Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 dec. 1928
kemi
93
var vätskans halt av S02 5,12 %. Flaskans (A) totala
volym var 3,0 lit.
De försök, som här beskrivits, och vars resultat visas
grafiskt i fig. 7, hava visserligen intet teoretiskt intresse,
men från teknisk synpunkt äro de av mycket stor
betydelse. Vi kunna här först se, att jämvikten lika lätt
inställer sig, då gas upptages av vätskan, som då vätskan
avgiver gas, vilket senare förut var undersökt. Vidare
se vi, att jämvikten i det närmaste inställer sig redan
efter några få omblandningar av vätskan och gasen med
varandra. Det är uppenbart, att den omblandning, som
åstadkommes vid en dylik omskakning för hand, icke är
så särdeles effektiv; vätskan kan härvid åtminstone icke
finfördelas något nämnvärt utan slungas omkring som
ganska grova vätskepartier. Däremot kommer gasen,
vilken icke erbjuder så stort motstånd som vätskan, att
bättre sönderdelas och omblandas vid omskakningen. En
verkligt intim omblandning av vätska och gas, t. e. sådan
som äger rum, då ånga och vätska blandas på
klock-bottnar i destillationsapparater, måste därför giva
samma resultat, som ett flertal omskakningar enligt fig. 6
och 7. Det bör därför vid tekniska arbeten icke möta
någon nämnvärd svårighet att blanda gas och vätska med
varandra, så att i det närmaste full jämvikt uppnås. Men
härvid är det tydligen av större vikt, att gasen
finfördelas än att denna åtgärd vidtages med vätskan. Det
bästa resultat bör därför uppnås, om gasen får med
något sånär stor hastighet, i ej alltför grova partier,
strömma genom vätskan. Det är dessa slutsatser, som
är det värdefulla resultatet av ifrågavarande
bestämningar.
Beräkningar.
Avsikten med beräkningar av absorptionsapparat är
att kunna förutsäga, i vad grad en förefintlig
absorptionsapparat kan förbättras, eller vilka möjligheter det
finnes ifråga om resultats uppnående vid en viss
absorption. Detta belyses bäst med ett exempel. Om vi t. e.
vid absorption av svavelsyrlighet i vatten veta, att
15 %-ig gas vid fullständig absorption i en viss
absorptionsapparat ger 2,0 % S02 i den avgående lösningen, så
är det av intresse att räknemässigt kunna få reda på,
om man, genom att bygga på absorptionsapparaten i
höjd. kan uppnå någon nämnvärd ökning i
koncentrationen, samt helst att få reda på hur stor denna ökning av
halten kan bliva. För detta exempel kan man genom
beräkning få reda på, att om absorptionsapparaten göres
50 % högre, så blir halten c:a 2,45 %, och om apparaten
göres dubbelt så hög som den ursprungliga, så blir
koncentrationen c:a 2,55 %. I det sista fallet skall
vattenmängden vara endast 80 %, av vad den var i den
ursprungliga apparaten. Man kan vidare beräkna, att
något nämnvärt högre koncentration än 2,55 % kan icke
uppnås, hur hög absorptionsapparaten än göres. Det är
givetvis av mycket stor teknisk betydelse att kunna göra
dylika beräkningar, ty därigenom får man veta, dels
vilka förbättringar, som äro möjliga att göra, samt
storleken av desamma, och dels, när det icke är möjligt att
nå någon förbättring, i vilket senare fall man besparar
sig arbete och apparatkostnad för försök, som icke
medföra någon förbättring. Vi skola nu se, vilka metoder
som föreslagits i och för dylika beräkningars utförande.
Kowalke, Hougen och Watson1 hava utfört
beräkning av ammoniaks absorption i torn, varvid de bestämde
"koefficientens" storlek för olika fyllning i tornet, olika
gashastighet och vattenmängd. Koefficienten uttryckes
härvid (se ovan) genom den mängd ammoniak, som pr
minut absorberas i en viss volym av fyllningen, då medel-
tryckskillnaden mellan ammoniak i gasen och det tryck,
som svarar mot vätskans koncentration, är 1 mm Hg. De
bestämma medeltryckskillnaden för hela tornet genom
att bestämma densamma vid tornets båda ändar. Det
är av stort intresse att se, att deras resultat (beräknade
och bestämda) tydligt visa, att med stigande lufthastighet
ökar koefficienten kraftigt, under det att detta icke i
samma grad är fallet vid ökning av vattenmängden.
Detta är i full överensstämmelse med, vad vi ovan
kommo till, nämligen att det är av mycket stor betydelse, att
gasen hela tiden kraftigt blandas. Dessa beräkningar
giva oss dock ingen möjlighet att förutsäga, huru stora
förbättringar, som äro möjliga att göra vid en viss
absorption och ej heller vilka gränser, som äro
uppnåeliga för viss ifrågasatt absorption.
Jag har förut föreslagit1 att göra dessa beräkningar
på samma sätt, som man beräknar kolonnapparater.
Absorptionsapparaten bör då betraktas som en
avdriva re, varvid det upptill inkommande vattnet (vätskan)
avdriver gasen från luften. Vid ett dylikt
betraktelsesätt antar man, att full jämvikt uppnås mellan gas och
vätska vid vissa tvärsnitt å apparaten, samt att
däremellan ingen absorption sker, dvs. absorptionen sker
"trappstegsvis" under det att den i ett absorptionstorn
sker successivt. Resultatet blir naturligtvis detsamma,
om man bara vet hur stor höjd i absorptionsapparaten,
som medför samma koncentrationsändring (uppåt eller
nedåt) som ett "trappsteg" vid det förra
beräkningssättet. I fig. 8 visas schematiskt hur man kan tänka
sig, att koncentrationen i gasen och i vätskan varierar
i ett absorptionstorn. I fig. 8 a betecknar den
heldragna linjen den verkliga koncentrationen i vätskan i
tornet, och den prickade linjen den koncentration, som
vätskan skulle ha. om den vore i full jämvikt med gasen.
— Konc—
-Konc—
Vätska
a
Fig. 8.
Fig.
Få analogt sätt visar fig. 8 b koncentrationen i gasen,
nämligen den heldragna linjen den förefintliga
koncentrationen, och den prickade linjen den koncentration,
som gasen skulle ha, om den vore i jämvikt med vätskan.
Det är givet, att vi i stället för detta successiva
sjunkande (stigande) av koncentrationen lika väl kunna
tänka oss en trappstegsvis koncentrationsförändring,
dvs. att full jämvikt inträder vid vissa tvärsnitt, samt
i Chemical & Metallurg-. Eng. 32, 443, 506 (1925).
1 Tekn. tidskr. h. 41 och 50, Kemi 10 och 12 (1926).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
