Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 8 maj 1929 - Några brandskyddssynpunkter på industribyggandet, av R. Götherström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Tabell visande resultaten av amerikanska prov för att utröna olika byggnadskolonners
motståndskraft mot värme.
sta tänkbara byggnadsmaterial. En byggnad med
oskyddad järnkonstruktion raseras snart vid en
eldsvåda (fig. 4). under det att t. e. grövre
träkonstruktioner under ganska lång tid kunna motstå elden
(fig. 5).
Vidstående tabell visar resultaten av omfattande
amerikanska brandprov för att utröna olika
pelarkon-struktioners motståndskraft mot tryck under stark
värme.1 Tabellen visar att smidesjärn är det sämsta
materialet för ifrågavarande ändamål, så kommer
gjutjärn och först därefter trä.
För att öka motståndskraften mot eld börjar man
även i äldre byggnader skydda järnet med ett
betonglager. Under en studieresa för några år sedan var jag
i tillfälle konstatera, huru engelsmännen, trots sin
oerhörda konservatism, höllo på att omge de väldiga
gjutjärnspelarna i hundraåriga lagerhus inom Londons
hamn med ett tjockt betonglager för att bättre skydda
i Se "Fire tests of building columns" samt "Brandskydd"
nov. 1922.
byggnaderna mot brand. Och fig. 6
och 7 visa hur man vidtagit liknande
skyddsåtgärder vid Kvarnsvedens
pappersbruk. Före ändringen vilade
pappersmaskinsalens tak på en
järnkonstruktion, som vid relativt liten brand
hastigt kunnat draga ned hela taket
och därigenom medföra
millionförluster. Järnkonstruktionen omgavs
därför av ett betonglager, varjämte man
sektionerat upp den väldiga
pappersmaskinhallen genom enkla
"flammskär-mar" av silduk.
Ur brandskyddssynpunkt måste man
hälsa med största tillfredsställelse att
den armerade betongen blivit allt mera
populär och att enklare och billigare
konstruktioner arbeta sig fram, så att
t. e. även yttertaken kunna göras av
betong.
På senare tider hava ju tillkommit
en mängd nya byggnadsmaterial’, om
vars motståndskraft mot eld man ej
känner mycket. Deras värmeisolerande
och ljuddämpande förmåga har på
senare åren börjat vetenskapligt
undersökas, men hittills hava vi ej här i
landet haft möjlighet att genom
praktiska prov klassificera
byggnadsmaterialen med hänsyn till deras
eldsäkerhet. När statens provningsanstalts
brandtekniska laboratorium i dagarna
kan börja sin verksamhet tack vare
att en del svenska
brandförsäkrings-bolag genom Svenska
brandskyddsföreningen skänkt medel för laboratoriets
uppförande, innebär detta, att ett för
brandskyddet mycket viktigt studium
rationellt kan börja bedrivas. Det är
att hoppas att medel skola kunna
uppbringas för prov i större skala för att
utröna byggnadsmaterialiers och
byggnadskonstruktioners motståndskraft
mot värme. Eldsvådorna lämna dock
givetvis fortfarande den bästa
erfarenheten på detta område (fig. 8).
Byggnadssätt.
Fabriksbyggnaders motståndskraft mot eld beror
givetvis ej blott på byggnadsmaterialet utan i mycket
hög grad på hur byggnaden uppföres och inredes.
Även om en fabrik är uppförd i armerad betong,
måste man taga hänsyn till brandfaran och får ej
invagga sig i säkerhet under tanken "här kan icke
brinna, ty hela huset är av betong". En av de mest
uppmärksammade exemplen härpå var millionbranden
i Sarottibolagets väldiga chokladfabrik utanför Berlin
för några år sedan.1
Byggnaden (fig. 9) var uppförd helt av armerad
betong och glas. Alla mellanbottnar och trappor voro
av betong. Byggnaden var uppförd i fyrkant
omkring en gård, vars plan utgjordes av källartaket,
ovanpå vilken låg en gräsmatta. Vid byggnadens
uppförande hade arkitekten bl. a. gjort det ödes-
1 Se "Brandskydd" mars 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
