Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 23 mars 1929 - Litteratur - Isänd litteratur - Insänt: Varvsmiljö och högskolemiljö, av E. Palm - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet i Göteborg, av Y. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
175
Volumen von Sattdampf für Temperaturen bis 210°C, av
M. Jakob.
Heft 311: Die Durcliflusszahlen von ’Normaldüsen und
Normalstaurändern für RoUrdurclimesser von 100 Ms
1 000 mm, av M. Jakob och Fr. Kretzschmer.
Heft. 313: Zugfestigkeit und Härte bei Metallen, av
Otto Schwarz.
INSÄNT
Varvsmiljö och högskolemiljö.
I den dagsaktuella frågan om den nya
skeppsbygg-nadsprofessuren vid K. T. H. har sign. C. K. tagit till
orda i nr 9 av T. T. Slutklämmen går ut på, att eftersom
K. T. H. är vida överlägsen Chalmers särskilt vad
beträffar den grundläggande undervisningen t. e. i
matematik, fysik och mekanik, samt beträffande
laboratoriemöjligheter, bör skeppsbyggnadsundervisningen
koncentreras dit och utvecklingen därstädes icke strypas under
avvaktan på Chalmers event. omorganisation till
officiellt erkänd högskola. Varför inte vara konsekvent och
föreslå koncentrering av även övriga fackskolor till
K. T. H.? Visserligen kan Chalmers i år se tillbaka på
en 100-årig verksamhet, dess skeppsbyggnadsskola är
ungefär dubbelt så gammal som den vid K. T. H., dess
stadgar stadfästes av k. m:t 1838 under det dåvarande
Teknologiska institutet först genom 1846 års stadgar
slog in på samma väg, nämligen att meddela grundlig
teoretisk teknisk undervisning. Att detta dittills icke
varit fallet vid K. T. H. framgår med all önskvärd
tydlighet av dess historia från denna tid. Och visserligen
har Chalmers utbildat så gott som samtliga
skeppsvarvschefer i vårt land och många framstående
skeppsbyggare i utlandet, vidare chefen för Skandinaviens
största elektriska företag, en nobelpristagare, andra att
förtiga. Men likväl! Chalmers har icke i likhet med K.
T. H., som prof. Lindmark uttryckt saken, förstått att
skaffa sig en plats i solen. Därför bör den även nu slås
tillbaka.
K. T. H. erhöll som 50-årsgåva benämningen högskola.
Då Chalmers till sin 100-årsdag försynt anhåller om
samma rättighet, som väl att märka, i praktiken sedan länge
varit erkänd även av statsmakterna då blir svaret
ytterst svävande. I k. förordningarna angående
behörighet att söka statens högre tekn. tjänster finnes
emellertid uttryckligen utsagt, att ingenjörsexamen skall
vara avlagd vid K. T. H. eller vid Chalmers efter år 1917
eller vid jämnställd utländsk läroanstalt. Här är
sålunda likställigheten redan stadfäst. Vilka skäl
förefinnas då att ytterligare förhala det officiella erkännandet?
Jo, antalet professorer vid Chalmers anses icke
tillräckligt stort. Detta antal uppgår för närvarande till 13.
Hur stort minimiantalet bör vara för att en läroanstalt
skall kunna utnämnas till högskola, därom lämnas
emellertid intet besked. Enda utvägen synes sålunda vara att
efterforska antalet professorer t. e. vid dåvarande
Teknologiska institutet omedelbart innan detta blev utnämnt till
högskola. Enligt tidtabellen t. e. för vårterminen 1876
vid denna läroanstalt (året före högskoleutnämnandet)
var antalet professurer därstädes summa 8, ett år
tidigare summa 6, sålunda mindre än resp. % och % av
nuvarande antalet vid Chalmers. Slutsatserna ge sig
själva.
En annan gängse missuppfattning är den att vid K.
