Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1929 - Litteratur - Insänd litteratur - Anmälan: »A study of Interest Rates», av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
303
LITTERATUR
Insänd litteratur.
Förordningen ang. explosiva varor av den 18 maj 1928
med förklarande anmärkningar, utgiven av S.
Dahl-qvist och Gotter, von Feilitzen. Pris kr. 4: 50 inb. i
klotband.
På kommersiell studiefärd i Sydamerika, av Erik
Nylander, Stockholm 1929, Sveriges allmänna
exportförenings förlag. Pris kr. 8: 50.
Stemag-nachrichten nr 3.
Freies Skizzieren ohne und nach Modell für
Maschinenbauer, av Karl Keiser, Berlin 1929, Julius Springer.
Pris 4: 80 Em.
Holzbearbeitungsmaschinen und Holzbearbeitung <iles
In- und Auslandes, J. Gillrath, Berlin 1929, Julius
Springer. Pris 31: 50 Rm.
Zeitstudie und Betriebsüberwachung im Arbeitsschau^
bild, av Walther Poppelreuter, München 1929, R.
Oldenbourg. Pris 5 Rm.
Vorlesungen über Maschinenelemente, Heft I,
Festigkeitslehre, Heft III, Wellen und Lager, av M. ten Bosch,
Berlin 1929, Julius Springer. Pris 6 resp. 6: 60 Rm.
Dominion fuel board, second progress report 1923—
1938, Ottawa 1928, F. A. Acland.
Bokanmälan.
"A study of Interest Rates", by Karin Kock.1 London
1929. Akad. avh.
Om man slår upp en engelsk tidning på affärssidan,
finner man under rubriken "Money market" en hel rad
räntesatser på korta och långa lån. Man ser t. e. att
dagslånen stå i 4% %, tre månaders bankaccepter i
5*4 % och tre månaders prima affärs växlar i 6 %,
medan det officiella diskontot är 5y2 %. Mera indirekt kan
man ur noteringarna för exempelvis statsräntelån utläsa
den effektiva räntan på obligationer, vilken har
betydligt mindre utpräglade kastningar från dag till dag än
räntesatserna för de korta lånen. Men gemensamt för
alla dessa räntesatser är, att de uppvisa höjningar ocli
sänkningar på grund av konjunkturernas och
årstidernas växling, iped större utslag för de korta lånen och
med mindre variationer för de långa.
De bestämningsfaktorer, som inverka på de olika
räntesatserna och sålunda bestämma deras höjd, är det
som dr Kock velat fastställa i sin nyligen ventilerade
avhandling. Förf. har därvid icke lämnat något bidrag
till vår kunskap om räntefenomenet, utan har med
utgångspunkt i de faktiska förhållandena beskrivit pen
ningmarknadens sätt att funktionera i vad angår
överlåtelsen av köpkraft på kortare eller längre tid. Här
har förf. kunnat draga fördel av en grundlig kunskap
om affärsbankernas arbetsmetoder. Bokens avgjort mest
givande del är därför den jämförelse, som lämnas av de
engelska, amerikanska och svenska
penningmarknadernas organisation, och arbetet fyller på detta område ett
verkligt behov, i det att bankman eller lekman sällan
har en klar uppfattning om de amerikanska och engelska
monetära företeelsernas motsvarighet hos oss.
Den amerikanska börslånemarknaden, "the cail loan
market", som på sista tiden låtit så mycket tala om sig,
har ju ingen direkt parallell i Sverige; det kanske mest
karakteristiska för den svenska penningmarknaden är
just det faktum, att vi sakna en marknad för dagslån.
Förf. påpekar även det förhållandet, att de svenska
affärsbankerna i ovanligt stor utsträckning försträcka
i Dr Karin Kock (signatur K. K.) skrev under åren 1923,
1921 och 1925 de ekonomiska översikterna samt andra
ekonomiska artiklar i Teknisk tidskrift. Red, anm.
varandra med kort kredit, emedan riksbanken icke
beviljar lån på kortare tid än 8 dagar. I England samlas
ej den tillfälligt lediga köpkraften till börsen i samma
utsträckning som i U. S. A., utan det är
växelmarknaden, som här tjänstgör som en reservoar för korta lån.
