Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1929 - Nya typer av emscherbrunnar, av Ragnar Sondén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEKNISK TIDSKRIFT
26 jan. 1929
är det möjligt att så dimensionera emscherbrunnar
med dykarkroppar, att fullständig rening
åstadkommes. Fullständig rening enligt denna metod har man
hittills dock ej eftersträvat.
I de befintliga anläggningarna med dykarkroppar
räknar man med en minskning med c:a 40 % av de
kolloida och lösta ämnena, medan dessa ämnen vid
rening i endast emscherbrunnar knappast undergå
någon minskning. Motsvarande siffra för ett
biologiskt filter utgör c:a 70 % -— reningseffekten hos en
dvkarkropp skulle alltså motsvara c:a 60 % av
reningseffekten hos ett biologiskt filter (droppfilter).
För en anläggning med aktiverat siam är effekten c:a
95 %. Det är tydligt, att det i en emscherbrunn med
dykarkropp renade vattnet har avsevärt mycket
större hållbarhet än det, som endast renats genom
enkel slamavsättning.
En fördel med en dykarkropp gent emot ett
biologiskt filter eller en anläggning med aktiverat siam är
att dykarkroppen kan överbelastas utan annan
verkan än att reningseffekten något minskar. Biologiska
filter och aktiverade slamanläggningar äro som
bekant mycket känsliga för överbelastning och kunna
under vissa omständigheter strejka helt och hållet.
Dylik fara förefinnes ej vid dykarkroppar.
d) Kostnader. På grund dels av det relativa fåtal
anläggningar med dykarkroppar, som existera, dels
av de stora variationerna i konstruktionerna är det
ganska vanskligt att ånge tillförlitliga generella
kostnadssiffror. Ruhrverband meddelar emellertid vissa
kostnadssiffror, närmast på grund av erfarenheter
från den moderna anläggningen i Velbert. Den
mekaniska reningsanläggningen med sandfång, galler,
emscherbrunnar och slambäddar kostade c:a 125 000
Rm. Dykarkropparna med kompressor etc. kostade
c:a 15 000 Rm., i vilken summa även inbegripes
kostnaden för vissa vetenskapliga försök. Frånsett dessa
torde man kunna räkna med 10 000 Rm. Som
anläggningen är beräknad för 20 000 anslutna invånare, blir
kostnaden pr invånare 5 à 6 Rm. för själva
brunnsanläggningen samt 1 à 1,5 Rm. för dykarkroppar med
tillbehör (häri inbegripes även den förstoring av
emscherbrunnarna, som betingas av dykarkropparna).
I genomsnitt torde man för en komplett anläggning
böra räkna med 7 Rm. (6: 30 kr.) pr ansluten
invånare.
Motsvarande siffror för en anläggning för aktiverat
siam (enligt europeiska förhållanden och utan
förrening) beräknas till 8 à 10 Rm. samt för en biologisk
droppfilteranläggning till c:a 15 Rm. pr invånare.
Driftskostnaderna för en dykarkropp äro främst
beroende av kraftbehovet, som är proportionellt mot
luftbehovet. Imhoff anger kraftbehovet till c:a 1/i0
av det för en anläggning med aktiverat siam
erforderliga kraftbehovet. Driftskostnaderna böra därför
ställa sig gynnsamma för en dykarkroppsanläggning.
4) Tillämpning på svenska förhållanden. Medan
det sålunda i utlandet arbetas för högtryck för att
utveckla reningsmetoderna för avloppsvatten, har
utvecklingen här i landet på detta område stått nästan
stilla. Anledningen härtill är mycket enkel: vi ha
knappast haft behov av någon konstgjord
avloppsvattenrening utan kunnat nöja oss med våra
vattendrags naturliga självrening. En blick på Sv.
kommunaltekniska föreningens statistik för år 1927 visar, att
av de 113 städer och andra samhällen, som lämnat
uppgifter om avloppsledningar, endast 7 använda sig
av någon reningsmetod — och av dessa 7 använda 5
endast slamavskiljning (i regel i emscherbrunnar).
Ett flertal sjukhus, hospital och andra anstalter rena
visserligen själva sitt avloppsvatten, men
anläggningarna äro härvid av små dimensioner.
På sista tiden har emellertid frågan om rening av
avloppsvatten blivit aktuell även i Sverige; främst
beroende på ett allmänt införande av w. c. För flera
av våra större städer — främst Stockholm — är
frågan som bekant brännande.
I regel har man hos oss hittills indelat
reningsmetoderna i två huvudgrupper med avseende på
reningseffekten, nämligen förrening (silar, brunnar etc.) och
fullständig rening (biologiska filter, aktiverat siam).
Mellan dessa båda grupper finnes ett långt hopp i
fråga om reningseffekten. Å andra sidan finnas inga
hopp i fråga om ett vattendrags förorening — denna
börjar obetydlig och växer så småningom. Vid
projekterandet av en reningsanläggning gäller det ju att
avpassa anläggningen efter föroreningen — till en
början måhända enkel silning och slamavskiljning;
därefter, då dessa metoder ej längre äro tillräckliga,
måste fullständig rening tillgripas, även om denna till
en början ger ett betydligt renare vatten än som
erfordras. Anläggningen blir då så att säga
överdimensionerad under första tiden med åtföljande
onödiga driftskostnader. Vid anläggning för
slamavskiljning måste förutses framtida anläggning för
fullständig rening av avloppsvattnet, vilket ofta
medför särskild pumpning. Härtill komma de dryga
anläggningskostnaderna för dels förreningen dels den
fullständiga reningen.
Man måste därför med tillfredsställelse hälsa
framkomsten av den i det föregående beskrivna metoden,
som utgår från slamavskiljning i emscherbrunnar och
varigenom sedermera, genom inbyggnad av
dykarkroppar, reningseffekten kan ökas på ett synnerligen
enkelt och ekonomiskt sätt. Metoden kan sägas
utfylla den lucka, som förefunnits mellan
slamavskilj-ningen och den fullständiga reningen och torde för
svenska förhållanden ha framtiden för sig.
Det torde nämligen vara ganska sällsynt, att man i
Sverige behöver fullständig rening med fullständig
mineralisering av de organiska ämnena i
avloppsvattnet. Å andra sidan kommer nog enbart
slamavskiljning i vissa fall att visa sig otillräcklig. Man
har då metoden med dykarkroppar att tillgå.
Fördelarna med denna gentemot den fullständiga
reningen kunna sammanfattas i följande punkter:
1) ökning i reningseffekten sker genom
komplettering av emscherbrunnarna med dykarkroppar i stället
för med en helt ny anläggning för fullständig rening
(aktiverat siam eller biologiska filter).
2) Dykarkroppar äro i driften mycket okänsligare
än biologiska filter eller aktiverat siam samt kunna
utan olägenhet överbelastas.
3) Anläggningskostnaderna för själva
emscherbrunnarna ökas endast obetydligt, om från början
förutses, att dykarkroppar i framtiden skola inbyggas.
Anläggningskostnaden för dykarkroppar och för
anläggning med aktiverat siam förhålla sig ungefär som 1 : 8
à 1 :10.
4) Driftskostnaderna äro lägre än vid anläggningar
för fullständig rening.
Vad de övriga nyheterna ifråga om emscherbrun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