T. H. endast studenter vinna inträde under det vid
Chalmers även sökande utan denna examen intages. Ett
studium av de båda läroanstalternas program utvisar, att
studentexamen icke är nödvändig vid någondera; vid
Chalmers kräves emellertid 18 månaders praktik för
inträde i skeppsbyggnadsfacket, vilket icke är fallet vid
K. T. H.
Det torde sålunda vara ytterligt svårt att uppleta nå-
got vägande skäl varför ett officiellt utnämnande av
Chalmers till högskola ytterligare skall förhalas. Med
tanke på vårt folks erkända läggning för teknisk
verksamhet torde de båda högskolorna ha tillräckligt
verksamhetsområde vid sidan av varandra och båda böra
tillerkännas allt det stöd, som statsmakterna äro
mäktiga. Nära till hands ligger en jämförelse med t. e. våra
båda universitet i Uppsala och Lund. Ingen påstår väl
nu på allvar att en examen avlagd vid Lund är av lägre
grad än samma examen avlagd vid Uppsala.
Då sålunda de båda läroanstalterna måste anses
likvärdiga, uppstår frågan, huruvida av kostnadsskäl en
uppdelning mellan dem av vissa undervisningsgrenar
kan vara lämplig. Redan nu har ju K. T. H. ensam en
bergsfackskola, vilket har sin naturliga förklaring i
bergsskolans flyttning från Falun till Stockholm.
Otvivelaktigt var denna flyttning till fördel för båda
parterna. Av samma anledning är det lika naturligt att
skeppsbyggnadsundervisningens tyngdpunkt är förlagd
till Chalmers. Dess fackskola i ämnet uppkom ju som
bekant på alldeles likartat sätt genom
skeppsbyggnads-skolans förflyttning från Karlskrona till Göteborg.
Påståendet, att K. T. H. vore bättre lämpat på grund av
överlägsen undervisning i de grundläggande ämnena t. e.
matematik, fysik och mekanik faller vid en jämförelse
mellan kursernas storlek.
Att laboratorieutrustningen vid Chalmers hittills varit
otillfredsställande torde icke böra läggas institutet till
last utan fast mer dem, som fördelat anslagen så föga
broderligt mellan de båda skolorna. Som bekant är
emellertid även för Chalmers stora nybyggnader dels
redan utförda, dels projekterade, varför även denna
svaghet inom kort är avhjälpt. Det torde även vara svårt
att bestrida att den utpräglade hamn- och varvsmiljön i
Göteborg när sin stora betydelse, liksom även
Chalmeris-ternas stadgade anseende såsom goda skeppsbyggare.
Alla skäl tala sålunda för att, om en uppdelning mellan
de båda skolorna måste ske,
skeppsbyggnadsundervisningens tyngdpunkt förlägges såsom hittills till Chalmers.
E. Palm.
Förestående inlägg, som till alldeles övervägande del
är avsett som en puff för Chalmerska institutets
framställning att bliva förklarad som högskola och varom vi
icke haft anledning uttala oss, föranleder inga
kommentarer från vår sida. Detta så mycket mindre som
insändaren i de delar vari artikel Varvsmiljö och
högskolmiljö i förbigående beröres icke gjort sig möda
att komma med annat än lösa uttalanden.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska samfundets i Göteborg
avdelning för Väg- och vattenbyggnadskonst, avhöll
ordinarie sammanträde på Palace Hotel den 14 december
1928. Efter omval av styrelsen, som sålunda för år 192,9
består av professor Sven Huxtin, ordförande, kapten
N. A. Svensson, v. ordförande och förste byråingenjör
Y. Simonsson, sekreterare, höll civilingenjör Einar
Lundberg ett med stort antal skioptikonbilder belyst
föredrag om "Moderna landsvägsbroar".
Föredragshållaren redogjorde för nu gällande normer
för beräkning av landsvägsbroar och påvisade
önskvärdheten av en indelning av landsvägsbroar i klasser med
skilda belastningskrav beroende på spännvidd och
belägenhet. Med nuvarande belastningsnormer blir för
broar med 15 à 20 m spännvidd och däröver folklasten
bestämmande för huvudbärarnes dimensioner och
automobillasten avgörande för sekundärkonstruktionen.
Under det sålunda folklasten, som ju för exempelvis en bro
med 60 m spännvidd och 5 m bredd motsvarar ett
folkuppbåd på ca 2 000 vuxna personer, dvs. på många håll
en hel socken, innebär en betydande reserv för framtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
