Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1929 - 5 000 000 volt — konstgjorda alfastrålar? av W. K. Castleton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
ford — öka sin kunskap om materien och härtill
lämpa sig dessa jättelika volttal utmärkt.
Vidare hoppas man att med hjälp av dessa höga
voltsiffror kunna vara i stånd till att i laboratoriet
— visserligen endast i liten skala — åstadkomma
strålningar av det slag, som antagas vara ansvariga
för de jordelektriska fenomenen.
Den vetenskapliga forskningen har ju visat att
materien i alla sina uppenbarelseformer består av
olika slags atomer (sammanlagt mer än 90) vilka
grupperade till molekyler av oräkneliga slag bilda
alla de föremål, som vi kunna iakttaga,
Atomerna själva, äro alla av omkring samma
storlek — nästan ofattligt små — omkring ett par
tusen-milliondels mm i genomskärning. Alla hava ungefär
likartad byggnad, bestående av enstaka
grundläggande enhetspartiklar av positiv och negativ
elektricitet, som kallas respektive protoner och elektroner.
I enlighet med de senaste teorierna för materiens
struktur bestå dessa grundpartiklar av "vågpaket",
och materien består alltså av vågrörelse. Det är
emellertid bekvämt att använda sig av den äldre
partikelbilden, även om "partiklarnes" uppförande inger
en föreställning om små vågor och vågsystem.
Varje atom har en central, positivt laddad kärna,
som omges av ett moln av elektroner, vilkas antal
och ställning i förhållande till varandra bestämma vad
det är frågan om för slags atom, syre, natrium,
platina, radium eller något annat av det nittiotal
kemiska element av vilka materien består.
Atomens storlek.
Det är känt att nästan hela atomens massa
befinner sig i dess kärna, som är mycket mindre än
atomen själv. Den har nämligen endast en diameter av
ett par milliondels milliondels mm. Detta betyder att
den tunga delen av en atom upptager endast omkring
en hundramilliondel av hela atomens volym. För att
uttrycka denna volym i kubikcentimeter måste
deci-malkommat följas av 36 nollor innan den första siff-
ran kan utskrivas. Sådana storleksförhållanden
överstiga den mänskliga föreställningsförmågan i trots
av att de erhållits med hjälp av det mänskliga
förståndet och godtagas av detta.
Moderna mikroskop äro mycket effektiva och kunna
förstora åtskilliga tusen gånger men vid arbete med
föremål av så utomordentligt ringa dimensioner
sviker mikroskopet vetenskapsmannen långt innan denna
litenhetsgrad har uppnåtts emedan
atomdimensionerna äro tusentals gånger mindre än det vanliga ljusets
våglängder. Man måste därför använda indirekta
metoder.
De utomordentliga resultat som uppnåtts vid
atomstudiet bero därpå att instrument ha konstruerats och
metoder utvecklats, genom vilka atomer kunna slås
sönder i sina beståndsdelar, protoner och elektroner.
Resultaten av denna sönderbrytning kunna påvisas.
På så sätt kunna positiva slutsatser dragas om ett
föremåls natur, egenskaper och sammansättning, när
detta föremål självt är för litet för att någonsin kunna
iakttagas.
Angrepp på atomen.
Vetenskapsmännen lyckades mycket bra med sitt
studium av atomens yttre struktur med hjälp av de
verktyg, de hade till sitt förfogande, men
svårigheterna började visa sig när de försökte lära känna
atomkärnan. De upptäckte att denna var sådan att
den icke på något sätt reagerade för sådan
behandling som med höga eller låga temperaturer, enorma
tryck, kemisk påverkan e. d.
Inte förrän Sir Ernest Rutherford började
bombardera atomkärnorna med de projektiler, som komma
från radium vid dess frivilliga sönderfallande, och
vilka röra sig med kolossala hastigheter, började
något ske. Han fann att när en kärna träffades, slogs
den sönder, varvid vissa effekter uppstodo, vilka han
var i stånd att iakttaga.
Den kännedom om atomkärnor som vi nu hava har
i själva verket helt och hållet erhållits genom studiet
Fig. 1. A = 220 V 60 per., B = transformator, C — 70 000 V 60 per., D = likriktare, E = kondensator, F = gnistgap, G =
mät-gnistgap, mäter en känd bråkdel av hela spänningen, H = genomförningar, J = primär spole, K = 36 kg/cm’, L = sondelektrod,
M = olja, N = hjälptryckstank, O = komprimerad luft, P = teslaspole, Q = högtrycksbehållare, R = tid i sek., S = ungefärligt
tidsspänningsdiagram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
