Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1929 - Ros och ris av 1928 års generalplan för Stockholm, av Gustav Welin, Sal. Vinberg, A. Granholm, Ragnar Östberg, Nils Gellerstedt, E. Paul Wretlind, Tage William-Olsson, Albert Lilienberg, Anna Lindhagen, P. G. Hörnell, David Dahl, Otto Linton, Carl Lindhagen, Wilhelm Klemming, Wollmar Fellenius, Gustaf Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
över Norrbro, Gustaf Adolfs torg, Kungsträdgården
och Norrmalmstorg till Nybroplan innebär en stor
olägenhet. För biltrafiken, som tar vägen över
Arsenalsgatan, är vägen över Gustaf Aclolfs torg icke
alltför lång i jämförelse med en direkt väg. Det av
stadsplanedirektören föreslagna broläget medger icke
någon väsentlig vägförkortning för biltrafiken, men
väl för spårvägstrafiken. Om spårvägstrafiken kunde
dragas i tunnel under Strömmen och därmed Norrbro
frigjordes från spårvägstrafiken, bleve den nuvarande
vägen för biltrafiken för lång tid tillräcklig och
problemet därmed löst. Vid den tävlan, som är
avsedd att utlysas, torde de tävlande böra hava fria
händer. För min del kommer jag därför att i
hamn-styrelsen föreslå, att tävlingen icke såsom föreslagits
skall omfatta en broförbindelse utan en gatutrafikled
mellan Skeppsbron och Nybroplan.
Till de aktuella problem, som snart nog böra lösas,
hör också en sådan småsak som Riksbron.
Jag ser således de aktuella problemen i Västerbron,
den s. k. Centralbron, Blasieholmsbron och Riksbron.
Huruvida dessa skola lösas samtidigt eller i vilken
ordning de skola tagas lär väl ankomma på stadens
ekonomiska myndigheter att avgöra.
Generaldirektör A. GRANHOLM:
Statens järnvägar ha det
nu tillfredsställande ordnat
för sin drift och sina
trafikanter under förutserbar tid och
järnvägsstyrelsen står därför
tämligen passiv till denna
fråga, som ju närmast berör
Stockholms stad.
Järnvägsstyrelsens principiella
ställning i densamma är också så
väl känd, att jag icke har
anledning att här göra några
uttalanden därvidlag. Då hamndirektören Vinberg
uppger, att statens järnvägar stå i begrepp att i den
närmaste framtiden bygga om sin järnvägsbro, måste
jag emellertid framhålla, att detta icke är riktigt,
utan torde hans meddelande vila på ett missförstånd
mellan honom och de sagesman han har kunnat hava.
Det torde nämligen dröja mycket länge, innan några
mera omfattande arbeten behöva göras på
bro-sträckan, och dessa, som bestå i vanliga utbyten av
järnspannen, kunna för övrigt utföras i småportioner
under loppet av en längre eller kortare tid. Statens
järnvägars ledning besjälas emellertid alltid av en
önskan att så långt kan ske med bibehållet ansvar för
deu egna förvaltningen medverka till att tjäna
stadens intressen. Om utförandet av en gatu- och
järnvägsbro i ungefär nuvarande sträckning blir aktuell,
kan man därför tänka sig, att statens järnvägar
deltaga i kostnaden med diskonterade belopp,
motsvarande de kostnader, som kunna beräknas annars få
utgivas för järnutbyten och annat underhållsarbete å
den gamla bron.
Professor RAGNAR ÖSTBERG:
Sedan 800 år tillbaka föres all Stockholmstrafik i
riktning norr—söder, efter det urgamla strecket, över
stadens holmar. Detta under det att huvudstadens
utveckling länge gått i
öst-västlig led. Enligt min
grundsyn är det en omfattande,
utomkring gående trafikväg,
som kräves, varifrån bör, mer
eller mindre radiellt mot
mellangärdet, inriktas såväl den
tunga trafiken som hastigare
biltrafik, vilka båda
trafik-strömmar därigenom
avlastas från stadsholme och
centrum. Generaldirektör
Granholm konstaterade nu, som för många år sedan och
fullt i konsekvens med vad han då uttalade, att den
nuvarande infarten för fjärrbanan den s. k.
sammanbindningsbanan, under förutsättning av
förnyelsearbeten på den gamla bron. gott kan räcka 20 år till.
Man må således med detta glädjande faktum kunna
släppa statsbaneproblemet tills vidare så som i själva
verket icke aktuellt. Det har också här fått sin
belysning genom hrr Welin och Lilienberg. Jag hälsar
den av nämnda herrar och hr Granholm uttalade
uppfattningen med glädje utom att det synes som om
hr Lilienberg under vissa förhållanden anser sig böra
stödja dubbelbroförslaget. mellan Riddarholmen och
Söder.
Det är påfallande hur all trafik norr—söder,
alltjämt centraliseras över stadsholmarne och därifrån
ledes ut mot periferien igen. Enligt min mening
kan den omfattande linjen
Ringvägen—Smedsudds-bron — Odengatan —Valhallavägen — Narvavägen —
Beckholmsbron icke fort nog fullföljas. Därigenom
skulle stadens naturliga utveckling åt öster och
väster befordras, och de ömtåligare och
innehållsrikaste centrala stadsdelarna befrias från den tunga
genomgångstrafiken. Biltrafiken norr—söder, (mellan
Kungsholmen—Östermalm och Söders ytterdelar) kan
också giiiast nå sitt mål denna väg. Denna
rundgående rörelse lämnande sjöfarten helt fri. är för
Stockholms utveckling, när man talar om Stockholm
som storstad, av väsentlig betydelse, under
förutsättning att båda broarna läggas så högt att de icke störa
sjöfarten. Från detta omgående huvudstråk, med
sin snabbare fart, går tungtrafik och bilar in mot
stadens mer yttre delar ocli mot mellangärdet, medan
de äldre broarne då huvudsakligen komma att uppta
gatutrafiken för de centrala, rikare och mer ömtåliga
delarnas behov.
I detta sammanhang må framhållas att den så väl
lyckade, moderna Kungsgatan bör från Stureplan,
fortsätta åt öster, över Östermalmstorg och Storgatan
mot Narvavägen för att ta Östbron vid Beckholmen.
Den nuvarande Kungsbron torde kunna omläggas mer
i riktning mot Flemminggatan, då denna breda gata
väl kan komma att bilda den naturliga fortsättningen
av Kungsgatan väster tit, mot Smedsudden och
Väst-bron.
En lycklig utvidgning av trafikleden
Klarabergsgatan är beslutad med Hamngatan—Klarabergsgatan
som naturlig inriktning österifrån till Stationsplatsen.
Huvudleden västerifrån, över Hantverkaregatan.
Mälarstrandvägen och Tegelbacken mot samma
Centralplats synes ha blivit bortglömd i stadsplanen,
antagligen i samband med den projekterade mur, som
representeras av dubbelbron. Angående Sveavägens
framdragande kan det ifrågasättas om icke hr Lilienbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
