Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1929 - Stadsrenhållningens senare utveckling, av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Fig. 1. Sopmaskin med uppsamlingsanordning.
ha att utföra, högst obetydligt, vilket man lätt
finner därav, att sopsträngarna, som sammanförts utmed
rännstenarna, bitvis knappast äro synliga. Man torde
därför kunna sätta ifråga, huruvida det ej vore
fördelaktigt att för gatornas rengöring, som med
avseende på det maskinella arbetet numera faktiskt
inskränker sig till en avdamning, använda lättare
sopmaskiner. Möjligen skulle för denna avdamning en
särskild apparat kunna uppfinnas.
Snöarbetena förete enahanda utveckling som
"bar-marksrenhållningen", ehuru här i än högre grad
motorer och andra mekaniska hjälpmedel fått träda i
stället för människor och hästar. Att så skett där
snö i större mängd kan falla, har varit en för
bilismens utveckling tvingande nödvändighet. Det är
nämligen uteslutet, att biltrafik med fördel och i
större utsträckning skulle kunna äga rum, om för
snöarbetena ej stode till buds de redskap av skilda slag,
som under de senaste årtiondena blivit uppfunna.
Ett stort steg mot snöarbetenas mera ordnade och
effektiva utförande togs genom den för omkring 30
år tillbaka i Amerika konstruerade erø-bladiga
väg-skrapan, som omedelbart fick användning även som
snöplog och snart fann sin väg över till Sverige.
Denna snöplog, för vars dragning i allmänhet 2 par
hästar måste användas, har fullständigt omskapat
snöröjningen, i det detta arbete med nämnda
redskap i stor utsträckning kan utföras såsom man
finner lämpligt, således jämförelsevis oberoende av
skilda omständigheter — snöns tjocklek och
tillpack-ningsgrad m. m. — som tidigare gjorde plogningen
med den tvåbladiga, kilformade, under
framdrag-ningen hit och dit glidande plogen till ett arbete, som
någon gång kunde genomföras efter önskan, men som
i allmänhet gav ett synnerligen otillfredsställande
resultat. Denna genomgripande förändring har
åstadkommits genom det i olika riktningar ställbara
plogbladet, (av stål) monterat på ett ramverk —
vagns-rede — som, till förhindrande av anordningens
glidning i sidled, uppbäres av med flänsar försedda hjul.
Stråk för stråk skjuter denna apparat snön mot
rännstenen. Denna vackra lösning av
plogningsproble-met har med motorismens framträdande med teknisk
och ekonomisk fördel kunnat överflyttas på
motordrivna snöplogar eller vägskrapor. Härigenom har ej
blott större hastighet kunnat uppnås och starkare
motstånd kunnat övervinnas utan därjämte vinnes
den betydande lättnaden att, medan ett hästekipage
kräver 3 man — en för vardera hästparet och en för
bladets manövrering — skötes motorplogen av en
enda man. Den senare erbjuder därjämte den
avsevärda fördelen att taga mindre än hälften så stor
gatuyta i anspråk som den mekaniserade hästplogen.
För plogning innan snön i avsevärd grad blivit
sammanpackad av trafiken, således omedelbart’ efter ett
snöfall, har en mycket god hjälp erhållits genom
anbringande av ett särskilt för ändamålet konstruerat
plogblad — likaledes uppfunnet i Amerika — frampå
större lastbilar. Med en sålunda utrustad lastbil kan
plogningen gå fram med en hastighet av 1,5 à 2 mil
i timmen. Motsvarande ehuru betydligt mindre blad
kunna ock fästas på de förut nämnda motordrivna
sopmaskinerna, vilken anordning vid mindre snöfall
eller vid plogning för snömoddens avlägsnande
erbjuder betydande fördelar. Härvid är det i allmänhet
lämpligt att även låta sopvalsen vara i verksamhet,
varvid man således med ett och samma redskap
samtidigt såväl plogar som sopar.
Bland mekaniska hjälpmedel för snöarbetena torde
även böra omnämnas den på stålskodda järiimedar
monterade ställbara isrivaren, som vid framförandet
— där snön, såsom särskilt å gångbanorna, blivit till
större eller mindre del kvarliggande och nedtrampad
—• bryter upp den ofta nära nog till is hårdnade
massan. Även för avjämning av uppkomna ojämnheter
såsom snö och isryggar å kör- eller gångbanor har
detta redskap visat sig kunna utföra ett gott arbete.
Rivaren, mindre egentligt även kallad ishyvel, som
tidigare, ehuru med stor svårighet, drogs av 2 par
hästar, hänges nu vid arbetet efter en motorplog.
Denne tjänar således härvid blott som "dragare".
Anordningen kan emellertid ej användas för den
slutliga upphuggningen ned till gatuplanet av is och
tilltrampad snö, som alltjämt måste utföras med
handkraft. För detta ändamål saknas således ännu det
betydelsefulla redskap, som dock väl någon gång
måste komma, ehuru uppgiften att konstruera ett
dylikt — om ock blott någorlunda användbart — nog
torde få anses mycket svår. Även en verkligt
effektiv apparat för sändning mot halka vore en
välkommen tillökning av de vapen, som stå till buds vid
Fig. 2. Sopbehållarens tömning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
