Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•70
teknisk tidskrift
14 april 1928
Forts, å tabell XII.
Provets benämning i II III IV
Korrektion från i vatten lösliga ämnen Korrektion från i vatten olöslig hemiceliulosa Korrektion på grund av
mängden olöst
substans Total korrektion varmed
procent-haltens stärkelse enl. Ewers skall ökas (—) eller minskas (+)
Vetekli, Sv. Kr. „ „ L a „ ryskt .... „ portug. — 0,6 — 0,5 — 0,5 -0,5 + 3,7 + 4,0 –3,8 –3,6 + 0,6 –0,6 –0,6 –0,6 b 3,7 -4,1 -3,9 -3,7
Total korrektion vid vetekli, medeltal + 3,8 %
Rågkli, fint, Kr. grovt „ „ fint L—a „ grovt „ — 1,4 — 1,6 -1,9 — 1,7 + 2,3 + 1,6 -1,6 –0,8 + 0,6 + 0,6 + 0,6 + 0,6 h 1,5 -0,6 -0,3 - 0,3
Total korrektion vid rågkli, medeltal + 0,5 %
Kornkli ................................+ 0,3 +1,0 i + 0,6 i +1,9 %
Havrekli I K .... 0 —3,3 +0,6 — 2,7
„ II K .... +0,2 —2,9 +0,6 —2,1
Havrefodermjöl.... +0,1 —3,0 +0,6 —2,3
„ .... +0,3 —3,3 +0,6 -24
„ ... +0,2 -3,0 +0,6 —2,2
Total korrektion vid havrefodermjöl, medeltal — 2,3 %
Majs..............................................+ 0,1 + 1,6 + 0,3 + 2,0
Risfodermjöl ..............+ 0,6 _+ 1,8 + 0,6 + 3,0
Negativ korrektion (—V) ökar procenthalten
stärkelse och positiv korrektion minskar densamma.
Med det i rubrik IV beräknade medeltalet för
korrektionen är sedermera det i tab. XIII angivna
stärkelsevärdet enl. Ewers korrigerat.
Tabell XIII. Jämförelse mellan stärkelsehalten enl.
Ewers, vari vid varje särskilt prov införts den som
medeltal enl. tabell XII funna totala korrektionen, samt
stärkelsehalten enl. de övriga använda metoderna.
Provets benämning Stärkelse enl. Ewers % Stärkelse genom pol. efter
diastasbehandling % Stärkelse enl. Liiers och Wieninger % Stärkelse genom
hydrolys efter
diastasbehandling %
Vete, svensk ........ 58,4 58,0 58,8 58,0
„ manitoba.... 54,1 54,3 54,3 53,9
„ austral........ 58,5 58,3 58,6 57,8
Råg, svensk ........ 53,8 54,0 54,3 53,5
„ tysk ............ 52,1 51,9 52,0 51,3
„ amerik......... 53,3 52,9 53,5 52,1
Havre, Seger........ 34,0 34,8 36,5 35,8
„ Gullregn .. 40,0 39,5 40,1 39,8
„ Svart........ 41,6 40,3 40,3 40,3
Korn 1 ................ 54,7 54,7 55,0 55,1
„ 11 ................ 53,1 53,7 53,2 53,5
Vetekli, sv. Kr..... 17,4 17,4 17,9 17,7
» n L -a 16,1 16,0 16,4 16,4
„ ryskt .... 19,6 19,9 20,0 20,5
n portug..... 17,4 17,4 18,2 17,9
Rågkli, fint, Kr. „ grovt „ 27,3 26,8 26,7 26,3
18,3 18,5 18,7 17,8
„ fint L—a 13,5 13,4 14,5 14,1
„ grovt „ 8,7 9,8 10,4 8,9
Kornkli ................ 36,7 37,0 37,4 37,7
Havrekli I K .... 16,8 17,1 17,7 17,2
II K .... 21,2 20,3 21,0 20,7
Havrefod.-mjöl 2/2 9,4 9,1 9,7 9,7
» 7/2 6,3 6,5 7,9 7,1
„ 9/2 9,2 9,1 10,3 9,5
Majs ........................ 60,2 60,9 61,0 60,0
Risfodermjöl ........ 31,2 30,4 31,5 30,6
Diskussion av de använda metoderna för bestämning av
stärkelse i spannmål och kvarnprodukter.
