Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 febr. 1928
SKEPPSBYGGNADSKONST
31
kanalen tillfördes luft medelst en direkt driven 10 hk
elektromotorfläkt genom ett expansionsrum på 40 kbm.
Ehuru anläggningen var rätt primitiv, lyckades det dock,
att i vindkanalen åstadkomma en rätt likformig
luftström. Modellerna uppställdes i en ram, ett stycke från
vindkanalens mynning. Vindkanalförsöken pågingo i
tre månaders tid och omfattade ett fyrtiotal modeller av
S-rotorn i olika former, en del vertikala vindhjul av
tidigare känd konstruktion, samt några modeller av
väderkvarnar och stål-vindturbiner, för att ernå en direkt
jämförelse.
Utan att ingå på en närmare redogörelse över försöken,
vilka i korthet beskrivits i "Tekniska föreningens i
Finland förhandlingar" för oktober 1926, samt i min skrift
"The Wingrotor in Theory and Praxis" må här endast
de slutliga resultaten omnämnas. Bland alla avprovade
modeller visade sig återigen den tvåvingade S-rotorn
med mellanöppning emellan vingarna vara den bästa.
Kotorn utvecklade en effekt på 30,2 procent av den
absoluta vindenergien, och överträffades endast av en
12-vingad vindturbin, utförd i skala enligt de kända tyska
A t h 1 e t-vindturbinerna, vilken kom upp till en effekt
av 32 %. Bland de försökta modellerna var även en
modell äv prof. La Cours kvarn, vilken är prototypen
till de i Danmark och södra Sverige allmänt använda
vindelektricitetsverken; för denna steg effekten till 21 %
eller samma värde som professor La Cour själv i tiden
ernådde vid sina försök. Den högsta omloppshastigheten
för S-rotorn uppmättes till 1,72, eller samma värde som
tidigare erhållits i naturlig vind.
Nu beräknas i allmänhet effekten på vindturbiner icke
på vingytan utan på vingcirkelarean, vilken för turbiner
av den vanliga typen under arbete är konstant. Med
S-rotorn är däremot förhållandet ett annat. Under ett
varv är medelytan av projektionen betydligt mindre än
den största projektionen, och räknas effekten för denna
medelyta, komma vi till en effekt på 45 %. Tages
endast den medgående sidans projektion som bas för
beräkningen stiger effekten till det dubbla, eller resp. 60
och 90 %. Nu kan jag ej underlåta att påpeka det
faktum, att bl. a. profesor Betz, föreståndaren för
Aerodynamiska Laboratoriet vid Universitetet i Göttingen anger
den maximala teoretiska effekten för ett vertikalt
vindhjul till ca. 18 %, beräknat endast för den medgående
sidan, alltså utan de förluster, som uppstå genom
motstånd på den emotgående sidan, lagerfriktion etc. En
annan teoretiker på vindmotorområdet, ingenjör Bilau,
betecknar mina uppgifter om S-rotorns höga
periferihastighet på 1,7 som rena fantasifoster, emedan det
enligt hans åsikt är otänkbart, att en kropp, som rör sig
med vinden och under dennas inverkan, kan förflytta sig
snabbare än vinden själv.
Här stå sålunda teoretiska beräkningar och praktiska
rön i skarp strid med varandra. Ehuru jag är den första
att medge, det mina mätningar knnna tarva korrigerirg
inom vissa gränser, är det dock utan vidare klan. att
här sådana företeelser spela in, vilka vid den teoretiska
behandlingen av hithörande spörsmål hittills varit
obekanta, ehuru förklaringen i verkligheten är synnerligen
enkel. Förhållandet är helt enkelt det, att vid alla s. k.
vertikala vindturbiner uppstår en asymmetrisk
cirkulationsströmning liksom vid den roterande cylindern, vid
somliga mer, vid andra mindre utpräglad. Denna
asymmetriska strömning är särskilt kraftig vid S-rotorn med
två vingar och mellanöppning. Vi hava sålunda på den
motgående sidan av rotorn en hämning av
vindhastigheten, vilken utlöser sig i en betydligt större hastighet
på denna medgående sidan. Vid S-rotorn spelar härtill
mellanöppningen emellan vingarna en betydelsefull roll,
betydligt ökande omloppshastigheten och den
asymmetriska strömningens skärpa. Direkta mätningar i
närheten av rotorn bestyrka, att denna förklaring, vilken i
all sin enkelhet är den enda möjliga, är riktig. Den
asymmetriska strömningen förklarar även
Magnustrycket, i det att tryckdifferenser uppstå kring S-rotorn
precis på samma sätt, ehuru mindre kraftigt utpräglade,
som kring den roterande cylindern.
Mätningarna, vilka senare kontrollerats genom direkta
jämförande försök i naturvind, gåvo således det rätt
uppseendeväckande resultatet, att den vertikala
vindmotorn i form av den tvåvingade S-rotorn, vad effekten
Fig. 6. Polardiagram över vridningsmomentets
storlek vid S-rotor utan mellanöppning.
beträffar, icke står efter vindmotorer av den brukliga
typen. Man kunde tänka sig, att S-rotorn med sina två
vingar ej är i stånd att starta från alla lägen i
synnerhet under last. Detta är även fallet för den tvåvingade
/
/
/ /
Fig. 7. Polardiagram över vridningsmomentets storlek: a lör S-rotor med
mellanöppning; b för 18-vingad Athlet-vingturbin; c för 4-vingad La Cour-
kvarn.
S-rotorn utan mellanöppning, vilken på ryggsidan
uppvisar ett negativt vridningsmoment. En jämförelse av
polardiagrammen i fig. 6 och fig. 7 för en S-rotor utan
mellanöppning resp. med mellanöppning, visar den
enorma skillnad i vridningsmomentets storlek, som ernås
genom mellanöppningen. De i fig. 7 inritade cirklarna
b och c representera, den förra summa
vridningsmomentet för var tionde grad och ett varv för en 18-vingad
Athlet-vindturbin, den senare samma summa för en
4-vingad La Cour-kvarn, medan kurvan a representerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
