Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 12 jan. 1929 - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Extra allmänt sammanträde, av Fmn. - Ingenjörsföreningen i Halmstad, av C. v. S. - Örebro ingenjörsklubb, av H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1929
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
23
bjudits i anledning av dagens diskussion, varibland
märktes statsrådet Borell, överståthållare Elmquist,
stadsfullmäktige företrädda av ordföranden, herr Tengdahl
och vice ordföranden fabrikör Lindmark, borgarrådet
SöderLund, representanter för pressen m. fi. Ordf.
framhöll att det ansetts lämpligt att Svenska
teknologföreningen, som bland sina ledamöter räkna de mest
kvalificerade krafterna bland arkitekter och stadsplaneteknici,
skulle till behandling upptaga de aktuella problem, som
röra ordnandet av Stockholms trafikleder och vad
därmed sammanhänger. Man hade dock ansett sig böra
avvakta den tidpunkt då de ekonomiska kalkylerna rörande
vissa projekt blivit åtminstone i huvudsak slutförda så
att en praktisk-ekonomisk grundval funnes för
frågornas bedömande. Då nu så var fallet borde endast ur alla
synpunkter vara nyttigt att en saklig diskussion
komme till stånd inom en fackkrets, fri från personliga eller
politiska intressen i hithörande spörsmål. Ordet
överlämnades därpå till stadsplanedirektör Albert Lilienberg,
som i ett närmare två timmar långt, men med spänt
intresse åhört föredrag, illustrerat av skioptikonbilder
redogjorde för av honom inför stadsplanenämnden
framlagt förslag till "Generalplan för Stockholms centralare
delar". Efter ett diskussionsinlägg av trafikdirektör
Welin avbrötos förhandlingarna för intagande av
gemensam middag i angränsande rum. Kl. 8,45 var
diskussionen ånyo i gång och pågick sedan oavbrutet till efter
midnatt. Talare voro hamndirektör Vinberg,
generaldirektör Granholm, professor R. Östberg,
civilingenjörerna N. Gellerstedt och P. Wretlind, arkitekt
William-Olsson, fröken Anna Lindhagen, professor Hörnell,
arkitekt D. Dahl, professor Linton, borgmästare
Lindhagen, arkitekt Klemming, professor Fellenius och
civilingenjör G. Dahlberg, förutom inledaren. Föredraget
och ett sammandrag av diskussionen torde komma att i
tryck publiceras, event. i ett särskilt nummer av
tidskriften.
Fmn.
Ingenjörsföreningen i Halmstad
sammanträdde lördagen den 10 nov. under
ordförandeskap av disponent H. Wellner, Oskarström.
Som en honnör till den vid föregående sammanträde
avgående ordföranden i föreningen disponent I.
Fogelberg, Genevad, beslöts på styrelsens förslag enhälligt, att
på grund av de stora tjänster, som han gjort föreningen
och för det intresserade arbete han städse nedlagt för
densamma, kalla disponent Fogelberg till föreningens förste
hedersledamot.
Vid sammanträdet antogs ett av styrelsen framlagt
förslag att till passiva medlemmar i föreningen kalla
vissa industriidkande firmor i Halmstad med omnejd.
Aftonens föredrag hölls av civilingenjör C. E. Svala,
Finshyttan om Moderna strävanden inom turbintekniken.
Av det intressanta föredraget, som belystes av ett stort
antal skioptikonbilder framgick, att de moderna
strävandena inom vattenturbiztekniken huvudsakligast inriktat
sig på:
1. Byggande av möjligast stora maskinenheter för att
minska antalet aggregat i en kraftstation varigenom
såväl byggnadskostnaderna som driftskostnaderna minskas.
2. Vertikal uppställning av turbinaxlarna. Att detta
uppställningssätt numera är möjligt att använda vid
stora maskinenheter beror på, att man nu lyckats
framställa axiallager för mycket stora belastningar. Turbiner
med en diameter av ända upp till 8,5 meter äro numera
icke ovanliga. Den totala vikt, som därvid skall
uppbäras av ett enda axiallager uppgår ibland till 300 à
400 ton.
