Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1929 - Notiser - Sveriges järnhantering - Reseberättelse - Litteratur - Anmälan: Uppfinningarnas bok, av H. Folke Sandelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
115
För annat järn än tackjärn, järnsvamp och skrot har
exportkvantiteten ökats från 156 900 till 175 400 ton.
Järnimporten har ökat från 333 200 till 361 500 ton;
frånräknas tackjärn, uppstår emellertid en obetydlig
minskning i föregående års höga siffra (282 600 ton mot
285 500 ton år 1927).
Tillverkningssiffrorna för smidbara mellanprodukter
och för valsat och smitt järn äro icke obetydligt högre
än fjolårets (595100 ton resp. 413 000 ton mot 530 90«
ton resp. 338 800 ton). Påfallande stark är
produktionsökningen av degel- och elektriska göt, för vilka
stegringen, som till väsentlig del får tillskrivas den tekniska
utvecklingen, är ända till 50 % (från 53 100 ton till
80 200 ton). Vid årets utgång voro i drift 47 masugnar,
52 lancashirehärdar och 33 martinugnar mot resp. 33,
54 och 31 å motsvarande tidpunkt föregående år.
Den ökade inhemska konsumtionen har medfört
stegrad efterfrågan beträffande de flesta av de svenska
järnverkens huvudprodukter; prisläget är emellertid i stort
sett oförändrat.
Reseberättelse. Från kommerskollegium har
inkommit följande reseberättelse: dnr 261/1929: Resa i
Frankrike, Italien och Schweiz är 1928 för studium av
kraftverk, av civilingenjören Axel Emil Nilsson-Hiort,
Stockholm.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Uppfinningarnas bok, ny fullständigt omarbetad
upplaga under redaktion av Sam Lindstedt. Del. IV,
Gruv-väsen och metallurgi, av P. Geijer, H. Carlborg, B. G.
Markman, G. ödqvist, E. S. Berglund, P. Palén och O.
Forsman under medverkan av K. Bildt, G. Fagerberg och
G. Bring. 958 sid. med 857 illustrationer. Stockholm,
P. A. Norstedt & Söners förlag 1928. Pris för denna del
i klotband 35 kr.
Ytterligare en del av detta omfattande arbete
föreligger nu. Tidigare hava utkommit del II, III och V,
varför II—V nu äro kompletta.
Den föreliggande volymen inledes med en exposé över
"Mineral och bergarter och dessas förekomstsätt av
professor P. Geijer. Förf. säger att för att förstå
förutsättningarna för bergsbruk och närstående industrier
är det nödvändigt äga någon kännedom om de nyttiga
mineralens och bergarternas karaktär m. m. I enlighet
härmed har han ålagt sig en berömvärd begränsning och
på 47 sidor presterat en intressant och lättläst
framställning av det vidlyftiga ämnet.
I andra avsnittet, "Mineralens och bergarternas
betydelse", av ingenjör H. Carlborg, lämnas en historik
över gruvbrytningen jämte statistiska uppgifter om
olika malmer och mineral.
Det därpå följande tredje avsnittet, likaledes av
Carlborg, handlar om "Fyndigheters upptäckande och
undersökning". Man får här stifta bekantskap med
malm-letarens alla hjälpmedel från slagrutan till de senaste
elektriska metoderna, varjämte anvisningar lämnas för
bedömande av en fyndighets värde.
Det fjärde avsnittet benämnes: "Fyndigheternas
tillgodogörande". Det upptager, givetvis på grund av
ämnets omfång och vikt, ett avsevärt utrymme, sid. 132—
486. Största delen därav är ett verk av Carlborg —
klart framställt och särdeles förtjänstfullt — varjämte
andra författare utarbetat sina särskilda sektioner.
Efter Carlborgs skildring av moderna
sprängningsmetoder och deras föregångare följer "Gruvornas
energifråga" av professor B. G. Markman. I raska drag och
på ett underhållande sätt behandlar han kraftöverföring
och kompressorer. Man får en glimt av kraftmotorer
och av de mångskiftande vägar, varpå gruvkarlarna sökt
reda sig inför det växande kraftbehovet, tills
elektrotekniken på sistone lagt problemet tillrätta för dem.