Det har ett icke litet intresse att iakttaga, huru de tre
ländernas så skiljaktiga organisationer dock var och en
på sitt sätt fyller marknadens krav på kort kredit.
Även i fråga om affärslån med något längre
spännvidd föreligger det betydande skillnader mellan de tre
länderna. I England är det ett särskilt skrå, "the
bill-brokers", som handla i växlar av olika kvalitet och av
olika lång löptid; i Amerika har man först på senare
tid fått en verklig marknad för accepter, men
"promis-sory nötes", dvs. huvudsakligen affärsföretagens
skuldförbindelser, bilda fortfarande huvuddelen av materialet.
Det karakteristiska för Sverige är, att vi överhuvud
taget sakna en öppen marknad — ej blott för dagslån
utan även för växlar och accepter. Det är
affärsbankerna och riksbanken, som helt övertagit uppgiften att
förmedla den korta affärskrediten.
I fråga om de långa lånen äro skillnaderna icke
mindre. Som bekant äro de svenska bankerna mycket
mera direkt intresserade i industrien genom långivning
på lång sikt än de engelska och amerikanska
affärsbankerna. I den anglo-amerikanska världen har industrien
sin finansiering mera i egen hand, i det att lånen
genom bankerna taga formen av korta lån, som
visserligen ofta omsättas under en lång följd av år. Mellan
de amerikanska och engelska institutionerna råder det
dock den väsentliga skillnaden, att de stora ledande
bankinstituten i Amerika i själva verket äro mycket
djupare intresserade i industrien än de engelska
affärsbankerna, som i stort sett verkligen kunna betecknas
som uteslutande kreditförmedlare. På detta område
hade man nog kunnat vänta mera utförlighet av förf.,
isynnerhet som de hithörande frågorna belysa väsentliga
sidor av prisbildningen för långa lån.
Av större intresse äro de partier i avhandlingen, som
beröra kreditgivningen till utlandet. Förf. påpekar, att
Bank of England först på grund av räntebetalningarna
till Amerika samlat en dollarreserv, medan tidigare inga
utländska valutor höllos och inga utländska växlar
diskonterades. Även de engelska affärsbankerna hade fram
till 1914 föga intresse för de utländska affärerna, vilka
huvudsakligen lågo i händerna på privata diskontörer
och ej minst på tyska banker och bankirer i London.
Under och efter kriget har här skett en stor
förändring, i det att de engelska bankerna, huvudsakligen
genom valutahandel, tagit en verksam del i
affärsförbindelserna utom moderlandet och kolonierna. Förf. har
dock ej understrukit, att utvecklingen gått i samma
riktning i Amerika, i det att man där genom Federal Reserve
bankernas rättighet att diskontera "salt water bilis"
skapat en acceptmarknad för exportens finansiering.
Bomullsexporten från sydstaterna, vilken före kriget nästan
genomgående ackomoderades av växeldiskontörer i London
och Liverpool, har numera övergått till de amerikanska
bankernas verksamhetsområde; isynnerhet ha
nyinrättade institut, såsom International Acceptante Bank of New
York, specialiserat sig på denna uppgift.
Hegemonien på penningmarknaden har London
kunnat uppehålla fram till de sista åren, men numera kan
man fråga sig, ifall tyngdpunkten ligger i London eller
i New York. Förf. är förvånande optimistisk om
Londons förmåga att hävda sin ställning, men måste
medgiva att detta blott gäller marknaden för korta lån,
medan Amerika i fråga om obligationslånen numera
utan tvivel blivit världens centrum.
Vid sidan av diskussionen om affärsbankernas
uppgifter på lånemarknaden har förf. naturligtvis även
berört centralbankernas uppgifter, och då främst Federal
Reserve systemets och Bank of Englands. Dessa avsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