3. Utförande av turbinhjul med större snabblöpenhet.
Förr kunde man icke utföra turbinhjul med större spec.
varvtal än c:a 300 à 400 men man har nu genom införande
av den s. k. propellertypen lyckats nå ett spec. varvtal
av upp till 1 000. I och med den genomförda ökningen av
varvantalet kunna maskinernas dimensioner avsevärt
minskas, vilket i sin tur gör att desamma bliva billigare.
Särskilt i ögonen fallande är den modernisering av
äldre anläggningar, som nu överallt försiggår, i det att
gamla turbiner utbytas mot nya med större effekt och
med största vattenbesparing. Vid omändring av 10—20
år gamla turbiner genom utbyte av ledskeneapparater,
löphjul och sugrörskrök hava effektökningar från 35—50
% erhållits. Genom mera omfattande ändringar kan
ännu större effektökning erhållas samtidigt som givetvis
avsevärt högre verkningsgrad erhålles. I regel kunna
vattenbyggnader, maskinsalar m. m. lämnas oberörda
och oftast kunna turbinskåp, sugledningar, regulatorer
och andra delar av det äldre maskineriet bibehållas,
varför hela kostnaden inskränker sig i så fall till utbyte av
ledskeneapparater och löphjul med tillbehör samt i vissa
fall av generatorn.
På regulatorer ställas allt mer vittgående fordringar
och omfattande krav, vilka dock kunna uppfyllas med
förenande av största driftsäkerhet. Påfallande är den
automatisering, som genomföres vid kraftstationer,
vilken automatisering framdrivits av den minskade
arbetstiden och väl genomförd i regel betalar sig snabbt. Den
moderna turbintekniken står ej främmande för att låta
kraftstationerna helt sköta sig själva, däri inbegripet att
de kunna startas och stängas från avlägset belägna
platser.
Fördelen med effektregulatorer uppvisades. Med den
driftsäkerhet, som nu kan förlänas vissa
regulatorför-sedda aggregat kan man ibland för andra samkörda
aggregat reda sig utan regulatorer om vissa
säkerhetsanordningar vidtagas.
"Den genom allt gående strävan inom turbintekniken
syftar kort uttryckt", yttrade föredragshållaren till slut,
"till de mest ekonomiska lösningarna av de med
kraftstationerna förbundna problemen."
C. v. S.
Örebro ingenjörsklubb1
Lördagen den 8 september företog klubben sin
sedvanliga höstutflykt pr bil. Ett 40-tal medlemmar
startade i den vackra sensommarmorgonen från Järntorget i
Örebro och efter ett kortare uppehåll på bortre
sluttningen av Kilsbergen för frukostsmörgåsars intagande
anlände färddeltagarna till Kristinehamn vid 11-tiden.
Först besöktes Kristinehamns mek. verkstad, vilken i
början av 1890-talet övertogs av Karlstads mek.
verkstad, som år 1902 dit förlade hela sin turbintillverkning.
I sin utvidgade och moderniserade gestalt är den
numera Europas största specialverkstad för vattenturbiner.
Under ledning av verkstadens ingenjörer besågos
gjuteriet, maskinverkstaden och provrummet, varvid ett par
stora kaplanturbiner under tillverkning tilldrogo sig
särskilt intresse.
Sedan styrdes kosan till A.-b. Svenska stållinors
fabrik, där de besökande mottogos av disp. N. Rehnqvist,
under vars ledning besågs de avdelningar, som få skådas.
Fabriken startades i början av året och är modernt
utrustad med arbets- och provningsmaskiner m. m. för
fabrikation av olika slags stållinor, men även ämnen till
bandsågsblad tillverkas. De besökande hade tillfälle att
se Skandinaviens största linspinnmaskin i arbete.
Så ställdes färden till hamnen, som besågs under
ledning av hamnstyrelsens ordf. A. Bouvin och
hamnkaptenen H. Wahlberg. Hamnen är belägen vid Varnans
utlopp i Varnumsviken av sjön Vänern. Den består nu av
två delar: den inre gamla hamnen med 3,fi m djup och
1 300 m kajlängd och den nya med 5,2 m djup och 165
m kajlängd. Flera svängkranar, en portalkran samt en
4 ton brokran med 104 m spännvidd och flera
järnvägsspår och rymliga magasin höra till utrustningen.
Sist samlades man till lunch å Stadshotellet. Här-
1 Manuskript tidskriften tillhanda den 5 dec. 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
