Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1929 - Till frågan om en ingenjörernas hederskodex, av A. F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1929
TEKNISK TIDSKRI F T
131
etik. Vid nu ifrågavarande sammanträde höll
kommerserådet Axel F. Enström som även deltagit i riktlinjernas
utarbetande följande anförande:
Då jag varit med om att utarbeta det förslag till
regler och råd, som styrelsen förelagt föreningen, och
som under hand fått benämningen "hederskodex",
så har jag icke velat undandraga mig att framlägga
de synpunkter, som för mig varit bestämmande vid
min medverkan till detta förslag.
Förslaget har, efter vad jag förstår, på sina håll
mottagits med tvekan, och jag tror mig förstå
orsaken till denna tvekan. Icke för att innehållet som
sådant torde väcka någon opposition. Dess bättre
äro nog alla ingenjörer eniga om den saken. Tvärtom
torde det ligga så till att innehållet anses så
självklart, att det skulle vara onödigt att affischera det.
Och under denna åskådning ligger nog i själva
verket ett svenskt lynnesdrag, som är all aktning värt.
För svenskt psyke är nämligen allt, som kan få en
bismak av hyckleri eller fariseism, helt enkelt
förhatligt. Och jag förstår väl, att det kan ligga något
motbjudande i att överhuvudtaget hissa en fana med
inskriptionen: "Se, så fin karl jag är", så mycket mer
om man samtidigt kanske har en misstanke, att när
allt kommer omkring så har det måhända i praktiken
ibland sina svårigheter att samvetsgrant foga in
levernet i samklang med läran.
Även om jag personligen icke är främmande för en
sådan inställning, en inställning som var vanlig då
"seklet var ungt", är jag dock benägen att betrakta
dess till negativism ledande konsekventa tillämpning
såsom icke förenlig med den moderna tidens
förändrade krav.
Jag skäms inte att sätta upp den här skylten, jag
är beredd att tala för den och närmare utlägga texten
för vem det vara må, och jag tror, att den kan vara
till positiv nytta, främst för de unga generationerna,
när de träda ut i förvärvslivet, men även kanske
också någon gång i faktiska intressekonflikter.
Jag vill med några ord söka ge skäl för denna min
ståndpunkt.
Grundtanken i den föreslagna självdeklarationen är
helt enkelt den, att jag som ingenjör förklarar mig
beredd att i min yrkes- och förvärvsverksamhet
uppträda som en gentleman — jag får acceptera ordet
som det är, då det inte kan översättas. Det innebär,
att jag inte vill tillskansa mig några oberättigade
eller omtvistade fördelar, att jag först och främst vill
göra tjänst åt mina uppdragsgivare, klienter och
kunder ävensom åt samhället och mänskligheten, att jag
visserligen gör anspråk på min rättmätiga lön, men
att jag icke är den, som eftersträvar att utnyttja varje
chans till min egen fördel, även om en sådan
smart-ness skulle vara formellt oantastlig. Jag står för mitt
ord, även om jag skulle förlora på det. Jag sätter
rent av en ära i att tillhöra en nation, som kallas "die
dummen Schweden".
Mina herrar, är detta till en början så alldeles
självklart? Se vi inte litet emellanåt sådana strävanden
hånade i stil med det sistnämnda öknamnet på det
svenska folket? Är det så alldeles självklart för den
unge ingenjören, att det inte tillkommer en modern
ung man, som träder ut i livet, att skrupelfritt ta vara
på varje chans till egen fördel? Är det inte i mångas
ögon duktigt att vara smart, bara man klarar sig
formellt?
Ordet "smart" kommer från Amerika, där det kan
sägas karakterisera en viss period, men lustigt nog
kommer också reaktionen från samma håll, och som
ett uttryck därför jämväl dessa inom olika
yrkesgrupper antagna deklarationer av hederskodextyp. Inom
det amerikanska affärslivet har den åskådningen
numera slagit igenom, att den egna prestationen, den
egna tjänsten är paragraf ett. Med den
utgångspunkten kommer säkert förr eller senare en god förtjänst,
"He profits most, who serves best", heter det, och det
är inte något sentimentalt slagord, utan en på
erfarenhet baserad ekonomisk maxim. Det visade sig
nämligen, att under den amerikanska
"smartness"-perioden, den varaktiga framgången, som var i stånd
att överleva skiftningar och kriser i de ekonomiska
förhållandena, den var förbehållen de företag och
företagare, som byggt upp sin affär på i första hand
uppfyllandet av påtagna förpliktelser åt alla håll, med ett
ord på principen "service". Pioniärerna ansågos till
en början som åsnor, men alla ville gärna handla med
åsnorna. Däri låg hemligheten.
Nå, i en skolklass finns det som regel inte bara
välartade pojkar. I den stora amerikanska
samhälls-skolan finns det gott om både hycklare och rackare.
Men det vore ett misstag att tro, att icke den
vederhäftiga majoriteten arbetar med full insikt om värdet av
vad jag skulle vija kalla en medvetet reglerad och
kontrollerad egennytta i motsats till en ohejdad sådan.
I boken "Mannen som kände Coolidge" skojar
författaren Sinclair Lewis obarmhärtigt med den s. k.
amerikanska medelsvensson och hans rätt tvivelaktiga
sätt att se på "service", men det vore orätt att tro, att
han därmed satiriserar över annat än de efterblivna
i klassen.
Vad Europa beträffar, kan det nog inte förnekas,
att inställningen är en något annan, och i varje fall
skiftar en del med breddgraden. Svenska
representanter ha mer än en gång i internationellt umgänge
fått erfara, att man på sina håll gärna affischerar höga
principer och jämväl skriver under vackra fördrag,
men att man lätt och lekande gör en konst i
principerna, när det gäller tillämpningen.
Men, mina herrar, jag skulle vilja fästa
uppmärksamheten på, att "die dummen Schweden" f. n. hålla på
att inhösta sin rättvisa vinst. Det är ett faktum, som
inte kan bortresoneras, att Sverige f. n. kommit att
internationellt intaga en framskjuten och respekterad
ställning både i kommersiellt avseende och såsom
nation. Och jag har direkta belägg för att detta i
hög grad kan återföras dels på våra kommersiella
föregångsmän på det internationella planet och deras
individuellt uppvisade absoluta pålitlighet, dels på
vår av många avhånade korrekthet såsom nation i
de mellanfolkliga affärerna. Det är intet tvivel om
att inte ärlighet varar längst även i denna syndiga
värld.
Det klagas ibland på att våra unga ingenjörer, när
de lämna undervisningsanstalterna äro så "gröna" ur
affärssynpunkt, Och det har inte saknats röster för
att man borde redan på undervisningens stadium söka
råda bot härpå. Jag tror för min del inte, att man
kan komma åt saken på den vägen. Den insikt det
här gäller kan endast erfarenheten skänka. Men där
har yrkessammanslutningen en uppgift att fylla. Med
dessa allmänna regler kan den ge en ledtråd. Och det
skulle i mitt tycke inte misskläda teknologföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
