Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1929 - 5 000 000 volt — konstgjorda alfastrålar? av W. K. Castleton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
göra ett vakuumrör, som kan motstå de påkänningar
som det nuvarande volttalet utsätter detsamma för.
Högspänning i industrien.
Emedan effektiviteten kos röntgenstrålningen växer
mycket snabbt med spänningstillväxten, så skulle
man med dylika rör kunna åstadkomma en
utomordentligt genomträngande röntgenstrålning.
Röntgenbilder skulle kunna tagas med sådana rör tvärs
igenom en hel byggnad, och strålarne från dem skulle
sannolikt kunna användas till att upptäcka
felaktigheter i gjutgods av flera fots tjocklek, medan så nu
endast kan ske i några få tums gods. Utom nu
nämnda användningar, som kunna förutses, kunna
ännu oförutsedda effekter komma att upptäckas, när
så kraftiga rör sättas igång. De biologiska effekterna
av en sådan strålning kunna t. ex. knappast förutses.
Hur de högsta volttalen uppnås.
Alstrandet av så höga elektriska spänningar som
5 200 000 voit, varmed Carnegie-institutet arbetar,
sker i ett laboratorium grundat på användningen av
högfrekvensspolar. Det ligger naturligtvis intet
särskilt nytt härutinnan, ty spolar, arbetande enligt
dylika principer, konstruerades redan för 30 eller 40 år
sedan av Nikola Tesla och Elihu Thompson, och
med all säkerhet ha dylika saker, redan för trettio år
sedan använts vid offentliga populärvetenskapliga
föreläsningar och som leksaker för pojkar.
Men det är häruti det underbara ligger, att dessa
små spolar blivit urbilden för dem, som kunnat
åstadkomma så jättelika resultat. Varje skolgosse i
gymnasiet har sett en sådan spole i arbete. Han har
förundrat sig över gnistor av över 25 cm längd, vilka
hans lärare har sagt honom representera elektriska
spänningar på över 100 000 voit, och vilka kunnat
få slå över på människokroppen utan fara på grund
av den höga frekvensen hos växelströmmen, som
alstrats av spolen.
Principen är densamma, som i den bekanta
akustiska motsvarigheten med en fiolsträng, som svänger i
resonans med den anslagna pianotonen, vilken har
samma ton, som strängen själv skulle ge om den
direkt ansloges. Samma resonansprincip eller
av-stämningsfenomen är även välbekant för alla
radioentusiaster.
Högspänningsspolen själv består av 8 000 varv
Fig. 3. Typisk teslaspole av det slag som användes vid alstrandet av
mycket höga spänningar.
Fig. 4. "Gnistor" från en teslaspole i luft vid omkring 300 000 voit.
silkesisolerad koppartråd uppspolad på ett
Pyrex-glasrör med 71/2 cm i diameter och 90 cm lång. Denna
spole är nedsänkt i vanlig transformatorolja, och
spolens ändar äro försedda med metallkulor med 20 cm
diameter vilkas runda ytor förhindra att
gnisturladd-ningar äga rum ut i oljan vid de höga potentialer,
till vilka spolen får tillfälle att uppladda dem.
Den primära strömkretsen består av en stor
glas-plattkondensator, ett gnistgap och en primärspole på
två varv. Dessa två varv, som bestå av kopparrör
ligga ungefär mitt på högspänningsspolen och ett
ganska tjockt oljelager befinner sig mellan de båda
spolarne. Kondensatorn och primärspolen tjäna till
att avstämma primärkretsen till resonans med den
sekundära.
Kondensatorn laddas till 50 000 eller 100 000 voit
genom en vanlig röntgenhögspänningsmaskin och när
den urladdar sig genom gnistgapet, så åstadkomma
de, på grund av svängningarne i primärspolen,
uppstående hastiga strömförändringarne genom resonans
motsvarande svängningar i högspänningsspolen, som
på grund av förhållandet mellan spolarnes varvantal
ger upphov till de utomordentligt höga spänningarne
(milliontals voit) mellan sekundärspolens båda
änd-kulor.
Det är en ganska viktig detalj, att spolarne äro
nedsänkta i olja. En vanlig teslaspole, som arbetar
i luft kan icke komma upp till högre spänningar än
300 000 à 400 000 voit emedan stora gnistor och
lysande utströmningar — koronaurladdningar — äga
rum. Om detta förhindras genom att det hela
nedsänkes i olja, så kunna betydligt högre spänningar
erhållas.
Med Carnegie-institutets apparatur visade det sig
vara lätt att få spänningar upp till 3 000 000 voit på
detta sätt med oljan i en öppen behållare, men vid
högre spänningar uppträdde koronaurladdningar
ånyo.
Men om oljan inneslöts i en sluten behållare, som
sattes under ett tryck av 35 kg/cm2 så kunde över
5 000 000 voit uppnås. Trycket hos oljan ökade dess
isoleringsförmåga, Genom smärre förändringar i
spolens konstruktion torde ännu högre spänningar kunna
erhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
