvikt
ändras.

Frånsett den levande kraft, som rågodset kan hava i
inmatningsögonblicket och som här försummas, påverkas
det i spetsen endast av tyngdkraften samt suspensionens
statiska och dynamiska tryck. I horisontalled är blott
det sistnämnda verksamt, ty det hydrostatiska tryckets
horisontalkomposant är = 0, och resultatet blir sålunda,
att rågodset medföljer vätskeströmningen. I vertikalled
däremot bliva förhållandena mera komplicerade.

Att en suspension i hydrostatiskt hänseende förhåller
sig som en tung vätska, torde i detta sammanhang ej
behöva närmare påvisas, så mycket mera som detta
faktum fått flera tillämpningar, t. e. vid Sven Odéns
manometermetod för sedimentationsanalys1, i Fahrenwalds
sorteringsapparat och vid G. Brings metod för
bestämning av suspensioners suspensoidmängd.2 Om
suspensionens genomsnittsliga specifika vikt är ss, kommer en
kropp av volymen V och specifika vikten s att, nedsänkt
i suspensionen, hava en vikt av V (s—ss). Den flyter
sålunda när s < ss.

Fig. 3 framställer grafiskt specifika viktens eller
volymviktens storlek vid olika proportioner kvarts (sp. v.
2,7), magnetit (sp. v. 5,1) eller blyglans (sp. v. 7,5)
suspenderade i vatten (sp. v. 1,0). Det är tydligt, att allt
för stora mängder suspensoid3 ej kunna ingå, utan att
suspensionen får grötlik och i extrema fall nästan fast
konsistens. Det är lätt att påvisa, att om
mineralpartiklarna äro sfäriska och ligga så tätt packade som möjligt,

71

så intaga de —— delar, dvs. 75,05 % av totalvolymen.4
3y/2

Nu ställa sig givetvis förhållandena annorlunda, när
partiklarna ej äro sfäriska, och det är tydligt, att om de äro
kroppar med plana sidor, så kan ovanstående
procenttal i vissa fall närma sig 100. Det är känt, att fast
berg vid lössprängning ökar i volym med 80 à 90 %,
vilket innebär, att de fasta bergpartiklarna utgöra 55,6 à

1 Teknisk tidskrift, B, 1926, s. 69

2 Teknisk tidskrift, B, 1922, s. 191.

s Med uttrycket suspensoid förstås här suspensionens fasta fas.

4 Jmfr Waldemar Lindgren: Mineral Deposits, 1 uppl., s. 29.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928b/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free