Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’5
Kuvettlängd 5 tum, röd färg 3,6, gulgrön färg 23,2 och
blå färg 0,6.
Apparatens fördel är, att man kan bestämma
adsorp-tionen av de olika färgämnena var för sig, men å andra
sidan kan det ej bliva någon större noggrannhet vid
undersökningen, enär färgskalan är för osäker. Dessutom
kunna färgnyanser uppkomma, som ej fullkomligt täckas
av de här omnämnda färgerna.
Av särskild vikt vid undersökning av ett blekmedels
adsorptionseffekt är vilken försöksolja som användes.
Mycket tilltalande är användandet av en ren, färglös
olja (paraffinolja), i vilken ett färgämne är upplöst.
Men vill man undersöka, huru de respektive blek
jordarna förhålla sig i praktiken, duger detta ej, ty det är
ej enbart färgämnena i oljan som adsorberas. I
vegetabiliska oljor finnas slem- och äggviteämnen, som även
upptagas av adsorptionsmedlen, och inverkar på
färg-ämnesabsorptionen. Så att en adsorptionskurva,
uppritad på basis av färgundersökningarna i en vegetabilisk
olja skiljer sig från den, som erhålles, om endast
adsor-berbart färgämne finnes för handen. Rå sojaolja är en
mycket anlitad försöksolja, ty den är starkt färgad och
svår att avfärga. Men nu håller denna olja fria fettsyror,
som själva kunna adsorberas och därigenom inverka på
adsorptionsförloppet. Dessutom är halten fria fettsyror
ej konstant utan ökar efterhand som oljan får stå, vilket
gör, att man ej kan använda samma försöksolja för en
större försöksserie. Vid de här beskrivna
undersökningarna användas därför oljor i det tillstånd, vari de
vid fabriksraffinering direkt behandlas med
adsorptions-medel. För undersökning av blekmedel för sojaolja
användes således sojaolja, vars fria fettsyror voro
borttagna med natriumhydrat, och för kokosoljans blekmedel
rå kokosolja. Före försökens utförande torkades
oljorna med kalciumklorid, ty det konstaterades att
närvaro av vatten vid absorptionen åstadkom stora
variationer i adsorptionsförmåga!!.1 I samband härmed vill
jag framhålla vilka fel som kunna uppkomma, om man
vid jämförande undersökningar använder en olja, som
Fig. ].
redan förut behandlats med en mindre mängd blekmedel.
Om man har två olika blekmedel och bestämmer deras
adsorptionskurvor på en olja, som behandlats med
natriumhydrat, en s. k. överföringsolja, kunna kurvor
erhållas, vars utseende framgår av fig. 1, kurvor A och B.
Nu är det i praktiken vanligt, att en s. k. "första
blekning" utföres å överföringsoljan, vilket tillgår sa, att
1 Ett annat sätt för vattnets bortskaffande är upphettning till
105° före absorptionen.
blekningen utföres med en mindre mängd blek jord.
Denna mängd avväges så att någon väsentlig blekning
ej äger rum, men man tillsätter så mycket blekjord, som
erfordras för att uppnå vad jag skulle vilja kalla
adsorp-tionskurvans "nedre krökningspunkt", se fig. 1, 0,1 %
för kurva A, 0,7 % för kurva B och 2,5 % för kurva C.
Tager man en sålunda behandlad "första blekt olja" som
försöksolja, erhållas adsorptionskurvor, vars form
framgår av fig. 2. Som synes blir den relativa
adsorptions-förmågan mellan blekmedlen A och B förskjuten, och
blekmedlet B kommer att te sig bättre än det i själva
verket är. Orsaken till denna ändring i
adsorptionskur-vorna torde vara de olika blekmedlens olika
adsorptionsförmåga gent emot sådana i oljan förekommande
ämnen, som själva ej äro färgämnen.
I litteraturen påträffar man ett stort antal siffror, som
angiva de i handeln förekommande blekmedlens relativa
blekeffekt. I de flesta fall äro dessa siffror vilseledande.
Undersökningarna utföras nämligen vanligen sålunda:
100 gr. olja behandlas med omkring 3 gr. blekmedel en
viss tid och vid en bestämd temperatur. Härvid
finner man, att dessa 3 gr. adsorbera exempelvis som vid
försöken enligt fig. 1 80 %, 74 % och 25 % färgämne.
Med ledning av dessa siffror säger man sedan, att A,
80
fig. 1, har „^ = 1,14 ggr så stor blekeffekt som B och
80
-— = 3,2 a’gr så stor blekeffekt som C. Antag nu, att man
25
med samma blekmedel utför en serie undersökningar och
därav uppritar adsorptionskurvorna, då kunna dessa få
det utseende fig. 1 anger. Att de ovannämnda
relativtalen äro missvisande är uppenbart, ty de skulle endast
angiva verkliga förhållandet, om adsorptionskurvorna
voro av linjär form. Om man vill ha fram några
jämförande siffror, bör man angiva den maximala
adsorp-tionen, dvs. försöket utföres med så stor mängd
blekmedel, att man å adsorptionskurvorna kommer till den
övre krökningspunkten eller 1,3 gr. av A adsorberar
75 % färgämne, 2,5 gr. av B adsorberar 70 % färgämne
Fig. 2.
och 4,3 gr. av C adsorberar 79 % färgämne, se fig. 1.
Det enda riktiga är emellertid att göra en serie
undersökningar, varav sedan adsorptionskurvorna uppritas,
av deras form kan man- sedan avgöra vilket blekmedel,
som bäst lämpar sig ur avfärgningssynpunkt.
Under mitt examensarbete 1926—1927 vid tekniska
högskolan, elektrokemiska avdelningen, blev jag av prof.
Palmær tillrådd att närmare undersöka huru tid,
temperatur och omröringshastigiiet inverka vid utförandet
av en adsorptionsundersökning, i avsikt att få fram vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