Såsom av tabell XI framgår, erhålles, om vid vardera
av de undersökta proven införes den för varje prov
funna korrektionen, en fullt tillfredsställande
överensstämmelse mellan det’ vid de olika metoderna funna
stärkelsevärdet. Givetvis blir emellertid en på dylika,
så att säga individuella korrektioner baserad metod allt
för omständig för att lämpa sig för det praktiska livet.
Däremot torde man kunna godkänna en
undersökningsmetod, som visserligen vid varje slag av spannmål och
fodervaror kräver en viss korrektion, men där denna
korrektion kan visas vara i varje speciellt fall fullt
pålitlig under den förutsättningen, att denna metod i övrigt
har bestämda fördelar framför andra metoder. Dessa
förutsättningar, nämligen, korrektionens pålitlighet vid
de olika undersökta produkterna — med undantag för
rågkli, vilken fråga längre fram skall beröras — samt
metodens enkelhet i utförande, äro vad den
polarimet-riska metoden enligt Ewers beträffar, otvivelaktigt för
handen. Att denna växlande korrektion för olika
undersökningspunkter utgöra en nackdel för denna metod är
otvivelaktigt. Såsom av undersökningarna framgår, kan
emellertid ej vid någon av de anförda metoderna
korrektioner helt undvikas. Korrektion för vattenlösliga
ämnen är sålunda nödvändig även vid stärkelsebestämning
genom polarisation efter föregående diastasbehandling
samt vid Lüers och Wieningers metod. Vid stärkelsens
bestämning genom hydrolys av diastasbehandlad lösning
tillkommer dessutom korrektion för genom
diastas-behandlingen lösta pentosaner, vilka genom hydrolys
överförts till pentoser.
Vid jämförelse mellan de olika metoderna bör följande
framhållas.
Den av Lüers och Wieninger utarbetade metoden är
otvivelaktigt den tillförlitligaste. Metoden kräver
endast en korrektion, nämligen för vattenlösliga ämnen,
och felkällor av annan art torde knappast kunna påvisas.
Då metoden emellertid är tämligen tidsödande, är
densamma ej lämplig då ett större antal undersökningar
skall utföras. Däremot lämpar sig metoden på grund av
sin tillförlitlighet särskilt som standardmetod vid
bestämning av stärkelse.
Stärkelsehaltens bestämning genom polarisation av
diastasbehandlad lösning utgör ävenledes en metod av
fullt tillfredsställande noggrannhet. Metoden kräver
liksom Ltiers och Wieningers metod endast en korrektion,
nämligen för vattenlösliga ämnen. De erhållna
resultaten äro i regel något lägre än vid denna metod, beroende
på de vid diastasbehandlingen lösta pentosanernas
vän-stervridning. Då den optiska inverkan härav emellertid
i regel är tämligen ringa torde ej vara erforderligt att
härför införa korrektion. Vid användning av lämplig
apparatur (termostat med noggrann inställning) är
metoden lämplig vid laboratorier, varest antalet
stärkelseundersökningar är begränsat.
Vid laboratorier, varest stärkelseundersökningar
förekomma i större utsträckning bör bestämningen av
stärkelse utföras polarimetriskt enligt Ewers metod med
iakttagande av nedan angivna korrektioner. Med
iakttagande av dessa giver denna metod enligt vad
jämförelsen med Lüers och Wieningers metod-visar, fullt
tillfredsställande värden på stärkelsehalten, varför
beträffande metodens noggrannhet någon anmärkning
knappast torde kunna göras. Beträffande rågklierna
föreligger visserligen såsom redan nämnt, ett undantag, i det
att korrektionerna härrörande från i vatten olösligt
hemicellulosa äro, i motsats till förhållandena i detta av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
