Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•90
teknisk tidskrift
14 april 1928
Bestämning av absorptionskurvan.
Haslam, Hershey och Keen1 utgå vid
beräkningarnas utförande från det vid vanligt tryck kända värdet
å absorptionen, samt beräkna med tillhjälp av följande
ekvation, vad absorptionen är vid andra tryck.
S = k ■ p + \JK IJc - p
S = g gas löst pr 1 000 g vatten.
p = Gasens tryck.
k = Henrys lags konstant.
K = Dissociationskonstant.
Det är här för beräkningarnas genomförande tydligen
nödvändigt att känna värdet på k, Henrys lags konstant,
vilket fordrar experimentella bestämningar. Mot
beräkningssättet kunde även anmärkas, att S är räknat i g
pr liter lösningsmedel, under det att \/K ■ k ■ p, vilket
rr presenterar den i ioner dissocierade delen av den lösta
gasen, måste, för att dissociationskonstanternas värden
skola vara gällande, uttryckas i g ekvivalenter pr liter.
I allmänhet är dock dissociationen så ringa, att någon
hänsyn ej behöver tagas till densamma.
I ett föregående arbete2 har jag visat, att
absorptions-koefficienter för lågt tryck och vanlig temperatur kunna
bestämmas på följande sätt. I kärlet A (fig. 3) ha vi
lösning med ifrågavarande gas absorberad och för
uppnående av viss temperatur är kärlet nedsatt i vattenbad,
B. Genom röret c evakueras kärlet A, varvid den ovan
vätskan varande luften avlägsnas dels på grund av
tryckminskningen och dels på grund av den kraftiga
gasutvecklingen från vätskan. Genom att skaka flaskan
A under och efter evakueringen, så få vi jämvikten
mellan vätskans och gasens koncentrationer att inställa
sig. Totala trycket i A avläses med
kvicksilvermanometer, förbunden med A genom slangen b. För att vara
säker på, att full jämvikt uppnåtts, kan man, sedan
vakuumledningen stängts med slangklämman d,
kraftigt omskaka vätskan i A och, efter det temperaturen
utjämnats, observera om trycket är oförändrat. Så länge
trycket ändras genom en dylik skakning, är jämvikt
icke uppnådd. Om luften genom evakueringen och
gas-utvecklingen avlägsnats från A, så utgöres totala trycket
däri av lösningsmedlets (vattnets) ångtryck ovan
vätskan samt gasens i fråga partialtryck. Lösningsmedlets
partialtryck ovan vätskan kunna vi antaga vara lika
med det rena lösningsmedlets ångtryck vid temperatu-
bestämmes genom att uttaga prov av vätskan samt
analysera detta, Gasens partialtryck ovan vätskan kan
lämpligen omräknas från mm kvicksilver till % av 760
mm, vilket blir detsamma som vol. % vid
atmosfärstryck.
Som ovan framhölls får man vid denna bestämning ett
något för lågt värde på gasens partialtryck, beroende
därpå, att vi räkna med lösningsmedlets mättningstryck
vid temperaturen i fråga, vilket ej är fullt riktigt. Den
ångtrycksnedsättning, som förorsakas av den lösta
gasen, är dock vid vanlig temperatur mycket ringa, i
synnerhet då lösningarna äro utspädda. Så t. ex. få vi för
10 %-ig (vätskan) ammoniak ett fel, som endast
motsvarar 0,3° temperatur, och för 2 %-ig (vätskan)
svavelsyrlighet blir felet endast motsvarande 0,02° temperatur.
Det är självklart, att vid bestämningar, avsedda för
tekniska beräkningar, dylika fel äro fullkomligt
betydelselösa, ty temperaturbestämningarna behöva icke göras
med större noggranhet än på 1° när.
Ett tredje sätt, varpå absorptionskoefficienter kunna
bestämmas, är att analysera gasen, då vätskans halt är
känd eller kan bestämmas. I fig. 4 visas schematiskt hur
detta kan utföras. 1 flaskan A, vars volym är känd, ha vi
en känd mängd av absorptionsvätskan (a). Från kärlet B
nedtappas nu en bestämd mängd av det ämne (ö),som skall
absorberas. Detta ämne måste i detta fall vid
temperaturen i fråga vara i vätskeform, t. e. aceton, som skall
absorberas i vatten. Kärlet A omskakas nu, så att jämvikt
inträder, varpå, sedan önskad temperatur uppnåtts,
trycket i A mätes med öppen manometer. Man bör från
början ha evakuerat A så mycket, att trycket i A, sedan
jämvikt inträtt, är lika med eller något mindre än
atmosfärtrycket. Genom att intaga luft i A och
omskaka på nytt, kan man få trycket i A att vid jämvikt
och vid önskad temperatur vara detsamma som yttre
luftens tryck. Därpå sättes A i förbindelse med C,
varifrån kvicksilver (c) intappas i A, så att gasen därifrån
drives genom förbränningsröret D. Den vid
förbränningen bildade kolsyran bestämmes på vanligt sätt.
Genom denna analys få vi alltså veta, hur mycket kol det
fanns i en viss volym av gasen i A. Denna mängd kol
omräknas till vikten av kolföreningen i fråga, t. e.
aceton. Då vi känna mängden från B intagen vätska,
mängden absorptionsvätska (a) samt flaskans (A)
volym, är det lätt att beräkna konc. i a. Vid analysens
ren i fråga, vilket tryck kan anses bekant. Detta är
visserligen ej fullt riktigt, men felet är, som vi här
nedan skola se, så obetydligt, att det helt faller inom
försöksfelen. Om vi alltså från det avlästa totaltrycket
drager lösningsmedlets mättningstryck vid temperaturen
i fråga, så få vi gasens partialtryck ovan vätskan,
erhållet i mm kvicksilver. Vätskans halt av gasen i fråga
1 Industr. and Eng. Ch. 16, 1 225 (1924).
2 Tekn. tidskrift (1926) h. 41 och 50 Kemi 10 och 12.
utförande bör vid d finnas en bomullspropp eller liknande
för att borttaga i gasen svävande små vätskedroppar.
Vid e intages luft, dels om gasen från A fordrar luft
för sin förbränning eller förhindrande av gasens
explosion, och dels efter förbränningens slut för att utdriva
gasblandningen ur förbränningsröret och
absorptions-apparaterna.
De på någon av ovan beskrivna metoder erhållna
värden sammanställas nu grafiskt, varigenom vi kunna
upprita kurvan för relationen mellan gasens och vätskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
