Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1929 - Stadsavfallet och dess slutliga kvittblivande, av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
’217
Fig. 2. Enklare förbränningsanläggning för skräpsopor. (Värmet
tillvaratages ej.)
kaniska, delvis automatiskt verkande hjälpmedel,
utan att människor behöva komma i beröring med
avfallet, ej lämnar rum för invändningar eller
anmärkningar av vare sig teknisk eller hygienisk natur.
Programmet är utan tvivel lika storslaget som
bestickande, ej minst med hänsyn till systemets
angivna ekonomiska fördelar — det myckna talet om
hygien torde ej böra tagas alltför allvarligt — men
påtagligen har man i sin optimism gjort sig skyldig
till överdrifter samt härigenom väckt förhoppningar,
som ej kunnat förverkligas. Det är dock ostridigt att
sopförbränningsproblemet genom det stora
vetenskapligt tekniska arbete som nedlagts på detsamma i
England och Tyskland, avlockats många hemligheter
och att stora framsteg gjorts mot dess lösning, men
denna lösning är tyvärr mycket beroende av, att de
omständigheter, som skulle ligga till grund för
"rationaliseringen" verkligen förefinnas, att
förutsättningarna äro förhanden. Detta kan ej nog kraftigt
inskärpas. Man kan svårligen tala om ett system, som
är tillämpligt på större städer i allmänhet, om en
schematisk lösning av sopproblemet. Därtill äro
sopornas sammansättning, ortsförhållandena m. fi.
omständigheter alltför olika i skilda städer och länder. Dessa
förhållanden torde förtjäna att i korthet belysas.
Hur svårt det måste vara att genomföra sopornas
ekonomiskt fabriksmässiga behandling framgår redan
därav, att råämnets mängd ej låter rätta sig efter
möjligheterna att finna avsättning för produkterna.
Tvärtom är det här råämnets mängd, ej
avsättningsmöjligheterna, som bestämmer tillverkningens
storlek, vilken således allt efter omständigheterna kan
bli större eller mindre än det förefintliga behovet.
Därtill är råämnets beskaffenhet och myckenhet på
grund av årstidernas och väderlekens förändringar i
hög grad växlande samtidigt som behovet av den för-
nämsta produkten, ångan även i regel är underkastat
förändringar och det kanske på ett sådant sätt, citt
detta behov är störst, då sopmängden och dess
värmevärde är minst och tvärtom. Hur sopmängden i
utlandet växlar kan här ej angivas, men det må
framhållas, att växlingarna i Stockholm äro mycket stora.
Sålunda kan årets maximimängd per dag vara
betydligt mer än dubbelt så stor som motsvarande
minimimängd och avfallsmassan under en 2 à 3 veckor
lång oktoberflyttning i medeltal per dag vara 30 %
större än årets medeltal och nära dubbelt så stor som
medeltalet för juli månad, då sopmängden är minst.
Genom tillfällig lagring kan visserligen en viss
utjämning av svängningarna från dag till dag äga rum,
men lagringen med alla dess obehag och kostnader
torde giva anledning till anmärkningar och sådana
betänkligheter i hygieniskt hänseende, som man med
den fabriksmässiga driften just vill förekomma. Men
även andra svårigheter förefinnas för en
fabriksmässig skötsel av sophanteringen. En sådan förutsätter
självfallet avsättning för tillverkningen eller med
andra ord, att en tilltänkt sopanstalt kan få en sådan
belägenhet, att produkterna ånga och sten m. m.
kunna få ekonomisk användning. Vid undersökning
härom torde det emellertid ej sällan inträffa, att, där
möjlighet att finna användning för ångan förefinnes,
där finns ej betingelserna för stenens användning och
tvärtom. I och för sig torde det som regel ock vara
ytterligt svårt att finna jämn avsättning för värmet,
vare sig i form av varmt vatten för uppvärmning,
elektrisk ström för kraft och belysning eller på annat
sätt, ty endast en sällsynt lycklig slump kan foga
det så att förbränningsanläggningen kan givas ett
sådant läge inom eller i närheten av staden, att dessa
avsättningsmöjligheter till storlek och tidpunkt
förefinnas på önskat sätt. Vad slagg- och askstenen
beträffar torde den knappast kunna få någon marknad,
där grus, sand och naturlig sten förekomma.
Men hur är det med själva förutsättningen för
avfallets ekonomiska förbränning, dettas bränsle värde?
Detta är ju påtagligen tillräckligt betydande i länder,
där stenkol i stor omfattning användes för eldning
eller, där den brännbara skräpproduktionen är mycket
stor, såsom i Sverige och framför allt i Stockholm är
händelsen, men i Tyskland, där man ivrigast arbetar
på avfallets förintelse genom eld under driftmässiga
former och i andra länder med enahanda förhållanden,
synes sopornas bränslevärde i allmänhet vara så ringa,
att man där ej bör kunna se allt för ljust mot en dylik
elegant lösning av det lika svåra som invecklade
problemet.
För att ej hopa alltför många svårigheter på
varandra må ytterligare sådana här bli oomnämnda.
Endast det må som en sammanfattning sägas, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
