Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1929 - Varvsmiljö och högskolemiljö, av C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 9 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 2 MARS
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Varvsmiljö och högskolemiljö. — Till frågan om en ingenjörernas hederskodex, av
kommerserådet A. F. Enström. — Vägväsendets omorganisation. — Gude Langenberg †. — Ekonomisk översikt. —
Notiser. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. — Sammanträden.
VARVSMILJÖ OCH HÖGSKOLEMILJÖ.
Sedan 1925 ha utredningar pågått vid tekniska
högskolan rörande omläggning av
lärarebefattningarna inom avdelningen för skeppsbyggnad. Olika förslag
ha sett dagen och även förelagts statsmakterna, ehuru
hittills med negativt resultat. Sakkunskapen har
nämligen varit delad. På sistone har emellertid full
enighet nåtts mellan tillfrågade sakkunniga. För
närvarande har undervisningen ordnats provisoriskt på
så sätt att den uppehållits genom en professur i
skeppsbyggnadslära samt två speciallärarbefattningar,
varav en i hydromekanik och en i varvsanläggning.
Avsikten är nu att slopa de bägge
speciallärarebefattningarna och inrätta en professur i skeppsbyggnad
och en professur i skeppsteori, inom vilka nuvarande
ämnesgrupper skulle fördelas. Årets
statsverksproposition går också fram på denna linje.
I höstens riksdagspetita uppdrog tekniska
högskolans lärarekollegium vid framläggande av detta
förslag en jämförelse mellan antalet studerande vid
högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad och
Chalmerska institutets i Göteborg motsvarande avdelning.
Detta var en lapsus. Jämförelsen, ehuru till
högskolans fördel, blev nämligen en kärkommen anledning
för en motion vid årets riksdag från Göteborgshåll,
vari yrkades avslag på högskolans framställning i
avvaktan på beslut om högre avdelningens vid
Chalmerska institutets omorganisation till högskola. Det har
i motionen även antytts, att Chalmerska institutet
måhända vore den naturliga läroanstalten för
undervisning i skeppsbyggnad.
I anslutning till motionen ha en del tidningar —
företrädesvis på västkusten — i ledare och
intervjuform tagit upp denna fråga. Från Göteborgshåll göres
sålunda bl. a. gällande, att undervisningen i
skeppsbyggnad vid Chalmers står på en mycket liög nivå,
att de ledande posterna på våra varv huvudsakligen
beklädas av förutvarande chalmerister samt att den
miljö, som hamnen och de stora varven i Göteborg
skapar, skulle verka alldeles särskilt befruktande på
undervisningen i skeppsbyggnad vid Chalmerska
institutet.
Otvivelaktigt har skeppsbyggnadsundervisningen
vid Chalmers’ varit och är allt fortfarande av stor
betydelse för landet. Denna institutets
undervis-niiigsgren är över femtio år gammal, under det att
vid tekniska högskolan endast under de senaste trettio
åren undervisning i skeppsbyggnad pågått och
därstädes måhända först i samband med högskolans
omorganisation 1914 nått upp till en fullt modern nivå.
Detta torde vara den naturliga förklaringen till att
det stora antalet ledande skeppsbyggare vid våra
förnämsta varv just äro chalmerister — ett förhållande
som kan ha ändrats om 10 à 15 år". Tidigare ha
högskoleingenjörerna inom ifrågavarande fack efter
vederbörlig särundervisning och komplettering i
utbildningen huvudsakligen ägnat sig åt
mariningenjörs-yrket och uppgifter av mera administrativ art knutna
till sjöfarten.
Att varvs- och hamnstadsmiljön i Göteborg skulle
utöva något nämnvärt inflytande på kvaliteten hos
undervisningen i skeppsbyggeri vid Chalmerska
institutet måste på goda grunder betvivlas. Uteslutet är
självfallet icke att en eller annan klipsk yngling
därav kan ha inspirerats till sin blivande levnadsbana och
under studieåren vid sidan av undervisningen plockat
upp ett och annat av värde. Vid närmare
förtrogenhet med den moderna ingenjörsutbildningen, måste
man emellertid bestämt tvivla på att en industriell
miljö, vilken den nu må vara, utövar något avgörande
inflytande under studieåren vid en teknisk läroanstalt.
Falu bergsskolas flyttning till Stockholm tyder icke på
att man tillmätt undervisningens förläggning till
bergslagen större betydelse. Elektrotekniska fackskolans
förläggning till Västerås har icke förmått att åt denna
skola, trots att den ligger i en ovanligt elektroteknisk
miljö, draga det nödiga lärjungeantalet och den
nyligen föreslagna omläggningen av den träindustriella
fackskolan i Härnösand, talar icke heller för att
belägenheten vid Ångermanälvens mynning skulle vara
särskilt ägnad att verka lockande för blivande
sågverksförvaltare och driftstekniker vid
pappersmassefabriker. Men om miljön icke kan antagas utöva
något inflytande på elevtillströmningen vid och
utvecklingen av en lägre teknisk läroanstalt, så synes
sannolikheten därför ännu mindre i fråga om en högre
teknisk läroanstalt med dess större fordran på själva
elevmaterialet.
I andra europeiska länder har veterligen icke
framkommit något önskemål att förflytta den högre
undervisningen i skeppsbyggnad till de speciella varvs- och
hamnstäderna. Denna undervisning är i Tyskland
förlagd till Berlin, i Frankrike till Paris, i Österrike
liksom tidigare, till Wien och i Norge till Trondhjem.
Praktiken för skeppsbyggnadseleverna vid de
tekniska högskolorna såväl som för deras kolleger inom
andra fack erhålles lämpligast under ferierna, då tiden
odelat och rationellt kan ägnas åt praktisk
verksamhet. De små fynd, som under själva studietermi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