Markman bidrager därnäst med "Borrmaskiner, borr
vässnings- och förbränningsmaskiner". Inför den
storartade utveckling av borrningstekniken som möjliggjorts
av det ihåliga borrstålet av idag, kunde det kanske vara
av intresse att erinra sig att det första ihåliga borrstålet
tillverkades i Sverige — vid Sandviken.
Efter en kort skildring av gräv- och
lastningsmaskiner, författad av ingenjör K. Bildt, behandlar Markman
åter gruvornas växlande transportproblem. Därpå följa
"Gruvmätning" och "Fyndigheternas tillgodogörande" av
Carlborg, inkluderande så pass ovanlig gruvbrytning
som borax-, soda- och alunutvinning.
I kapitlet om anrikning av ingenjörerna G. Bring och
Carlborg behandlas bl. a. krossningsproblemet i hela
dess vidd. I förbigående skulle man vilja påpeka, att de
högst effektiva amerikanska stångkvarnarne äro en
utveckling av kulkvarnen, ej av rörkvarnen. De voro
förmodligen ofullständigt kända i Sverige, då denna
avdelning skrevs. Flotationsprocessen är en lektyr, som man
läser med mycket nöje. Man kan också förmoda att
kapitlet om ädelstenarna skall finna många intresserade
läsare. En artikel om stenindustrien avslutar arbetets
första hälft. Den andra hälften är anslagen åt
metallurgien.
Uppgiften att skildra järnets metallurgi, — fjärde
avsnittet — har övertagits av ingenjör G. ödqvist, som
använt 215 sidor för detta ändamål. Ehuru tekniken i
allmänhet är internationell gäller om vår järnhantering
att den har en helt svensk prägel och i mycket skiljer
sig från hanteringen utomlands. Detta har förf. beaktat
och han har därvidlag följt exemplet från Wiborghs och
Odelstiernas metallurgier. Många nyheter i
behandlingen av ämnet har man dock att tacksamt anteckna.
Dock vill man göra en invändning mot den flitiga
användningen av termen indirekt järnframställning.
Uttrycket förklaras naturligtvis som en motsats till den
vedertagna termen direkt järnframställning men det
saknar anklang bland praktikens män och är alltför
negativt i sin karaktär för att förtjäna någon spridning.
Avsnittet VI om de "andra" metallerna har till
författare ingenjörerna E. S. Berglund och P. Palén, som
övertagit olika sektioner därav. En samling
monografier över resp. metaller utgör väl alltid en underhållande
läsning. Den underbara skiftningen i skapelseverket
slår oss där tillmötes på ett synnerligen påtagligt sätt
och man kan icke undgå att beundra människans geni
som så har förstått att taga alla dessa växlande
egenskaper i sin tjänst. De olika beskrivningarna av resp.
metaller äro i allmänhet "up to date". Dock är det
hopplöst för två personer att fullständigt behärska ett
så vidlyftigt kapitel, och att söka upp ojämnheter är lika
lätt som meningslöst. Referenserna till stålmetallurgien,
som förekomma ganska flitigt, äro kanske minst
lyckade. — Referenten sökte efter namnet Haglund på
kapitlet om aluminiums framställning men fann det icke.
Utomlands är det väl känt.
Det sista — sjunde — avsnittet handlar om
hållfasthet och provning och har till författare fil. lic. O.
Forsman. Den är väl komponerad och skriven på ett
förtjänstfullt sätt.
Med så många författare som medverkat i denna
volym av Uppfinningarnas bok är det naturligt att ett
flertal dubbleringar skola förekomma. Man finner dem
mest i bokens senare hälft. Ett exempel äro
framställningarna av järnets metallografi. Så länge som de olika
författarna använda, samma källa, är ju på det hela taget
ingenting att säga därom.
Redaktionen och förlaget förtjäna allt beröm för de
synnerligen väl valda och väl utförda bilderna och i
övrigt för den utstyrsel, som kommit verket till del.
H. Folke Sandelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
